Body and Mind by Sarah

God fortsättning

25 december, 2018

Oj, är hon tillbaka nu? Börjar hon blogga igen? Det vet jag inte, kanske blir det så, kanske inte. Just nu vill jag mest titta in och önska er en riktigt god fortsättning. Jag hoppas att ni hade en superfin julafton igår, det hade vi.

Det var en sådan där stämningsfull dag då barnögon tindrade ikapp med julljusen, musiken aldrig dog, amaryllisen blommade i rättan tid, maten var god och snön låg vit på marken utanför. Jag fick nästan nypa mig i armen. Att jag sedan hade så fullt upp att jag glömde ta ett enda kort på hela dagen, eller skicka in ett instagram-god-jul, det får jag förlåta mig själv för.

Jag har nästan (men bara nästan) kommit över fadäsen med årets julkort, de framkallade bilderna på barnen som aldrig dök upp och därmed orsakade ”the horror of no skickade julkort till vänner och familj” för första gången någonsin. Det svider. Det gör verkligen det för en julnörd som jag. Men det är som det är och företaget jag beställde korten ifrån har skött det jättesnyggt. Men ändå, inga julkort.

Nåja. Det var en nära nog perfekt julafton där bara bror med familj saknades. Men dem får vi tack och lov träffa i morgon istället då det bär av ner till Karlskrona. Idag har vi varit på kalkonmiddag hos svärmor, vilken lyx ändå att få jula till det så här i dagarna tre.

Och vet ni, nu när jag ändå har er på tråden så att säga, jag har bestämt mig för en sak. 2019 kommer jag att äta växtbaserad mat. Helt enkelt. OM jag nu fortsätter blogga lite då och då, vill ni följa med på den resan i så fall eller är det ointressant? Jag har tänkt på det här ett tag, läst och läst och ikväll sett dokumentären ”Forks over Knives” på Netflix (se den!) och nu är det helt solklart. Växtbaserat/ Plant based är vad det blir.

Nu ska jag sminka av mig, ta ut vovven en snabbis och sen krypa ner och scrolla växtbaserade recept på Pinterest. God jul, god fortsättning och god natt kära vänner!

Inga kommentarer
Okategoriserade

På återhörande!

13 november, 2018

Ska jag skriva om lillans utveckling, om amning som stökar, gör ont och orsakar besök på BB-mottagningen, om julkänslor som spirar, om mitt Bullet Journal-konto på Instagram som jag är lite kär i för tillfället? Eller om planerna inför jul? Hur mycket mina vänner betyder för mig? Att jag har världens bästa man? Om min fina pappa och farsdag som vi ska fira nästa söndag när han nu är hemma igen från sin semester?

Eller ska jag skriva om snart fyraåringen som är världens bästa storebror och alldeles ljuvlig vissa stunder för att sedan utmana mig till gränserna i nästa? Eller ska jag göra ett inspirationskollage med kläder till barnen? Över julinspiration och dekorationer? Eller ska jag…

Svaret blir att jag inte skriver någonting. Inte just nu. Jag ligger så långt efter i min mentala lista över saker att skriva att jag aldrig kommer att komma ifatt. Så istället gör jag så här, jag pausar bloggen en stund. För mitt eget huvuds skull. Jag kommer att komma tillbaka, med full kraft, det gör jag alltid. Men just nu finns inte tiden och då behöver jag ett slags mentalt bokslut med mig själv för att pausa den blogg-skrivar-tanke som alltid finns i bakhuvudet. Jag pausar. Jag skriver ingenting. Just nu.

Jag finns på Instagram, på hela två platser för den som vill, och jag lovar att hojta till där när jag återkommer här. För det gör jag. Jag älskar den här bloggen. Men just nu hinner jag inte ge den så mycket kärlek som den förtjänar och då trycker vi på paus samtidigt som vi nynnar på julsånger och snart känner doften av hyacinter istället.

Vi hörs!

1 Kommentar
Sarahs kreativa

Sarah skapar

29 oktober, 2018

Åh vet ni, jag vet att ni inte tycker att jag ska eller behöver be om ursäkt för att jag inte bloggar.

Men.

Ibland känner jag att jag vill det i alla fall. Det är såklart inte så konstigt att tiden inte riktigt finns med en sju veckor ung bebis hemma. Men innan har det ju funnits tillfällen, nu gör det inte det. Lillan har varit jättesjuk, blev bättre men sedan sämre igen (hur mycket slem kan passera genom en så liten kropp egentligen?). Hon kan knappt ligga ner utan att täppa igen helt och eftersom så här små bebisar bara kan andas genom näsan är det otroligt tufft för henne. Vi sitter oss igenom nätterna och det hjälper men sömnen blir ju lite si och så.

Och detta i kombination med höstlov för lilleman gör att tiden att slappna av och blogga lite är begränsad men det kommer, håll ut kära ni. Jag saknar bloggandet så jag kommer tillbaka i mer regelbunden form. Jag lovar!

Men vet ni vad? Jag har hittat på lite annat bus under tiden. Jag har skapat ett nytt instagram-konto – @sarahskapar Ett helt konto bara till mina kreativa alster. Just nu är det övervägande Bullet Journal-bilder, men också skisser och teckningar gjorda med min Wacom ritplatta. In och följ mig om ni gillar sådant här så skulle jag bli jätteglad!

Inga kommentarer
Hemma hos Disponenten Trädgård

Hjälp, vad är det för en ros?

26 oktober, 2018

Jag har gjort mig av med många av trädgårdens rosor sedan vi flyttade in för fyra år sedan. Inte slängt såklart men gett bort. Några har jag dock valt att behålla, för att jag tycker att de är så vackra och för att de passar där de står. Jag trivs med dem.

En av dem är faktiskt den vackraste ros jag någonsin sett. Färgen, storleken och doften, a l l t med denna ros är underbart. Jag har ingen aning om vad den heter (gör ni?) och därför vet jag inte så mycket om den, eller hur jag borde sköta om den.

Jag funderar lite på om jag vågar flytta på den? Just nu står den precis vid dörren till vårt uthus och nog för att den pryder sin plats men den tar lite stryk just där när gräsklipparen ska in och ut, när Elliot är där och styr och ställer eller faktiskt när man råkar klämma den i dörren. Ni förstår ju, där kan den inte stå kvar, denna skönhet. Men hur är det med rosor, vågar man flytta dem och i så fall, vilken tid på året? Nu?

I förra veckan blommade den och jag plockade då in denna vackra blomma. Nu har jag istället tagit in två knoppar som jag ville rädda från den annalkande frosten och kanske inte minst blåsten. Tror ni att dessa kommer slå ut?

Inga kommentarer
Body and Mind by Sarah

Tillbaka på mattan

25 oktober, 2018

Vet ni, jag har äntligen gjort det, tagit klivet upp på mattan igen. Yogamattan alltså. Yay!
Det var långt ifrån några avancerade sekvenser ännu men det var yoga och det fick mig att må bra. Det var så skönt att få aktivera musklerna igen och uppleva det där som är så härligt med yoga – att vara i nuet och koppla bort allt annat.

Instruktionerna från BB var tydliga, ”det är ok så länge det inte gör ont” och det gjorde det inte så nu vet jag att det går och att jag får. Och tur är väl det för efter de senaste dagarnas pärs med lillan och besöken (japp flera stycken) på barnakuten och sömnlösa nätter behöver jag en stund på mattan mer än någonsin.

Och dessutom, jag vågade ligga på mage igen. Vet inte om fler kejsarinnor kan känna igen sig i detta men jag tycker att det är lite obehagligt att ligga på mage fortfarande. Visst har såret läkt men magen är fortfarande öm samtidigt som den inte har någon känsel och…det känns bara konstigt. Men med yogans hjälp vågade jag landa en snabbis på mage igen i alla fall. Framsteg!

Så…namaste!

Inga kommentarer
Sarah tipsar

Julfeeling hos IKEA

24 oktober, 2018

Jag måste säga att jag är lite förvånad över mig själv och min inställning till flera av de stora kedjornas julkollektioner, IKEAs är inget undantag. Det var inte alls bilder som fick mig att vilja hänga på låset när julen släpps i butikerna.

Men så damp det ner ett pressmeddelande med de här bilderna och då, äntligen, klickade det! Den där värmeljuslyktan är riktigt, riktigt fin och krukan med alla stearinljusen, och den lilla, lilla ljushållaren är precis vad jag lockas av just nu.

Heja julstämningen, äntligen kom du!

Och det är givetvis onödigt att ens säga något men två månader kvar och så vidare. Herregud. Eller god jul kanske?

Foto: IKEA Livet Hemma

Inga kommentarer
Family of four

That’s a (two) first

23 oktober, 2018

Oj oj oj, livet med barn blir aldrig långtråkigt eller hur? Eller som man planerar.

Igår var Juliette med på sin första tjejmiddag, det var dags för bokklubbskväll hos Linda och i vanlig ordning har jag sett fram emot detta enormt mycket. Både för att det alltid är grymt att träffa tjejerna och få en kväll tillsammans. Och just för att Juliette skulle få följa med.

Det blev precis så mysigt som jag trott och vi blev bortskämda med god mat, en massa skratt och prat och tända ljus och höstmys så till den grad att jag blev alldeles varm i hela kroppen. Så fint!

Tack Linda för ännu en härlig kväll och tack för Juliettes fina presenter. Wow!

Men.

Sen hände det andra saker. Vi åkte hem runt 21:30, kl. 22 ammade jag sista gången för natten och sen la vi oss i sängen, Juliette på mitt bröst som så ofta. Kl. 23 börjar hon hulka och kräkas slem. Så himla otäckt! För allt slem kommer ju inte upp och det gjorde att hon inte kunde andas utan fick flera andningsuppehåll på kort tid. Efter ett par sådana kräkningar och uppehåll ringde jag 1177 och de bad oss åka in till barnakuten vilket jag gjorde.
Sen spenderade vi ett par timmar där med undersökningar, då mådde lillan ändå ganska bra mellan varven, ingen feber och inga förkylningssymptom. Vi fick åka hem framåt 02 men väl hemma fick lillan hög feber och blev plötsligt jätteförkyld. Jag har suttit vaken med henne, och gör fortfarande, vågar inte somna när hon fortfarande får andningsuppehåll då och då.

Väntar samtal från barnakuten kl. 13, i natt trodde de inte att det var RS-virus eftersom hon varken hade feber eller var förkyld men det är hon ju nu, med besked. Så nu får vi se vad de säger efter dessa förändringar.

Usch ja, man är inte så tuff när de små mår dåligt och detta var faktiskt vårt första besök på barnakuten, med Elliot har vi aldrig behövt åka dit. Tack och lov!

1 Kommentar
Family of four

I veckan som kommer…

21 oktober, 2018

Och så sitter jag här igen, en söndagskväll, och samlar ihop tankarna med en kopp kaffe och ett par tända ljus. Kvällskaffe måste ju förövrigt vara den stora (enda?) uppsidan med att snitta 3 h sömn/natt under flera veckors tid. Jag som vanligtvis inte kan sova om jag dricker kaffe efter kl. 18 har nu inga sådana problem. Inte alls faktiskt… Det gäller att se glaset (kaffemuggen) som halvfull ni vet!

Och vad ska då hända framöver? Jo i veckan som kommer…

…händer det faktiskt inte så mycket. Det här är, tro det eller ej, första veckan sedan jag gick på föräldraledighet som jag inte har så mycket bokat. Inga läkarbesök, inga undersökningar, inga vägningar, inga möten. Bara tid med barnen och roligheter som jag vill göra. Så skönt!

…ska jag försöka fixa lite i trädgården. Bland annat ska dahliorna grävas upp, luktärter klippas ned och odlingslådorna täckas med löv. Små lagom projekt som kan gå för sig med en liten sovandes i vagnen hoppas jag.

…ska jag ge mig på en syskonfotografering tänkte jag. Inspirationsbilder är pinnade, storebror är insåld på idén och nu är det ”bara” själva genomförandet kvar. Håll tummarna är ni snälla!

… är det bara 2 månader kvar till julafton. Alltså j u l a f t o n, till advent är det bara en blinkning känns det som. Ville bara säga det.

…är det bokklubbsträff igen, denna gång tillsammans med Juliette, hoppas att honn är med på noterna i morgon kväll. Kvällarna är lite si och så just nu.

Visst låter det som en bra vecka?

Inga kommentarer
Juligt

Jullängtan, den är här nu!

18 oktober, 2018
jullängtan

Nu har den kommit, den stora jullängtan! Jag är inte mycket av en Halloween-person, inte alls faktiskt, så när Ölands skördefest är passerad och pumporna börjar kännas passé då är det julen jag tar sikte på direkt.

Åh vad jag längtar i år! Efter ett år då jag ska få vara hemma och ordna med alla förberedelser. Pyssla med lilleman och göra julfint i varje vrå de stunder jag är ensam hemma med lillan. Eller att gå upp och sätta mig vid julgranen och nattamma lillan. Om hon fortfarande vill äta på nätterna då vill säga, Elliot gav ju upp det självmant redan runt 3-4 månader. Vi får se.

Men åh så mysigt allt ska bli. Vi har bjudit in våra familjer till att fira jul här i år, vi måste bara kolla om alla kan först. Att planera julhelgen har ju blivit något av ett större pussel på senare år när familjen har vuxit med barn och kusiner. Men desto härligare!
Hur gör ni? Har ni lätt eller svårt att få ihop julpusslet med era nära och kära? Bor ni nära eller långt ifrån? Det är mycket att ta hänsyn till ju.

Men än så länge längtar jag bara och drömmer mig bort till hyacinter och julrosor, saffransdoft och apelsiner med nejlikor, tända brasor och juleljus och så en Disney-gran såklart. Och glögg. Och önskelistor till tomten. Och förväntningar och glittrande barn och om jag drömmer riktigt, riktigt stort ett par fina, välmatchade syskonbilder. Tror ni att jag kan få till det?

Men just idag längtar jag faktiskt också väldigt mycket efter mamma, som kommer hit för att vara med oss i ett par dagar. Så mysigt det ska bli!

Inga kommentarer
Fixat & Donat Sarah tipsar

Höstpyssel

17 oktober, 2018

”Jag vill pyssla mamma” lät det här hemma för någon vecka sedan och det är fyra ord man inte behöver säga två gånger till mig. Vill Elliot pyssla är det klart att vi ska pyssla! Den snabba versionen blev att jag gick upp och grävde i mina egna gömmor efter papper, snören, lim, saxar och annat att pyssla med. Men vi satte oss också och googlade efter lite roliga höstpyssel och när Elliot fick syn på dessa djur av torkade löv var det klart – ”sådana vill jag göra mamma”.

Så sen började det, jakten på de perfekta löven under promenader. Löv som sedan pressades och torkade. En bussutflykt till stan för att köpa själva korten och sedan the actual pyssel. Ja ni hör ju, vi gjorde det mesta av detta pyssel!

Och det var det värt för jag tycker nog att de blev riktigt fina och Elliot var så stolt över dem. Nu är de överlämnade till sina mottagare och Elliot tycker att vi ska börja julpyssla istället. Aningens tidigt även för mig.

Inga kommentarer