Bröllop

130 dagar

Enligt räknaren på vår bröllopshemsida var det igår 130 dagar kvar till vår stora dag. 130! Förstår ni? Vi är snart nere på tvåsiffrigt och jag förstår det inte alls. Det hör säkert ihop med att lokalen har varit bokad i nästan två år och att vi vetat så himla länge att bröllopet finns där vid horisonten.

Och detta skriver jag inte som ett problem, inte alls, det är ju fantastiskt. Men jag märker samtidigt att jag börjar bli lite mer stressad nu. Stressad är nog fel ord, mer uppvevad på något sätt. Spänd av förväntan kanske. Vårens helger går fort, det är födelsedagar, helgdagar och andra planer som gör att veckorna går i ett rasande tempo och när man gifter sig i slutet av sommaren som vi gör har jag insett en annan sak, semesterstängt, det finns faktiskt. Ganska många tar semester. Humpf! 😉 I praktiken har vi fram till midsommarafton ungefär på oss att planera allt sådant som involverar någon annan person.

I helgen satte jag mig med vårt ständigt växande Google-dokument och bröt loss allt sådant som vi kan göra NU och skrev ner i en klassisk lista på papper. Som den list-människa jag är känns det väldigt skönt. Redan samma dag som listan skrevs bockades ett par punkter av.

Vi är i fas, det är vi verkligen, men planeringsmänniskan i mig kommer nog ändå att vara lite, lite uppe i varv fram till den stora dagen. Det får man va?

Bild: Pinterest

En kommentar

  • Carin H Brander

    Det får man verkligen, och det går nog inte att komma ifrån. Jag har aldrig varit så stressad som veckorna innan vårt bröllop, trots att ingenting egentligen var akut eller stressigt på riktigt. Det är så mycket saker att tänka på och det blir än värre när man börjar googla och hittar alla listor på saker man inte får glömma. Till slut fick jag säga till mig själv på skarpen att jag faktiskt inte behövde ha både plan B och plan C för varenda liten sak.

    Sen blev det en liten chock på själva dagen, jag hade varit i projektledarläge så länge att när vi väl kom gående och fick se alla gäster stå där för vår skull så bröt jag ihop lite – det var så himla fint och jag var inte alls beredd på känslorna.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.