Ibland händer det, att alla stjärnor står i linje och allt klaffar och är möjligt och tillgängligt och allt vad det är – samtidigt. Den här våren är det så när det gäller jobbet.

Jag såg på Instagram att Sara Öhman erbjuder digitala föreläsningar, två gånger i veckan, under hela våren. Ämnet flyter mellan SEO, annonsering i sociala medier, influencer marketing, analys, personligt varumärke med mera och jag kände direkt att DET HÄR VILL JAG GÅ.
Så jag frågade min chef som snällt nog sa ja och nu är jag anmäld och första föreläsningen har redan varit.

Kompetensutveckling när den är som bäst kan jag känna, ämnen som är spot-on det jag jobbar med, det jag vill jobba med och det jag inte vill tappa kunskap kring utan utveckla mer. Perfekt!

Och så digitalt vilket gör det möjligt att ta del av allt utan att behöva lämna familjen för att resa bort i flera dagar. Toppen det också. Har ni möjlighet att kompetensutveckla er via era jobb?

Hörrni, vilken vecka vi har framför oss. Nu ska det ske, på tisdag är det slutbesiktning på bygget, på onsdag börjar gardiner monteras, på torsdag börjar Kinnarps leverera nybeställningen och på fredag går flytten. GAH! Har sett fram emot det här så länge och nu händer det äntligen. Att säga att jag är pepp är årets underdrift.

Kan samtidigt inte förstå att tiden har gått så himla fort, det känns som alldeles nyligen som vi var och tittade på huset första gången, med vad som då var en väldig massa rum och trånga korridorer. Det är det INTE nu vill jag lova!
Det känns också som att det var alldeles nyligen som hela lokalen var full av damm och långt ifrån klar. Det går fort på slutet.

Jag är både stolt och glad över hur det här kontoret har blivit, det är så himla snyggt! Och nu ser jag fram emot att fylla ytorna med i första hand möbler och därefter alla kollegor. Att få börja jobba där. Att vara där. Allihop. Det är en fantastisk lokal, snygg som få, men det är ju först när alla vi kommer dit och fyller upp den som den blir fulländad på riktigt.

Japp, jag ser verkligen fram emot den här veckan, så mycket att jag skrev det här inlägg som jag sen glömde publicera och nu får publicera i efterhand istället. Så kan det gå när huvudet är fullt.

Ja men det ser ju vem som helst, det är praktiskt taget klart 😉 Nästa fredag flyttar vi in och då kommer det att vara klart.
Varje dag, varje besök på bygget nu lägger jag märke till nya saker som färdigställts, detaljer som kommit på plats, pusselbitar som läggs och det blir så fint. Det har kommit så långt nu att jag inte vill lämna bygget. Jag vill bara sätta mig där mitt i dammet, slå upp datorn och börja jobba.

Jag är lite speedad just nu, det erkänner jag, det är mycket som händer, mycket som ska klaffa, mycket att hålla reda på och många att jaga för svar, besked och återkoppling. Kommunikatören i mig gråter lite över den biten men det är ett annat problem det.

Jag skrattade inombords åt mig själv idag, ni vet talesättet ”vill man få något gjort, be någon som redan har fullt upp”? Jag är i ett ”bara-gör-läge”. Känner så himla väl igen känslan från alla mässor jag gjort. Man är i zonen och bara matar uppgifter och bra blir det. Älskar den känslan men det skulle ju inte gå att jobba så jämt. Inte för mig i alla fall. Så jag njuter nu, det är sååå kul!

Och snart, snart går alltså flytten och vi ska äntligen få börja bo in oss och jobba i de nya lokalerna. De nya lokalerna som kommer att få rätt brytare och eluttag tillslut. Såg när jag var där igår att de satt vita uttag och brytare på svarta snickerier och aj aj aj. Det där gnagde mig hela kvällen, det går bara inte. Jag hade inte kunnat sitta i de där konferensrummen och se det utan att gräma mig. Men tack och lov är hantverkarna och Glebes helt fantastiska att ha att göra med så det är nu löst. Tack!

Så ja, så mycket roligare inlägg än så här blir det inte just nu. Jag har bara bygget i huvudet och får inte ur mig något annat. Men det är ok, det är bra. Det blir bra. Och jag lovar att visa er hur fint det blir när det är klart.

Nu ska jag sätta mig i soffan, vara tyst, vila mina papyrusrullar till luftrör och skicka ett par mail till mig själv på saker jag kommer på som jag måste fixa i morgon. Gör ni också så? Jag tror jag skickade mig själv tio mail igår kväll, haha.

Ha en fin kväll vänner!

Vi ska byta lokaler på jobbet, vi är trångbodda redan som det är och med fler kollegor som vi hoppas på framöver kommer det inte att vara hållbart längre. Redan nu, i pandemitider är det svårt och vi har ett schema som håller koll på att det inte blir för många på kontoret vid någon tidpunkt. De flesta av oss jobbar ju hemma ändå.

Men hur som helst, en ny lokal finns och den ska nu totalrenoveras, det blir väl mer eller mindre bara tegelfasaden kvar när de nu ska börja riva ut och bygga upp på nytt. Det blir faktiskt ett helt Almi-hus, vilken lyx.

Jag har fått frågan från vår VD om jag vill projektleda detta och ni kan ju gissa ungefär hur glad jag blev? Jepp, strålande glad! Det är ju ett drömuppdrag!

Än så länge har mötena med arkitektbyrån kretsat kring byggtekniska frågor som brandsäkerhet, stängda/öppna trapphus och dörrars placering. Men också sådant som ventilation och rör och har man då en tanke med slutresultatet och vilken känsla som ska finnas i lokalen då kan ju en sådan grundläggande sak som ventilationsrör vara viktig. Ska de döljas till varje pris eller kanske inte döljas alls?

Ja ni förstår ju, jag letar produkter, känsla, funktion, möbler och belysning på arbetstid. Sicken tur jag har!

Får man säga det nu? Är det ok? Att man längtar tillbaka till vardagen? Helgerna och ledigheten har varit fin, absolut, men med en pandemi som gör umgänge omöjligt, en annan influensa som gjort mig till århundradets tråkigaste (läs: isolerade) mamma och barn som börjar klättra på väggarna känns det ändå som att vardagen är välkommen tillbaka.

Vi ska dela på jobb/föräldraledighet de första dagarna av veckan och med familjen hemma + hemmakontor blir det lite stökigt. Det är inte precis vanlig arbetsro om en så sä’ 😉 Eftersom hemmakontoret dessutom är extremt tyst och lugnt i vanlig fall när det bara är jag hemma blir skillnaden brutal.

Men.

Det är snart torsdag igen, förskola igen, vardag igen. Och precis som alltid säger jag välkommen vardag, I like you! Det är väl fantastiskt det ändå, att ha en vardag man trivs med, längtar lite efter och ser fram emot. Då har man styrt upp det rätt bra tycker jag.

Familjen och barnen är livets guldkant på alla sätt men att gå hemma, bokstavligt talat hemma, inne, och inte kunna hitta på så mycket i flera veckor… Det är inget de trivs med heller, de längtar tillbaka till förskolan så jag tänker att även de har en vardag de trivs med. Fint så! <3

Vet ni vad jag hade i morse…fredagsfeeling. Det var länge sedan får jag säga, en av de stora fördelarna med vardag, rutiner och ett kontor att åka till är ju just den, att fredagen får en annan betydelse. Liksom helgen. Att vara föräldraledig och parallellt arbeta på stulna stunder får allt att flyta ihop.

Och fredag innebär också att min första vecka på Almi är avklarad och vilken vecka det har varit. Sällan (aldrig!) har jag blivit så väl emot tagen, så väl förberett med utbildningsprogram, utrustning och blommor levererade av bästa Linda på Telin Rekrytering & Konsult som hjälpte mig fram till den här tjänsten.

Och så det bästa av allt, det är intressant. Det är spännande, det väcker en massa tankar och idéer och jag går igång på det här ännu mer än jag trodde att jag skulle göra. Det entreprenöriella, att få se bolag utvecklas och växa, fokus på kvinnligt företagande bland annat. Väldigt mycket jag

Och så grädden på moset, trevliga kollegor! Som man ju inte alls kan veta i förväg men som i det här fallet har visat sig vara en hel rad av fullträffar. Kompetenta och grymma på det de gör och dessutom skitroliga i fikarummet på raster och luncher. Är inte det en vinnande kombo så säg?

Så med huvudet fullt av information och utbildningsdelar, tankar och idéer kring kommunikationen framåt och en lagom dos trötthet sjunker jag nu ner i soffan och tar fredag. Japp, friday it is!