Ambiente
-
Orrefors på Ambiente
Inte bara Kosta Boda var representerade i vår monter utan givetvis även Orrefors. Den stora, stora lanseringen denna säsong är våra nya ölglas och även här blev de en stor succé. I konkurrens med kontinentens superbilliga skitglas (ursäkta uttrycket) är våra glas dyra även om de givetvis inte är dyra sett till kvalité, material och design. Att lyckas här är därför något riktigt stort som vi är jätteglada för!
I montern var det stort fokus på just ölglasen givetvis men vi fick även med oss våra glasblåsare Sam, Pelle och Affe (om än bara som grafik) och en uppsjö av den vackra kristall som är så starkt förknippad med Orrefors. Efter att ha packat upp och putsat alla dessa ljusstakar och ljuslyktor kan jag konstatera att det nog faktiskt inte finns något vackrare än vår kristall. Wow, jag blir nästan knäsvag!
Foto: Sarah Andersson
-
Te i långa rader
I fredags, när mässan hade öppnat, hade jag egentligen bara några timmar på plats på Messe Frankfurt innan jag begav mig mot flygplatsen. Hann därför inte se eller uppleva så mycket mer än den monter jag har befunnit mig i hela veckan, vår egen.
Men efter lunch blev jag och Jenny bjudna på gott te, serverat på allra finaste sätt av en mycket trevlig man vid namn Johannes Lin. Johannes berättade att företaget, LIN’s Ceramics Studio, både gjorde tekannorna och kopparna samt odlade teet de bjöd på. Teet var himmelskt gott och nu håller jag tummarna för att det kommer till Sverige. Bara burkarna kan ju få vilken tedrickare som helst att börja värma vatten, så snyggt!
Måste också erkänna att det trots en högljudd och bullrig mässhall var en trevlig upplevelse att bli serverad te på detta vis. Som en liten present fick vi behålla de tekoppar/fat vi drack ur och jag lyckades bevara den hel hela vägen hem. Ska nu stöta lite ingefära tillsammans med honung och citronsaft i den och blanda ner i mitt detoxte från Pukka.
Foto: Sarah Andersson
-
Snart som vanligt igen
Ni är besvikna på mig, jag känner det och ser det i statistiken. Inläggen har inte kommit lika frekvent under veckan i Frankfurt och jag beklagar verkligen. Det har blivit mer jobb och fler sena(-re) kvällar än jag räknat med vilket har gett väldigt lite tid över till att redigera bilder eller skriva några sammanhängande rader. De inlägg jag trots allt har publicerat från Frankfurt har jag läst igenom många gånger, långt efter läggdags, med ögonen i kors och det är säkert massor av stavfel och andra tråkigheter i dem, men men. Det ska bli ändring nu.
Nu är jag hemma igen och har ägnat dagen åt att vakna med en hejdundrande förkylning, pussa på mina älsklingar både en och två och femtioelva gånger, städa och se föreställningen ”En Skam” med Magnus Betnér och Soran Ismail i Kungsbacka. Mer om den i ett annat inlägg.
I morgon går herrarnas störtlopp av stapeln i Sochi och det är ett måste för mig att se. Med starttid 08:00, minus på sömnkontot och en friskus till förkylning tänker jag därför att det nu är dags att gå och lägga sig. Eller sätta sig i sängen kanske. Att ligga ner är liksom inte så skönt som det låter när man är förkyld. Som ni ju alla vet. Men jag ska försöka hitta knappen där jag försätter mig själv i viloläge i alla fall. Så tills i morgon, till nästa inlägg, får ni hålla tillgodo med detta svammel och en bild på ett av två Janushuvuden av Bertil Vallien som prydde vår monter i Frankfurt. God natt!
Foto: Sarah Andersson
-
Ett steg framåt, två tillbaka
Höga väggar, mycket öl.
Kristall är vackert oavsett vart du lägger fokus.
Christmas in February. Japp.
Idag känns det som att jag har dansat i otakt i montern. Ett steg framåt, två tillbaka. Podier och displayer som jag trodde att jag kunde börja med gick plötsligt inte att göra eftersom ljus skulle riktas, grafik justeras och den gigantiska stegen snurras runt på golvet.
Alltså fick fokus bli att stå på golvet och ropa upp direktiv till Rolle på stegen så att han kunde rikta kannorna (de enorma spotlightsen) på rätt sätt. ”där blir bra”, ”upp lite”, ”lite utåt”, ”kan jag få två på detta podie?”. Stackarn, han är nog bra trött på mig nu…
Har fått hjälp och sällskap av Jenny som anlände strax efter lunch idag. Vi valde (eller så var hon bara väldigt snäll och stannade med mig 🙂 ) att stanna för att göra färdigt Kosta Boda-delen av montern innan vi kastade in handduken för idag. Trött är jag men jag kommer att sova betydligt bättre i natt när jag vet att det ”bara” är Orrefors kvar att färdigställa i morgon.
Så. Nu sova gott och i morgon, göra klart…allt. Hej å hå!
-
Att skapa en monter
Det börjar med en tom yta. Ett ojämnt betonggolv utan väggar och det slutar med ett parkettgolv, fem meter höga väggar, ett kök, ett konferensrum och glas för miljoner. Allt på bara ett par dagar. Exakt hur det går till kan jag inte ens gå in på, givetvis gör jag ju inte detta själv utan har finfin hjälp på plats av Rolle och Mats från GreatWork som är dem som reser väggar, lägger golv, bygger kök och hänger upp grafik. Utan dem ingen monter!
Mitt jobb? Att koordinera deras jobb med servispersonal och ”putsen-frauen” så att inte alla går på varandra eller motarbetar varandra vilket lätt blir fallet när servispersonalen vill skynda sig att ställa köket i ordning men på så vis är i vägen för byggkillarna när de ska färdigställa just köket. Exempelvis. Platschef helt enkelt.
Och så givetvis att plocka upp allt glas, att vara den som har planen, som vet vart allt ska. Jag har min skiss över hur montern ska se ut, vart podier ska stå, vad som ska stå på vilket podie och vart allt konstglas skall stå. Det gäller att kommunicera detta till putzenfrauen så att saker och ting verkligen hamnar där det är tänkt.
Tillslut är det även mitt jobb att vara ”lite” kreativ, det vill säga att presentera, styla, dekorera och skapa miljöer i vilket glaset tar för sig och är så där vansinnigt vackert som bara kristall kan vara. I kväll stod jag och kliade mig i huvudet runt 18:30 när det var dags för just ”kicka-igång-kreativiteten-momentet”, men så insåg jag att jag var alldeles för trött och tänker istället vakna på min kreativa sida i morgon bitti och skapa displayer för både Orrefors och Kosta Boda. Tankar har jag givetvis redan, för vissa teman är rekvisita inköpt och till viss del kliar det i fingrarna men det får bli i morgon, nu sussa kudden!
33 pallar med glas och inredning har vi tagit emot. Och packat upp.
Stegen jag inte skulle gå upp på ens under pistolhot. Ännu en anledning att anlita kompetent, icke-höjdrädd, folk.
Konstglas kommer i trälådor, fastskruvat i botten, med tillräckligt mycket skum för att bygga ett kuddrum på ett dagis.
Kartonger, kartonger, kartonger. Allt är nu uppackat och i morgon börjar det riktigt roliga. Känner mig lite som ett barn innan julafton!
Foto: Sarah Andersson
-
Bye, bye Gothenburg – hello Frankfurt
Det här med brandsäkerhet är inte prio under uppbyggnadsdagarna…
Delar av förra årets monter, allt jag nu vet är att så här kommer det INTE att se ut i år.
I morgon lämnar jag mina älsklingar, snö och vinter här i Göteborg och flyger till Frankfurt för 180 kvm monter, glas, glas, glas och rekvisita. På fredag öppnar mässan Ambiente, världens största heminredningsmässa som tar plats på Messe Frankfurt, det största mässområde jag någonsin skådat.
Om jag inte missminner mig är det 13 mässhallar, i 4-5 plan var där varje plan är några tusen kvadratmeter stort. Ja ni förstår ju själva, det går inte att överblicka. Omöjligt. Man åker buss mellan hallarna och bläddrar förtvivlat i den bibel som kallas ”katalog” och jag skulle tro att du som besökare får vara väldigt införstådd med vad du ska se och vilka du ska träffa innan du åker ner för annars är risken överhängande att du villar bort dig i alla hallar och inte hinner se något alls.
Nåväl, det ska bli kul att komma ner nu, förberedelser och planering har pågått så länge att jag bara vill komma på plats och börja slita upp lådor, börja packa upp glas, ställa podier där de ska stå och börja styla det som ska bli en sjuhelvetes monter. Ursäkta uttrycket. Men med väggar som är tio meter långa och fem meter höga och grafik på dessa förväntar jag mig ett mäktigt intryck.
Att lämna kärleken hemma känns inte alls lika bra, verkligen inte alls. Tycker personligen att det här med mässperioder blir så jäkla intensivt. Kan vi inte sprida ut det lite över året istället? Nu är dagarna hemifrån fler än dagarna hemma och det känns inte bra i magen. Men på fredag kväll landar jag hemma hos mina hjärtan igen och då förhoppningsvis med en skön känsla av ”I did it” med mig i bagaget.
Ni? Ni får givetvis följa med via bilder på Instagram, Facebook och löpande blogginlägg och uppdateringar. Självklart!
Foto: Sarah Andersson från förra årets mässa
