Jag smygstartar, outar typ ingenstans att jag har börjat skriva här lite igen. Vi kan ju känna på det tänker jag. Men ni vet hur det är, ibland smyger lusten och skapandet på en igen och nu är det så. Träffade på en mamma i kön till sonens disco i fredags kväll (öh eftermiddag?) som berättade att hon hade läst bloggen ”back in the days”. Det är ju faktiskt för himla kul att den har funnits så länge ändå.

Så annars då? Jo men tack, vi är på väg ur den sjukaste sjukdomsperiod vi någonsin har haft tror jag. Barnen klarade sig någorlunda men jag har aldrig sett Alex så sjuk och kan inte påminna mig om att jag själv har varit så här sjuk någonsin. Giftig influensa måste jag säga. Jag är fortfarande inte helt kry, det blir ju som alltid med mina luftrör, men det ska väl ordna sig tänker jag.

Så eftersom vi inte är iväg och åker skidor (*snyft) ser jag nu istället fram emot våren desto mer. Att börja så lite, planera för trädgården och ta tag i det, kaffe på trappen, dörrar som kan stå öppna…

Det där med dörrarna är lite dubbelt. Under mitt långa uppehåll här har vi förlorat vår Alice, familjens älskade fyrfoting. Hon blev hjärtsjuk på ålderns höst och även om det hade gått att hålla henne vid liv med hjälp av mediciner hade det bara handlat om månader och då är det verkligen av egoistiska skäl och inte för hennes bästa så i November fick hon somna in. Något av det tuffaste jag gått igenom, så otroligt mycket svårare och jobbigare än jag hade kunnat föreställa mig.
Så när våren nu kommer är det första gången i huset vi kan ha dörrarna öppna utan att riskera att hund eller litet barn smiter ut. Inga grindar, inga galler, ingen kontroll på samma sätt längre. Det känns otroligt dubbelt, sorgligt och en lättnad på samma gång.

Så ja, det blir väl en fin vår i år, tror ni inte det? Vi får hoppas det, känns som att vi är många som behöver den.

Är allt bra med er?

Den 15 juli gick jag på semester och samma dag åkte jag tillsammans med Sara och Caroline upp till Borgholm för att se och uppleva Molly i Slottsruinen.

Vi började dock med en middag på Matbaren och har ni inte varit där kan jag varmt rekommendera det. En liten meny men oj oj oj så gott! Samma kille som gjorde cateringen till vårt bröllop som nu har öppnat upp det här. Vi fick dessutom en jätterolig servitris som lyfte stämningen ytterligare, hon är värd en extra guldstjärna bara hon.

Och sen var det alltså dags för kvällens verkliga stjärna och nej, hon gjorde ingen besviken. Hon var pepp på att få spela just där, i Slottsruinen och vi var pepp på att se henne just där. Kvällen var ljum och allt var liksom perfekt.

En grym kväll på så många sätt!

Fina ni, är ni kvar? Har ni haft en bra sommar? Hoppas att de senaste veckorna har varit väldigt snälla mot er.
Jag vet knappt hur jag ska kunna sammanfatta den här sommaren, det får bli i en hel serie inlägg det tror jag. För det har kort sagt varit fantastiskt. Fan-tas-tiskt! Och nej, jag vill inte bidra till den allmänna glorifieringen på nätet eller i sociala medier så låt oss först bara göra klart att våra barn har också kivats och bråkat och att jag har fått ryta i ibland.

Men.

När jag nu tittar i backspegeln är det inte de stunderna jag minns. Inte alls. Då är det istället timmar vid stranden med lekar som lever sitt eget liv, börjar med en vattenbana och slutar med en sandfabrik. Eller havsuttrar vid akvariumet i Köpenhamn. Lillans blick när hon fick åka karuseller på Tivoli eller Elliots dito när han vågat köra radiobilarna. Jag kommer minnas barn som somnar tillsammans på loftet i stugan, en stor kille som lärt sig simma och en liten tjej som vågar vara under vattnet.

Jag kommer att minnas ett glas vin på Blomlöfs innan tåget mot Köpenhamn, en natt på Kastrup och otroligt varma dagar i Rom, hand i hand med mitt livs stora kärlek. God mat, gott vin, makalös historia och vackra byggnader varvat med galen shopping och glass.

Det är så mycket som har hänt den här sommaren, så mycket vi har upplevt, att jag är näst intill upplevelsebakis och jag kommer att vårda minnena och bilderna från den här sommaren extra ömt för jag tänker leva på dem länge, länge, länge.

Jag är inte redo för höst ännu, det är jag inte. Att åka till jobbet i öppna skor och en tunn klänning tidigt på morgonen är fortfarande skönt. Öppna fönster och middagar utomhus, kaffe på trappen och vattningsrundan i trädgården varje kväll är fortfarande mysigt.

Men när hösten väl kommer tänker jag omfamna den och njuta av min tekopp under filten i soffan och tänka att jag ändå hade en helt ljuvlig sommar med min familj och våra vänner och att hösten har sina stunder den också. Det blir mysigt. Då.

Nu tänker jag planera för eftermiddagar och kvällar på stranden och immiga glas vin till helgen. Grillmiddagar och annat som hör sommaren till så att jag inte går miste om något.

Det brukar sällan vara svårt att formulera fyra fredagsfavoriter men den här veckan känns det extra enkelt faktiskt. Jag går på semester idag! Wohooo så himla skönt det ska bli och så mycket jag ser fram emot den här semestern. Det gör jag nog i och för sig alltid men just precis nu känns just precis den här semestern speciell.
Övriga medlemmar i familjen har redan haft semester i en vecka och jag måste ju erkänna att jag dragits med i deras semestermood. Det har känts som semester varje eftermiddag och kväll hemma. Så härligt!

Och ikväll är det dessutom dags för den första av sommarens två konserter, Molly i Borgholms Slottruin. Nej men dra mig baklänges så trevligt, bokade biljetterna på sportlovet (!) och det var ju ett tag sedan. Kan inte tänka mig en bättre plats för detta. Och sällskapet då, Sara och Carro följer med och det kommer bli underbart! Vi börjar med en middag i Borgholm och har bokat bord på Matbaren, så mysigt!

Sen ser jag, faktiskt, väldigt mycket fram emot Elliots kalas i morgon. Fotbollskalaset där vi kan ha gått all in på temat och jag hoppas att alla har laddat med sina bästa skott och hejaramsor, det kommer bli skitkul. Elliot är jättepepp och Juliette också eftersom hon nu också ”får gå på kalaset”. Så söt!

Och så tänker jag att ett glas vin i soffan tillsammans med Alex på lördag kväll, känna in semestern tillsammans vi två, trötta efter en kalasdag, kommer att bli finfint. Ser fram emot den stunden.

Kort sagt, jag ser fram emot den närmsta tiden, hela semestern och nu börjar det liksom!

Måndag sista veckan innan semestern, nedräkningen även för mig har verkligen börjat på allvar nu. Vi har haft en så himla mysig helg och verkligen börjat känna in semesterkänslan så ja, jag är väldigt redo att snart gå på semester även jag.

Men först en veckas jobb kvar alltså, dock med familjen iväg. De drar upp till svärmor i Köpingsvik i två nätter vilket gör att jag för första gången sedan Elliot föddes kommer att ha egentid hemma. Jag har givetvis varit hemma ensam, dagtid, jag har ju jobbat hemifrån länge under pandemin och så vidare, men över en natt. Eller faktiskt över två nätter. Det känns helt sjukt. Skönt. Och sjukt.

Vi har renoverat lite på jobbet under förra veckan, eller inte vi utan hyresvärden, så den här veckan ska jag återställa och fixa lite. Lägga tillbaka mattor och möbler, hänga upp gardiner och sådant. Det blir en lagom sysselsättning mitt i sommaren 🙂

Och så spelar Sverige igen på onsdag mot Schweiz och det ser jag fram emot redan nu för att inte tala om att Molly spelar i Slottsruinen på fredag och att vi ska dit Sara, Emelie och jag. Herregud! Låt mig nu bara få höra Rosa Himmel under just en rosa himmel i ”vår” Slottsruin. Kommer nog alltid att känna så sedan vi gifte oss där. Precis som jag gissar att många andra också känner som har haft sina vigslar eller bröllopsfester där <3