Baka baka liten kaka

Äppelpaj deluxe

19 september, 2018

Ännu ett inlägg jag skrev innan Juliette föddes men som aldrig hann bli publicerat då. Men en så här god, och fin, äppelpaj är inget att hålla på tycker jag. Varsågoda! Något att baka till helgen kanske?

En väldigt regnig dag och en massa tända ljus räckte för att jag skulle vilja baka en äppelpaj. Eller vilja, det känns som ett lite för svagt ord, det var mer ett starkt behov. Det kan också ha att göra med den här bilden på en äppelpaj som satte igång kreativiteten och viljan att blanda mina klassiska recept på äppelpaj med ett nytt sätt att göra den på. Kul!

Så.

Igår var det dags, Alex skulle på 30-årsskiva vilket Elliot tyckte var ”halvkul” (läs: fruktansvärt, pappig är bara förnamnet) och eftersom han trodde att pappa skulle få tårta utlovade jag äppelpaj hemma istället. Det gick han med på och jag fick en utmärkt anledning att få baka lite. Åh vad det luktade, och smakade, gott!

Family of four

Baby blues bland annat

18 september, 2018

Ja hörni, man vet att det kommer och ärligt talat har jag nästan välkomnat den den här gången – ”the baby blues”. Den kickade in på allvar två dagar efter Juliettes ankomst, i samband med att vi åkte hem från BB.

Det bara sprutade av känslor, hormoner, tårar och bröstmjölk just då och att få gråta lite var en ganska fin befrielse faktiskt. Sen har det väl mer eller mindre fortsatt så i någon vecka för att nu ha avtagit något. Kroppen är härlig och märklig på samma gång, det får man ändå konstatera. Att befinna sig i bebisbubblan precis veckan efter en förlossning är en berg-och-dalbana, och här måste jag återigen få flika in ett halleluja till alla mamas för jösses vad vi och våra kroppar faktiskt går igenom. Man skulle ju göra det tusenfalt för sina små men ändå, det är ingen plättlätt match alla gånger.

Jag har gråtit över syskonkärleken Elliot visar Juliette, över att hans tid som vår ”bebis” nu definitivt är slut (kändes som att vi kom hem till en femåring och inte en treåring), över hans känslor inför allt det nya, över ömma bröst, över en mage och ett sår som gör ont och över hur fina Alex och Elliot såg ut när de satt i trädgården och åt varsitt äpple.

Ja. Jo. Hrm. Baby blues som sagt.

Men det tydligaste baby blues-ögonblicket den senaste veckan var nog ändå när jag fick syn på min bästa väns yngsta lilla son, som just nu figurerar i Elodie Details stora höstkampanj, på Instastories. Jag har sett bilderna innan såklart men helt plötsligt blickade hans stora blå ögon mot mig på skärmen och då rann det över igen. Fina, fina lilla pojke!

Så som ni hör är allting precis som det ska. Känslor, hormoner, tårar och bröstmjölk sprutar åt alla håll tycker jag. Eller det har gjort. Det börjar lugna sig lite nu faktiskt. Phew! Och tänk, idag är det den dagen då vårt planerade kejsarsnitt egentligen skulle ha ägt rum, så overkligt långt borta att tänka så nu när lillan har varit hos oss så länge redan och är så självklar här hos oss <3.

Bild: på världens sötaste lilla Gusten, Elodie Details

Body and Mind by Sarah

Fitbit

17 september, 2018

Vet ni, jag har blivit med fitbit-armand. Egentligen mest tack vare Alex, han har haft ett under en tid men så la hans löparklocka av ungefär samtidigt som han jackade upp sitt mål med löpningen ganska rejält och huxflux hade en han en ny, betydligt, bättre löparklocka och således inget behov av sin Fitbit Flex 2 längre.

Man tackarrrr!

Så nu, höggravid å jäklig har jag en Fitbit på handleden dag som natt och får veta exakt hur många steg jag tar och hur dåligt jag sover. Tanken är såklart mest att jag ska använda mig av den här efter förlossningen men det är ju intressant att se min statistik även nu innan. Jag trodde aldrig att jag nu, i min situation, skulle komma upp i mellan 6000 och 7000 steg per dag. Då ska ju inte 10 000 som icke-gravid vara ett problem tänker jag.

Nu ska jag bara byta till ett armband som är lite mer jag, det här svarta känns lite för hårt och markerat och ganska långt ifrån jag.

Någon mer därute som använder ett aktivitetsarmband?

Family of four

Jag körde till min egen förlossning

12 september, 2018

Det är ändå ganska coolt, hur många kan säga så tror ni? Men det var givetvis inte det jag trodde när jag satte mig i bilen och åkte in till förlossningen för en kontroll i fredags.
Jag hade haft förvärkar i någon vecka och kände själv att det var ganska långt till den 18:e då vårt planerade kejsarsnitt var tänkt att ske. Men så tillkom en liten blödning och då bestämde jag mig för att ringa upp till förlossningen. Detta var i torsdags, då ville de att jag skulle försöka ”vila bort det” men på fredagen hade varken värkar eller blödning försvunnit så jag ringde igen och blev då inkallad på en kontroll.

Jag hade inte en tanke på att det kunde innebära att hon skulle komma redan då. Med Elliot gick ju vattnet, vi åkte in på kontroll men blev hemskickade igen. Det här var ju bara förvärkar och en liten blödning. Jag trodde max att de skulle flytta det där planerade snittet något. Men tji fick jag. Så jag körde in, lämnade BB-väskan hemma, sa till Alex att han kunde stanna på jobbet men vara tillgänglig på telefon ”om-utifall-att” och drog iväg ett sms till mamma som skulle komma upp till Elliot när det var dags. Allt lugnt, jag åker bara in och kollar för säkerhets skull.

Väl inne på BB kopplades jag upp mot CTG och låg där en bra stund, 20-30 minuter som utlovat blev 50 minuter innan en barnmorska återkom och konstaterade att ”du har ju värkar” följt av ”känner du av dem?” Det gjorde jag ju såklart men svarade att ”ja men det är inte så farligt”. Hmm sa barnmorskan, gjorde lite andra undersökningar och bad mig vänta på läkaren.

Läkare? Varför då? hann jag tänka innan läkaren kom in och började fråga när jag ätit senast vilket var frukost kl. 08 och vid det här laget var klockan 12. ”Ok, så efter kl. 14 då” sa läkaren och var på väg att lämna rummet när jag fick hindra henne och fråga ”du menar alltså att hon kommer idag?”.
Det var precis vad hon menade, tidigast kl. 14 men när som helst efter kl. 14 skulle vår lilla prinsessa födas och det var nu det gick upp för mig att hon verkligen skulle komma då. Samma dag. Den 7:e, inte den 18:e. Jag insåg också att jag hade en del samtal att ringa och bad om min telefon.

Herregud alltså, det var roliga samtal till både mamma, som har längst att åka och till Alex. Alex skulle precis beställa mat på lunchen och hörde nog knappt vad jag sa när jag berättade att ”hon kommer idag, de tänker förlösa henne idag, när som helst efter kl. 14”. Vi la på och han ringde upp efter 10 sekunder igen – ”idag??”

Någon timme senare var förskolan informerad om att mormor hämtar, samma mormor var på väg upp till Kalmar från Karlskrona och Alex var på väg upp på BB med den där BB-väskan som jag lämnat hemma. Voine, voine! Både Alex och jag var helt förvirrade tror jag, vi var verkligen inte förberedda men samtidigt 100% redo såklart. Och helt förvånade var vi ändå inte, jag hade ju haft värkar ganska länge och att det skulle dröja så länge som till den 18:e trodde vi nog egentligen inte heller.

Men men, efter alla förberedelser rullades vi in på operation runt 14:30 och strax efter kl. 15 föddes vår lilla prinsessa. Allt gick jättebra och vi blev så väl omhändertagna av alla vi mötte. Lillan mådde bra, jag också och precis som jag hade hoppats fick vi denna gång vara tillsammans direkt efter snittet, hela tiden på uppvaket och hela vägen in på BB. Så underbart! Väl där fick vi besök av en kompis som är barnmorska och råkade jobba den kvällen (tack Magda! <3 ) och så fick jag äntligen ta del av den där grattisbrickan som var precis så god som den sägs vara.

Jag vet inte hur många gånger den kvällen vi tittade på varandra och sa ”herregud, hon är redan här”. Det var underbart, överrumplande, överraskande, härligt och chockerande på samma gång. Det är det fortfarande, bebisbubblan är underbar och jag är så tacksam över att allt har gått så bra och över att vi nu får vara hemma med vår lilla sessa.

Mindre glad över att förskolan, Elliot gick tillbaka dit idag efter ett par dagar hemma med oss, ringde för någon timme sedan och berättade att ett annat barn kräkts rakt ut och att flera andra gått hem. Magsjuka nu är nog ungefär det sista jag önskar mig, håll tummarna för att vi slipper är ni snälla. Att kräkas med en snittad mage lockar ungefär lika mycket som att gnaga av sig en arm…

Family of four

Queen B är här!

11 september, 2018

De allra flesta av er har säkert redan sett eller uppfattat det, och tystnaden här talar väl också sitt tydliga språk, vår lilla J är redan här!

Med ett ursprungligt BF den 24/9 och ett planerat kejsarsnitt den 18/9 bestämde hon sig för att den 7/9 var en mycket bättre dag att födas på och så fick det bli.

Vi mår jättebra allihop, som tvåfaldig kejsarinna har jag nu lite läkning att ta mig igenom men det blir sakta, sakta bättre och bättre och allt går som det ska.

Vi blev måhända lite överraskade i fredags men jag är samtidigt inte förvånad. Vissa saker känner man bara i kroppen på något sätt men mer om det i ett annat inlägg. Jag kryper tillbaka in i bebisbubblan ett tag nu för det är så nedrans mysigt. Vi hörs snart igen!

Och just det ja, Queen B, eller lilla J som jag också har kallat henne här, heter egentligen Juliette <3

Sarah tipsar

TV-hösten, vad ser ni fram emot?

5 september, 2018

Även om den här veckan är soligare än förra veckan då det regnade en del börjar det bli uppenbart att hösten ändå är här. Eller på väg. Står i farstun och knackar på i alla fall.
I förra veckan sändes säsongens sista ”Sommaren med Ernst”, det enda jag sett på tv på flera månader förutom Fotbolls-VM.

Men nu är hösten på väg och med den också lite nya tv-program att, förhoppningsvis, njuta av. Jag ser allra mest fram emot två mat- och inspirationsprogram, ”Timjan, tupp och tårta” som har premiär redan i morgon på SVT. De tre av de fem deltagarna som jag känner till sedan innan, Lisa, Sandra och Emma gillar jag verkligen så förhoppningarna och förväntningarna är stora. Kul!

Och så kommer Mys bröllop på TV4 den 25/10 och det ser jag nog om möjligt ännu mer fram emot. My är ju en enorm personlighet och att hon ska vända upp och ner och ut och in på hela tänket kring ett bröllop med allt från dekorationer till bakverk är givetvis så spännande!

Vad ser ni fram emot i tv-hösten?

Okategoriserade

Nyplanterat

4 september, 2018

Helgen som gick bjöd, i alla fall här i Kalmar-trakten, på både sol och regn och jag passade på att i makligt tempo plantera om och rensa lite utomhus. Jag har betydligt färre höstplanteringar än sommardito så ett par krukor plockades undan och dess innehåll hamnade på komposten.

Trappan fick nytt, höstigt, utseende med klassikerna ljung, silvernjurvinda, och lite prydnadskål.

Jag fick nu också äntligen tummen ur att köpa växter till den större planteringslåda Alex byggde till mig i somras. Den har stått tom alldeles för länge men nu kändes det rimligt att plantera höst i den. Jag bad er om hjälp tidigare i augusti och efter lite efterforskningar och fin hjälp av personalen på Blomsterlandet har jag kommit fram till att jag får göra en höst och en sommarplantering i krukan. Denna höst kommer följande vackra uppställning att pryda den. En ljusbladig Hebe med små lila blommor, en kärleksört, ljung (såklart!), prydnadskål och silverek.
Jag fick också lära mig att ”värma fötterna” på plantorna i den framåt vintern genom att dekorera krukan extra med grankvistar då. Fint och funktionellt samtidigt tänker jag.

Nu ska krukan bara flyttas ut till brevlådan innan jag planterar i den, den är tung den där rackaren så en massa tung jord också är inget jag fyller den med förrän den står på plats. Problemet är ju bara att jag inte bär någon kruka just nu och att Alex inte kan göra det själv. Ni förstår frustrationen va? 😉

Och så slutligen, mitt planteringsbord kunde ju inte lämnas helt åt sitt öde. Förutom att rensa och plocka bort satte jag även här några ljung och prydnadskål. Så lite som gör så mycket. När vi närmar oss julen adderar jag grankvistar i överflöd både här på bordet och på trappan. Finns det något mer stämningsfullt?

Och så blev jag lite kreativ och byggde ett litet äppeltorn som fick landa i grönmossa. Det här hade givetvis varit ännu finare med röda äpplen men några sådana bjuder inte trädgården på, däremot gröna i överflöd så jag använde dem istället. Vi får väl se hur länge den håller sig fin.

Sarahs önskelista

Søstrene Grene

3 september, 2018

Jag vet, konsumtionshetsen behöver verkligen inte späs på och jag känner mig helt klart skyldig till det här. Jag har nog länge tänkt så, att om jag åtminstone handlar hållbart och tänker långsiktigt så gör jag ett bättre jobb. Möjligtvis bättre men egentligen inte bra. Tack Clara för den vänliga knäppen på näsan!
Älskar dock när Frida talar om för mig att vi faktiskt kan göra som störst nytta genom att ändra hur vi äter för det känns så otroligt enkelt i sammanhanget.

Så det är med blandade känslor jag skriver detta inlägg, men jag tänker som alltid att läsaren av olika sociala medier har ett eget ansvar också och ni får ta emot det hur ni vill. Jag snubblade nämligen över Søstrene Grenes instagramkonto för ett tag sedan och detta är en butik som ligger mig varmt om hjärtat. Jag förknippar den egentligen enbart med butiken på Ströget och sommarsemestrar med mamma och pappa där besök i systrarnas butik alltid var ett måste. Så mysigt!

Det här kontot fullkomligt svämmar över av villhöver-prylar och bilderna nedan, som jag har lånat från just deras instagramkonto, är bara ett axplock av allt fint. Jag tror att det både är tur och otur att systrarna inte har hittat internet fullt ut ännu och öppnat webshop (fast jag egentligen tycker att det är lite hål i huvudet år 2018). Nu kan jag istället spana på avstånd och liksom fönstershoppa, fast på Instagram, alla de villhöver-saker jag faller pladask för. Ganska miljömedvetet trots allt eller hur?

Sarahs funderingar

Tankar om hållbarhet

1 september, 2018

Jag tycker mig se två olika fokus hos de människor jag träffar, umgås med, läser bloggar eller lyssnar på poddar av just nu. Och båda två kan egentligen stavas ”hållbarhet”. Hållbarhet sett ur ett miljöperspektiv och hållbarhet sett ur ett rent mänskligt perspektiv. Hur vi ska hushålla med vår tid och energi för att skapa en hållbar situation för oss själva.

Känner ni också igen det?

Jag funderar också mycket på det här, just detta inlägg tänkte jag ägna åt hur jag vill hushålla med min tid och energi för att skapa en hållbar situation för mig och för vår familj.

Jag är föräldraledig från min anställning just nu och för en lång tid framåt. Jag har däremot ett löpande uppdrag i mitt eget företag som kommer att löpa parallellt med min föräldraledighet. Det har jag valt helt själv, och jag vill ha det så, men det måste göras smart för att det ska fungera.

Ebba & Emilia pratade i veckans podd om att inte kolla mailen förrän man har lämnat barnen på förskolan, för varför kolla mailen vid en tidpunkt då du inte kan agera på det som står där? Väldigt klokt för sådant stressar mig ofta.

Min vän Sofia från #kalmarinfluencers skrev så klokt om att kolla mobilen mer sällan och hey, det skriver jag under på alla dagar i veckan. Får man bara använda kamerafunktionen?

Sanne berättade öppet att det blivit för mycket av det roliga att vara nybliven mamma och samtidigt driva sitt eget företag alla dagar i veckan. Många roliga uppdrag och svårt att säga nej. (handen upp alla som känner igen sig!) Hon har istället avsatt två dagar i veckan då hon är ”mompreneur”, alla andra dagar är hon ”bara” mammaledig. Så klokt!

Allt det här är tankar jag tar med mig och sparar, så här vill jag hushålla med min tid och fördela mina resurser för att skapa en hållbar situation för mig själv och vår familj. Man kan nog säga att jag har satt lite ramar för mig själv inför hösten. Det är ju trots allt för killarna på bilden, och för lilla J i magen, jag vill vara hållbar och tillgänglig. Alla dagar. Och jag är helt säker på att det dessutom gynnar mig i mitt arbete att fokusera mer. Tänk vad ett par dagar hemma kan göra för tanken.

Håller ni med mig om att det är något av en trend att fokusera på hållbarhet just nu, även i form av hållbarhet för oss själva?

Family of four

En ny tid på väg

31 augusti, 2018

Det är inte bara kläderna som snart kommer att bytas ut, snart är Queen B här och en ny tid börjar. Det slog mig häromdagen att jag faktiskt snart kan smaka lite vin igen. Om jag vill. Att jag sakta men säkert kan börja yoga igen. När snittet läkt vill säga. Att jag snart kan gå normalt och smärtfritt igen och sikta mot de där 10 000 stegen per dag.

Gå långa barnvagnspromenader med Alice när Elliot är sina 15 timmar på förskolan. När jag drömmer om detta är allt givetvis Pinterest-snyggt, allt från min egen outfit till de vackra höstlöven. Såriga bröstvårtor, ömmande ärr och sömnlösa nätter ingår inte i visionen som ni hör.

Men.

Jag vet ju att även detta är en del av livet framöver och det känns på sätt och vis skönt. Att jag vet. Den här gången vet jag. Inte allt, men betydligt mer än sist.
Och om något så finns det ett par saker jag håller tummarna för. Som att jag får en lika bra upplevelse av kejsarsnittet som sist. Att det går lika bra under tiden efteråt. Att jag slipper de skakningar jag fick under snittet senast. De berodde med största sannolikhet på den utdragna förlossningen fram till snittet men det vet man inte med säkerhet. Det hade varit skönt att slippa och istället få hålla lilla J i famnen direkt efteråt. Och slutligen, att vår lilla J inte är mjölkproteinallergisk så som Elliot var. Har bestämt mig för att inte göra den resan med amningen en gång till utan visar det sig att så är fallet kommer jag sluta direkt den här gången. Men det hade varit mycket roligare om hon inte var allergisk och det istället fungerade smidigt.

Nya tider stundar, snart, snart, snart är vi där. Vi vet vårt datum nu och om allt går som det ska och hon inte gör entré tidigare så finns det nu en födelsedag för vår lilla Queen. <3