Bröllop

Bröllopsblues?

Jag blev förvarnad från flera håll innan bröllopet och jag har fått frågan flera gånger efteråt – har jag drabbats av bröllopsblues? Alltså känslan av deppighet och tomhet som kan uppstå efter ett bröllop. Kenza fick tydligen en dipp i somras och valde att skjuta på bröllopsresan någon dag eller två därav.

Jag kan förstå både omtanken i förväg och frågorna i efterhand, läser man bloggen kan man nog lätt tro att jag har gått upp i bröllopet alldeles fullkomligt men sanningen är ju egentligen en annan. Vi har ju haft en sommar som innehållit så mycket annat som gjort att jag inte alls kunnat göra så. Jag tänker givetvis på inbrottet och all kraft och energi som det har tagit. Det är ju bara det att bröllop är så mycket roligare att skriva och berätta om än vad inbrott, jakten på kvitton, tidsbokning hos guldsmed och möten med försäkringsbolaget är. Så i verkligheten har livet innehållit så väldigt mycket mer än bröllop även om bilden här på bloggen nog har varit lite ”bröllopifierad”

Dessutom, och detta tycker jag är jätteviktigt, hade vi världens bästa dag. Vårt bröllop blev perfekt. Vi har vidunderligt vackra bilder och minnen att både titta på och att prata om. Hur skulle det kunna ge upphov till deppighet?
För mig är det precis tvärtom, det blev så bra, så lyckligt, så fint, så kärleksfullt, så underbart. Vi har hela hemmet fullt av minnen, buketterna på tork, tavlan med alla våra vänners fingeravtryck, alla presenter. Jag är uppfylld av kärlek och tacksamhet och här finns inte en liten smula deppighet utan bara ren och skär lycka. Som den perfekta värmen och känslan i sängen, under det mjuka täcket precis innan man måste stiga upp. Så känner jag inom mig just nu. Det är underbart!

Så tack för omtanken, men jag är inte det minsta deppig eller ledsen över att det är förbi. Jag är bara lycklig <3

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.