Clean Eating

  • Clean Eating

    Mina bästa antiinflammatoriska recept

    Är det alltså redan fredag? Eller har jag fel dag nu igen? Denna vecka när jag har upplevt alla veckodagar redan känns det som. Helt veckovill har jag varit hela veckan. I nästa vecka får jag banne mig ta och komma in i det rätt från början.

    Nåväl, jag tänkte att jag skulle ge er fyra (eller fler) fredagsfavoriter i ätbar form idag. Jag har själv påmint mig om dessa tack vare bloggarkivet i veckan. För en sak är säker, eat like crap – feel like crap. Och omvänt, bra mat och näring in – välmående ut. Det är så enkelt och så svårt på samma gång.

    Mina antiinflammatoriska recept

    Morotsbröd

    Ett bröd som faktiskt är ett bröd, håller ihop, ger tuggmotstånd och smakar ljuvligt. Pålägg efter behag och sen är du hemma!

    Chiasylt

    Det blir inte enklare än så här, denna chiasylt svänger du ihop på nolltid och sen har du det perfekta tillbehöret till typ en chiapudding eller en overnight oats till frukost.

    Chiamarmelad

    Kanske på morotsbrödet ovan? Så gott! Skippa osten om du vill eller ät ost om det funkar för dig. Det kommer att vara gott oavsett!

    Chokladräddaren i nöden

    Nej men hallå, choklad, choklad och choklad! Jag skippar grädden eller vispar en kokosgrädde eller chashewgrädde om jag har tid. Men kakan. Oh wow, en chokladdröm!

    Nice cream

    Bästa mellanmålet till kidsen, så gott och nyttigt och de mumsar i sig utan frågetecken.

    Rawfoodgodis salted caramel från Bara en kaka till

    Det här är en sådan där grej som man gärna har i frysen och tar fram en…eller två…eller tre på kvällen när barnen har somnat. Oh så gott!

  • Bakning,  Clean Eating

    Min bästa granola!

    Först och främst – TACK! För alla tips om en Koko Loco som trillade in efter mitt inlägg häromdagen. Jag kanske faktiskt kan få tag i en men inte nu, hösten verkar vara den period som gäller för denna skönhet och jag har flera lämpliga länkar till webbshopar som bör ha dem. Yay!

    Men nu, över till mitt verkliga ärende denna kväll. Min bästa granola! Som äppelpaj i en burk, det finns nog inget bättre sätt att beskriva denna granola på än just så. Och när jag visade den på instagram igår var ni många som önskade receptet så here we go!

    -havregryn (glutenfria eller vanliga bestämmer du själv givetvis)
    -solroskärnor
    -chiafrön
    -linfrön
    -kanel (massor)
    -ett finhackat äpple
    -ca 1dl koncentrerad äpplejuice

    Jag har som alltid inga direkta mått när jag gör granola utan höftar bara men skulle gissa att jag har 3-4 dl havregryn, någon deciliter solroskärnor, kanske en halv deciliter linfrön och chiafrön efter behag. Ungefär så.

    Sno ihop allting, bre ut på en plåt och rosta i ugnen på 150 grader tills det doftar ljuvligt i hela huset. För min del är det ungefär när man kan ta ut plåten, skaka den lite lätt och liksom höra hur granolan har torkat och frasar mot plåten.

    Världens bästa eller sämsta beskrivning av ett recept, det är högst oklart. Men det är världens godaste granola, busenkel att göra och kräver inte mer detaljer än så här.
    Jag avnjuter min till frukost ihop med grekisk yoghurt och lite, lite ringlad honung över. Mest för att det är snyggt, jag gillar ju inte ens honung. Nåväl, det adderar ni om ni vill helt enkelt men nedrans gott är det i alla fall!

  • Bakning,  Clean Eating

    Choklad-räddaren-i-nöden

    Jag har ju skrivit om det innan, att jag äter glutenfritt och mår så himla bra av det. Har du hypotyreos, eller någon annan sjukdom som driver inflammation i kroppen, skulle jag verkligen rekommendera dig att testa, för mig har det varit en ögonöppnare minst sagt.

    Hur som helst, förutom att utesluta gluten har jag även slutat med socker. Vitt, raffinerat socker vill säga. Men ibland behöver jag något sött och då brukar jag unna mig den här chokladbomben. En riktig räddare i nöden och mättande som en hel middag.

    Blir ganska lik en kladdkaka i konsistensen och en klick grädde till är inte alls fel om man vill slå på stort.

    Mixa ihop följande,

    • 10 urkärnade dadlar
    • 2 ägg
    • 50 gram smält kokosolja
    • 3 msk kakao
    • 1 dl mandelmjöl (kokosmjöl fungerar också bra)
    • 1 tsk bakpulver
    • 1 tsk vaniljpasta (eller pulver, eller arom, smaksätt efter smak och tycke)
    • en nypa flingsalt

    Grädda kakan i en mindre form, jag använder en brödform och kakan blir då ungefär 1-2 cm hög, i 175 grader, 10 minuter. Låt den svalna och sedan stelna i kylskåp.

    Jag har bakat den här kakan både med och utan ägg och det går precis lika bra så vill du göra en vegansk variant hoppar du bara över äggen. Kakan blir då något mer kompakt än en kladdkaka men hey, det är ju bara nice!

    Så galet gott och precis vad man behöver när chokladsuget slår till. För det gör det då och då. Ska inte sticka under stol med det.

  • Bakning,  Clean Eating

    Tuggmotstånd

    Jag är en brödoman av stora mått, det vet ni som känner mig. Fick jag bara äta en sak för resten av mitt liv skulle det vara mackor. Att då inse att man mår sjukt mycket bättre av glutenfri kost och därmed kapa så gott som allt gott bröd ur repetoaren är ju sådär halvkul.

    Jag har hittat bra alternativ, bönbullarna är ett sådant. Det är bara ett problem, tuggmotståndet. Jag gillar ju bröd som är lite tjurigt om ni förstår. Danskt rågbröd. Nötbröd. Fullkorn.

    Så gissa hur jag glad jag blev när jag hittade det här, ett helt glutenfritt och sockerfritt (om man med sockerfritt menar vitt raffinerat socker vilket jag gör) frö och nötbröd som är alldeles vansinnigt gott. TACK!

    Jag hade slut på Fiber Husk när jag bakade detta men använder Pofiber istället och det gick lika bra. Nästa gång tänker jag slänga i lite frukt också, torkade aprikoser, det tror jag blir ännu godare.

    Som synes toppade jag hela härligheten med lite Chia-hallon-marmelad och nom nom nom så gott det blev!

  • Clean Eating

    2020 – hälsans år!

    Yes! Snart är det glada 20-talet här och med detta också året då jag ska fylla 40 (!?). Jag kan inte påstå att jag skymtar en 40-årskris i horisonten, inte alls faktiskt, men det känns ändå som en milstolpe på något sätt och jag har bestämt mig för att känna mig stark och frisk den dagen.

    Ni vet ju att jag har Hypotyreos och har haft det i många år. Efter Juliette har kroppen inte riktigt velat hitta tillbaka till samma balans som tidigare vilket har varit jobbigt såklart och de symptom jag upplever av sjukdomen har förvärrats ett efter ett.

    Någon gång i höstas fick jag nog och vände mig till Endokrin- och diabetesmottagningen här i Kalmar dit jag går. Jag fick då en tid hos min nya läkare och inför det besöket togs det mååånga prover. Jag menar mååånga. Äta-något-direkt-efteråt-många.
    I fredags var det äntligen dags och efter ett långt besök där jag faktiskt kände att jag blev tagen på allvar (vet att många av er upplever att ni inte blir det av sjukvården och jag har själv varit där, men nu var det inte så och jag tycker det är viktigt att föra fram de positiva sidorna också) finns det nu en plan.

    Jag kommer att få lägga om min kost rejält och börja äta glutenfritt med lågt fettinnehåll. Alltså väldigt nära, för att inte säga spot on, den antiinflammatoriska kost jag snuddat vid tidigare. Jag har inte celiaki men gluten innehåller ett protein som gör upptaget av mina mediciner sämre. Alltså blir det glutenfritt.

    Samtidigt ska jag inte träna speciellt hårt. Rörelse är jättebra men hård träning är en stress som en kropp med en kronisk inflammation inte nödvändigtvis ska utsättas för. Så yoga, promenader och andra lugnare aktiviteter kommer det att bli.
    Det är detta som är så svårt, jag har ju älskat att träna, man ”ska” ju träna. Hårt och ofta. Men inte jag alltså, jag bör inte göra det just nu och det blir en mental nöt att knäcka det. Tur att yogan finns för att rulla ut mattan är inte fel för varken kropp eller knopp <3

    Medicinering + glutenfritt + rörelse = Succé 2020! Jag är så peppad och sugen på 2020 så ni anar inte. Känner ni likadant?

  • Clean Eating

    Det godaste jag ätit?

    Det är inte länge sedan jag tipsade er om chokladbollar till fredagsmyset som är så goda att man får anstränga sig för att känna att de inte är gjorda på smör och socker.

    Here we go again!

    Det här är, utan tvekan, det godaste rawfoodgodis jag har smakat. U t a n t v e k a n. Om ni som jag vill undvika raffinerat socker och vitt mjöl är det detta ni ska äta framöver. När ni vill äta något, undviker ni sockret tillräckligt länge börjar ju även suget att försvinna.

    Men strunt samma, dessa måste ni bara testa. Tack Helena för receptet och tack Maja för att du bjöd Helena på dessa för länge sedan så att hon la ut receptet.

    Dra mig baklänges så goda!

    PS. När ni gör dessa sen (för det gör ni) glöm för guds skull inte flingsaltet på toppen!

  • Clean Eating

    Chokladbollar till fredagsmyset

    I onsdags kände jag mig allmänt sugen på något gott och bestämde mig då för att göra chokladbollar. Dock inte på det vanliga viset med socker och smör för det kände jag mig inte lika pigg på.

    Jag gjorde rawfoodbollar som enligt min mening är så nära originalet att det nästan är löjligt. Man får faktiskt anstränga sig för att känna skillnad så bra är de. Vill ni veta hur jag gjorde?

    Ingredienserna är få,

    • Dadlar, ett lager i en vanlig låda man köper i affären
    • En skvätt kallt kaffe
    • Fiberhavregryn
    • Ekologisk kakao
    • En nypa salt

    Jag började med att kärna ur dadlarna och mixa dem tillsammans med kaffet för att få till min smet. Därefter tillsatte jag havregryn tills jag fick en bra konsistens. Slutligen adderade jag kakao, så mycket som jag gillar vilket är ganska mycket men det är ju en smaksak och slutligen en nypa salt. Smöret som ”vanliga” chokladbollar görs på är ju salt så jag tänkte att det inte skadar att slänga i lite i dessa och nej, det var det inte.

    Herregud så goda! Jag kanske har smugglat med en eller två på tåget, om det fanns några kvar i morse…

    Precis som smörbaserade chokladbollar mår de bra av en stund i kylen för att stelna igen när man har rullat dem. Men det går givetvis bra att trycka i sig ett par på stående fot redan vid diskbänken. Har jag hört.

    Som ni vet sitter jag snart på tåget mot bästa Götet och en efterlängtad tjejhelg. Jag kommer med största sannolikhet inte att uppdatera bloggen i realtid men häng med på Stories om ni vill @lifebysarah.se heter jag där.

    Trevlig helg fina!

  • Clean Eating

    23 dagar

    Ho-ho-host! Här är jag igen, minns ni mig? Helt plötsligt ges en lucka att blogga lite samtidigt som lusten att skriva finns där och vips – ett blogginlägg.

    Märkligt det där, att detta händer just efter en så gott som sömnlös natt. Det borde ju kanske vara tvärtom? Men å andra sidan, det är efter nätter som den här som min sjätte (öh, snarare sjunde nu va?) växel kickar in. Jag liksom varvar upp och tja, då kan det bli ett blogginlägg eller två.

    Det slog mig idag att jag nu ätit helt växtbaserat i 23 dagar. Det gick fort! Jag sa ju från början att jag skulle ge det Januari på försök. Veganuari så att säga. Om jag gillar det fortsätter jag och annars, ja annars ”får jag ångra mig” som min bror uttryckte det.

    Jag kommer inte att ångra mig, inte nu. Jag gillar det här alldeles för mycket och jag har ärligt talat inte hunnit testa hälften av allt jag vill testa under dessa 23 dagar så jag nej, något slut blir det inte alls.

    Och så 10 000 kr-frågan då, är jag vegan? För det är ju på ett sätt enklare att bara säga att man är vegan än att man äter växtbaserat. Men det finns en skillnad, en ganska stor sådan. Som vegan räknat är jag ganska usel är jag rädd, jag har kvar mina skinnskor och väskor och har inte gjort mycket åt den biten. Veganism kommer med så mycket mer tankar och ideologi än bara maten. Då stämmer det mycket bättre överens att säga att jag äter växtbaserat. För det gör jag. Mycket och gott och jag njuter!

    Så har det visat sig på vågen då? Ja det har det men jag vill faktiskt inte berätta varken hur mycket eller hur lite för det handlar inte om vågen för mig den här gången och det känns så skönt. Jag vill helst inte ge vågen något fokus genom att skriva om den mer än just så här. Men visst håller jag själv lite koll.

    Några övriga effekter ännu? Mår jag bra? Jag mår jättebra, känner mig inte låg på energi utan tvärtom, allt inom ramen för hur sprudlande och energisk man nu kan känna sig som småbarnsförälder mitt i vintern. Så att säga. Kort sagt, min mage har blivit mycket bättre utan att gå in på detaljer och i övrigt märker jag inte så stor skillnad. Jo förresten, en skillnad märker jag, med ett par undantag är mitt sötsug faktiskt så gott som borta. Kroppen har liksom fått ett slags lugn och är inte ständigt på jakt efter socker. Jag köpte hem en vegansk chokladkaka en dag när jag var lite sugen och den har räckt i över två veckor. Så var det inte förut, det kan jag erkänna.

    Så, allt som allt, det här är en omställning jag har sett fram emot och jag omfamnar den. Jag mår jättebra och vill bara fortsätta! Jag är dessutom så otroligt tacksam över fina vänner som i de fall jag blivit bjuden på mat under de här 23 dagarna har fixat veganska alternativ. Tack, tack, tack! <3

    Foto: Anna Pelzer

  • Clean Eating,  Family of four,  Träning & Hälsa

    Första oktober och en nystart

    Dem av er som följer mig på instagram (@lifebysarah.se) har de senaste dagarna sett både smoothiebowls, gröna smoothies och frukostprepp i form av overnight oats. Den uppmärksamma läsaren lägger då ihop ett och ett och det är klart att ni har rätt, tre veckor efter förlossningen kör vi nystart med lite mer hälsosam mat och medvetenhet igen.

    Att träna är det fortfarande inte tal om, ett kejsarsnitt är ett stort ingrepp och tre veckor efteråt är man inte träningsredo. Hur frustrerande och jobbigt det än kan kännas. Och det gör det, tro mig.

    Men.

    Gröna smoothies (utan kål givetvis, det funkar inte!) bowls och nyttigare frukostar kan ingen hindra mig ifrån.

    Så. Nu är målet satt för mammakroppen 2.0, eller snarare att i någon mån få ta tillbaka min egen kropp igen. Så gott det nu går så länge man ammar. Ingen träningshets, ingen vikthets, det är inte alls så jag menar. Jag menar bara att få känna mig lite mer bekväm igen, något som inte är helt enkelt med en mage som både har tappat känsel och är jätteöm på samma gång efter snittet. Det är en så sjukt konstig känsla det där men det är precis så det känns. Mellan naveln och snittet (som sitter långt under bikinilinjen) har jag ingen känsel men att bära byxor som sitter åt eller att böja mig ner för att knyta skorna gör jätteont för då känns hela magen som ett stort, blåsvartgröntgult blåmärke.

    Så, snitt-mage till trots, jag vill helt enkelt bli lite mer bekväm och då får äntligen rawfooden komma tillbaka igen. Jag äter dock samma middag som övriga familjen vilket gör att jag inte är 100% raw eller plantbaserad. Ännu. Ett som är säkert är i alla fall att jag älskar detta sätt att äta. Någon som håller med?

    En annan grej, vår lilla J är så himla snuttig och vill mest bara vara nära, nära, nära hela tiden. Just nu vill hon inte bli nedlagd alls. Någon gång på dagen. Visst kan det vara frustrerande såklart, när jag vill skriva ett blogginlägg till exempel, men samtidigt, detta är vår sista bebis och jag vill bara njuta, njuta, njuta av denna ljuvliga lilla tjej som söker trygghet och närhet och helst under hakan och lite hud mot hud. Lilla hjärtat alltså <3

  • Clean Eating,  Family of four

    Litar på mig själv den här graviditeten

    Under min första graviditet upplevde jag att jag var mer osäker och lyssnade mer på rekommendationerna från BM. Eller rekommendationer förresten, vi fick en BM när vi flyttade hem till Kalmar som mest pekade med hela handen. Det kändes nog inte som att jag som förstagångsföderska hade ett val.

    En sådan sak var min kost, när jag förklarade att jag hade ätit rawfood fram tills jag blev gravid blev hon helt förskräckt och gav långa föreläsningar om allt jag behövde äta. Jag slutade äta rawfood, slutade med väldigt många av de livsmedel som kallas ”superfoods” då de inte ansågs säkra enligt henne och började istället äta mer likt tallriksmodellen (som känns så förlegad så jag vet inte vad).

    Det här var inget jag mådde bra av, jag gick upp massor i vikt (inte enbart därför såklart) och min sjukdom/kropp tog stryk. Det blev väldigt mycket att ta hand om och försöka vända rätt efter graviditeten. En tid då Elliot dessutom var mjölkproteinallergiker och jag som ammade var tvungen att anpassa mig till det också.

    Det var kaos!

    Den här gången litar jag mycket mer på mig själv och försöker lyssna på kroppen så mycket jag bara kan. Jag har fortsatt äta mina superfoods, inte helt raw längre men ganska många mål i veckan. Vill jag dricka en grön smoothie till lunch så gör jag det. Eller en chiapudding till frukost. Jag vågar till och med fortsätta med hampafrön och matchapulver utan att ha dåligt samvete.

    Och vet ni vad? Jag mår prima! När jag var på mitt första besök hos BM den här gången (en ny BM som jag redan gillar ungefär 2000% bättre!) var hon övertygad om att jag behövde äta järntillskott. När provsvaren kom någon vecka senare ändrade hon sig. Jag hade bra järnvärden, jag hade till och med bra järndepåer i kroppen så jag skulle absolut inte äta några tillskott varken då eller senare i graviditeten.

    Och när jag några veckor senare besökte min vanliga läkare för min hypotyreos kunde han konstatera att alla mina värden såg riktigt, riktigt bra ut.

    Jag har heller inte gått upp så mycket i vikt som ni vet och jag mår oförskämt bra i min graviditet bortsett från foglossningen och den kan vi inte göra så mycket åt med hjälp av kost. Detta trots att jag ju nu är ganska gammal i barnafödandets mening.

    Dessutom har jag lovat mig själv att inte gå igenom samma sak med amningen en gång till. Märker jag att lillan har samma problem som Elliot hade kommer jag att sluta direkt. Det är inte värt det, inte för mig och inte för henne. När jag väl gav upp med Elliot efter sju månader (!) och han fick mjölkproteinfri ersättning istället började han må så himla mycket bättre. Varför ska man kämpa sig helt utmattad då?

    Så vart vill jag ens komma med allt det här? Jo, att jag litar mycket mer på mig själv den här gången. Och jag ber inte om ursäkt för det heller. Jag bara önskar att jag hade vågat stå upp för det här lite mer redan första gången. Det var min kropp, vårt barn och min graviditet redan då så det hade faktiskt inte varit fel då heller. Och vill någon av er läsa mer om bra superfoods/livsmedel under en graviditet finns det en fin sammanställning här.

    Bild: Motherrisingbirth.com