Men vad hände nu då?

Ja mina fina vänner, vart tog jag vägen den här gången då? Nej men ingenstans egentligen, jag är här det har bara varit lite mycket annat på sistone. Vi får nästan köra en recap tror jag.

Glutenfritt. Sedan mitt läkarbesök i mellandagarna äter jag glutenfritt och det fungerar såå bra. Visst saknar jag bröd ibland men på det stora hela mår jag toppen. Jag kan efter en dryg månad absolut se skillnader i mitt mående och det känns ju helt fantastiskt. Att äta glutenfritt är enligt läkares ordination, ett test i tre månader som ska följas upp med nya prover i April men än så länge ser jag ingen anledning att sluta med detta. Jag mår bättre än på hela hösten. YAY!

Inskolning. Ja vet ni, nu är hon inskolad vår lilla tös. En två veckors inskolning blev det dock inte. En tur på akuten med en sönderbiten tunga efter ett fall och ett par dagars frånvaro på grund av magsjuka… Men men, det har gått ganska bra och även om hon är ledsen när vi lämnar och mammans hjärta håller på att gå itu så är det ju så här det är. Vi måste igenom det här både hon och jag <3

Jobb jobb. Ja i och med att lillan är inskolad har jag också börjat jobba igen och det känns underbart befriande och roligt och konstigt på samma gång. Jag har längtat efter det här, det vet ni, men jag är något halv utan min lilla sidekick så är det bara. Dessutom händer det så otroligt mycket på jobbfronten, saker jag inte kan skriva om och berätta ännu men saker som påverkar mig väldigt mycket och saker jag funderar på i princip dygnet runt. Jag får alltid lite skrivkramp när det blir så, jag har svårt att skriva om annat och låtsas som ”ingenting” så nu vet ni det också. Jag berättar, som alltid, så fort jag kan. Och säkerligen blir det dessutom så att när jag nu väl har berättat att det finns något som upptar min tankeverksamhet så brukar det vara lite proppen ur här i bloggen också.

Ja sådär befinner vi oss väl på ett ungefär, på hemmakontoret med Cardlys vårbilder i fullt fokus och nybryggt kaffe på soffbordet som ingen kommer att välta ut (om jag inte lyckas med den bedriften själv då vill säga… 😉 och med två barn på förskolan. TVÅ FÖRSKOLEBARN. Ska vi bara ta en sekund och smälta det lite? Två förskolebarn. Så. Galet.