Nämen, va? En torsdagstrio igen? Man kan ju nästan tro att vardag och rutiner närmar sig igen. Vilket de gör, men inte riktigt än så vi fortsätter njuta till fullo av ”tillsammanstid” och just nu gör vi det på Öland. Igen. Älskade ö och älskade Byerum.

Men dagens torsdagstrio berör ändå det här med semester kontra rutiner. Jag är en rutinmänniska, det vet ni vid det här laget, och jag trivs med vår vardag.

Nu så här i slutet av en lång gemensam ledighet kan jag konstatera ett par saker och jag vill mest kolla med er om ni upplevt, eller upplever, samma sak?

Tillbaka till förskolan
Vi har en liten kille här hemma som jag tror kommer att må väldigt bra av att komma tillbaka till förskolan och sina kompisar nästa vecka. Han behöver helt enkelt leka mer med jämnåriga och ”stöta och blöta” lite med dem. Känns det igen?

Hallå städning?
Det här med städningen här hemma under semestern har liksom hamnat allt längre ned på priolistan. I valet mellan att torka av golven eller åka och ta ett kvällsdopp förlorar städningen av förklarliga skäl sju kvällar av sju. Att vi har renoverat och haft halva verktygsarsenalen samt en massa virke inomhus större delen av tiden spelar givetvis in. Känns detta igen?

Vad då matplanering?
Vi är normalt sett duktiga på att planera våra inköp, veckohandla, skriva menyer och ha koll på vad vi ska äta när. Allt för att göra vardagen så smidig som möjligt. Nu? Not so much! Snarare ”visst fan, det är snart lunch, vad ska vi göra idag?” Känner ni igen?

Kort sagt, det känns lite mañana, mañana med det mesta just nu men jag tänker att det väl är en himla tur det för då har man kopplat av och har semester på riktigt. Eller? Hur har ni det?

Igår fyllde jag år och det var en helt alldeles oviktig födelsedag egentligen men det blev en himla fin sådan tack vare mina killar och goda vänner. Det här med att Facebook hjälper nära och kära att hålla koll på ens födelsedag är på sätt och vis nedrans trevligt för oj så överöst med grattishälsningar man blir. Mina varmaste tack till alla som tog sig tid att skriva en grattishälsning till mig igår, underbart!

Och att få sovmorgon och bli väckt med frukost på sängen (eller nåja, strax innan den serverades tassade lilleman in samtidigt som han ”viskade” på det sätt som bara treåringar kan till pappa ute i köket – ”ska bara krypa upp och gosa med mamma lite”) det är nog nästan det finaste en höggravid mama kan få. Det var kort sagt ljuvligt!

Så, ett år klokare och rikare på erfarenheter och minnen, inte alls dumt det faktiskt. Jag är, just nu, väldigt obrydd kring ålder och siffror och att fylla 38 bekommer mig inte ett dugg. Men det kan ju i och för sig bero på att jag är höggravid under den varmaste sommaren under de senaste 100 åren. Jag orkar liksom inte bry mig.

År numero 39 – bring it on!