De flesta av er är ju vänliga nog att följa mig inte bara här på bloggen utan även i ett par andra sociala medier. Alltså har ni redan sett det flimra förbi, jag har i veckan som gått signat ett nytt anställningsavtal och fick i samma veva en ny arbetsgivare och en hel drös nya kollegor. Högsta vinsten!

Efter en vår som har varit allt annat än kul, som på grund av Corona och en del annat inte blev alls som det var tänkt, som varit besvikelser och en och annan mental käftsmäll, är jag så otroligt glad över detta. Jag har alltid sagt att jag vill bära profilprodukterna med stolthet hos min nästa arbetsgivare och det känner jag verkligen att jag kommer att göra här. Jag menar, har ni sett färgerna? Det liksom skriker ju Sarah om det här företaget 🙂

Från och med den 17/8 hittar ni mig som Kommunikatör på Almi i Kalmar. Ett Almi som i dessa tider kanske är viktigare än någonsin för företag och entreprenörer. Vars uppdrag blivit än mer avgörande och som mer än någonsin vill nå ut med att de finns och vad de kan hjälpa till med. Det ska kort sagt bli så jäkla kul!

Har inte träffat alla mina kollegor ännu men ett par och jag är alldeles övertygad om att vi kommer att ha väldigt roligt tillsammans samtidigt som vi utför stordåd. Så kul! När jag var där i veckan för att skriva på pappren fick jag redan se mitt rum och min plats, är inte det en omtänksam arbetsgivare så säg?

Så vad gäller den här våren är det dags att cut my losses så att säga (vad säger man ens på svenska?) och bara skita i allt som har hänt. Det är lärdomar jag tar med mig, inget annat, och nu ser jag bara fram emot hösten och allt vad den har att erbjuda. Hösten 2020, du är faktiskt varmt välkommen.

Men först ska jag njuta av ett par veckors semester tillsammans med de bästa jag vet. Familjen. Livet ändå hörrni <3

Ja mina fina vänner, vart tog jag vägen den här gången då? Nej men ingenstans egentligen, jag är här det har bara varit lite mycket annat på sistone. Vi får nästan köra en recap tror jag.

Glutenfritt. Sedan mitt läkarbesök i mellandagarna äter jag glutenfritt och det fungerar såå bra. Visst saknar jag bröd ibland men på det stora hela mår jag toppen. Jag kan efter en dryg månad absolut se skillnader i mitt mående och det känns ju helt fantastiskt. Att äta glutenfritt är enligt läkares ordination, ett test i tre månader som ska följas upp med nya prover i April men än så länge ser jag ingen anledning att sluta med detta. Jag mår bättre än på hela hösten. YAY!

Inskolning. Ja vet ni, nu är hon inskolad vår lilla tös. En två veckors inskolning blev det dock inte. En tur på akuten med en sönderbiten tunga efter ett fall och ett par dagars frånvaro på grund av magsjuka… Men men, det har gått ganska bra och även om hon är ledsen när vi lämnar och mammans hjärta håller på att gå itu så är det ju så här det är. Vi måste igenom det här både hon och jag <3

Jobb jobb. Ja i och med att lillan är inskolad har jag också börjat jobba igen och det känns underbart befriande och roligt och konstigt på samma gång. Jag har längtat efter det här, det vet ni, men jag är något halv utan min lilla sidekick så är det bara. Dessutom händer det så otroligt mycket på jobbfronten, saker jag inte kan skriva om och berätta ännu men saker som påverkar mig väldigt mycket och saker jag funderar på i princip dygnet runt. Jag får alltid lite skrivkramp när det blir så, jag har svårt att skriva om annat och låtsas som ”ingenting” så nu vet ni det också. Jag berättar, som alltid, så fort jag kan. Och säkerligen blir det dessutom så att när jag nu väl har berättat att det finns något som upptar min tankeverksamhet så brukar det vara lite proppen ur här i bloggen också.

Ja sådär befinner vi oss väl på ett ungefär, på hemmakontoret med Cardlys vårbilder i fullt fokus och nybryggt kaffe på soffbordet som ingen kommer att välta ut (om jag inte lyckas med den bedriften själv då vill säga… 😉 och med två barn på förskolan. TVÅ FÖRSKOLEBARN. Ska vi bara ta en sekund och smälta det lite? Två förskolebarn. Så. Galet.

Så får man väl skriva och känna ibland? Hänga kvar i den känslan ett tag innan den flyr iväg och inte bara ge sig själv en mental klapp på axeln utan en hel kram?

Innan jag skriver mer än så är det dags att flagga för reklam igen. För egen verksamhet. Det är inte heller den här gången något betalt inlägg men jag skriver om Cardly så jepp – reklam. Då vet ni det. Moving on.

Jag fotade så gott som alla Cardlys julkampanjbilder förra helgen och när jag sedan har börjat arbeta med bilderna, som nu ska användas i annonser på sociala medier, på cardly.se, i nyhetsbrev och lite överallt känner jag mig så nöjd. Jag blir glad när jag ser dem.

Och nej, ni kommer nog inte få samma wow-känsla som jag. Men det grundar sig också i att man planerar och funderar mycket i förväg, tänker och funderar, vart är ljuset bäst?, när på dagen?, vilken känsla ska den ena eller andra bilden förmedla? Hur vill jag använda korten och med vilken rekvisita ska vilket kort matchas? OCH. SÅ. VIDARE.
Det här är en av de bästa grejerna med mitt jobb så missförstå mig rätt, jag älskar det! Men som den duktiga flicka jag är sätter jag ganska (läs: väldigt) höga krav på mig själv och slappnar aldrig riktigt av förrän det är klart och jag vet att det blev bra.

Vilket det blev nu. Eller vad säger ni?

I helgen som gick fotade jag i princip alla Cardlys julkampanjbilder. Inför detta planerade jag givetvis alla bilder noga för att det skulle gå så smidigt som möjligt. Julkort, rekvisita, färger, bakgrund, miljö, vilken känsla jag ville hitta.

Jag tittade bland annat på diverse flatlays, alltså stylade bilder fotograferade ovanifrån enbart för att skapa en känsla och en stämning. Det finns liksom ingen direkt funktion i bilderna.

Jag älskar sådana bilder, fortfarande, inte alla men dem som är bra, och kan fortfarande hitta mycket inspiration i dem när jag ser dem dyka upp i olika sammanhang.

Någon av er kanske kan hitta inspiration i dem också så här kommer ett urval av de flatlays jag tittade på. Fina eller hur?

Omväxling förnöjer heter det ju och så har det verkligen varit den här veckan. Fullt upp, många möten, gott kaffe, underbara luncher, rekvisitashopping, fotoplanering och några möten till.

Lillan har fått hänga med på det mesta när Elliot har varit på förskolan och hon har klarat av det med bravur. Hon är verkligen ett mötesproffs den stjärnan <3

Och kanske, kanske beror det också på att mamman blir så nedrans glad och får så mycket energi när hon får jobba igen. Alltså jag tror på riktigt inte att ni kan förstå hur mycket jag längtar tillbaka till heltidsjobbet igen. Och ja, jag vet, den här tiden kommer inte tillbaka och jag kommer sakna det här sen. Jag vet. Det är helt säkert så. Men jag längtar också. Och jag njuter av barnen så mycket jag kan. Längtar och njuter, det kan man väl få göra parallellt tycker jag? I min värld behöver det ena inte ta ut det andra.

Men att få vara vuxen, föra vuxna samtal (öh, det låter det, men ni vet något högre intelligensnivå bara), klura på jobbgrejer, genomföra sådant man planerat länge, träffa kollegor, spåna idéer och fundera på framtiden. Det är ju helt fantastiskt!

Och jo, min familj är viktigast för mig trots detta. Fick höra de hemskaste av alla hemska nyheter i veckan som gjorde att jag gick hem och kramade både Elliot och Juliette extra hårt extra länge. De och Alex är det bästa jag har. Alltid.

Men för att jag ska vara den bästa mamman och frun för dem behöver jag det andra också. Jättemycket. Och nu ska jag snart få det och jag känner mig som ett barn strax innan julafton. Kan jag få en adventskalender och räkna ner jag också tror ni?