Nu har jag börjat. Nu har det smugit sig in något glasägg, några marmorerade diton och fjädrar lite här och var. Påsken står för dörren och det känns nedrans fint i år.
Det ska bli mysigt med lite ledigt tillsammans, träffa familjerna och bara ta det lite lugnt. Det har varit ett par intensiva helger med mycket planer ett tag så en längre påskledighet blir perfekt.

Påsken är så mycket mer avslappnad än julen ju, färre måsten och mer njut så att säga. Och då ska det tilläggas att jag ju älskar julen och allt den för med sig men det är så himla mycket jag vill hinna med då att det lätt kan bli lite overload. Påsken däremot då är jag nöjd om jag får ett ägg och tid med min familj. Det räcker liksom.

Har ni pyntat ännu? Vad är det i så fall som får plats i ert påskpyntande? Vad är viktigt?

För mig är faktiskt inte påskliljorna så himla viktiga, gult är liksom inte min färg. Tyvärr. Så dem kan jag skippa. Men lite brunt björkris däremot är mer än välkommet. Som ni kanske minns fick vårt ris flytta in tidigt i år eftersom vi gjorde lite dekorationer av lera under en vabdag. Så det riset har fått små musöron redan, men det får vara så, det känns hoppfullt på något sätt. Och sedan någon dag tillbaka alltså även fjädrar.

Kanske pysslar jag ihop en påskkrans av ris och några överblivna fjädrar. Kanske inte. Det blir bra oavsett för större krav än så här har jag inte på påsken. Fint ju!

Jag har haft en tanke som skavt, en idé som jag inte riktigt kunnat släppa utan som behövde luftas ordentligt. Jag hemnet-knarkar som ni vet och ibland trillar man över objekt där man känner att ”jo, det här måste vi nog” och så var det nu. Jag kände på alla sätt och vis att detta var en chans vi var tvungna att ta och kunde inte få den tanken ur skallen.

Men ibland (alltid?) ska man lufta sådana tankar med sin bättre hälft, han tittade, lyssnade, räknade och så började vi rada upp allt vi vill ha i ett boende. Som läge, ytor, rum, karaktär och mycket mer. Vi konstaterade också vad vi absolut inte önskar oss, vad som går bort, vad vi (eller kanske ska jag säga jag…) absolut inte kan tänka oss och då blev allt plötsligt så självklart.

Vi ska ju bo här. Precis just här där vi bor nu. 

Det här huset har själ och hjärta och hur ytligt det än må låta så är det viktigt för mig. Jätteviktigt. Det finns hustyper och platser som jag har väldigt svårt att se mig själv trivas i och för någon som älskar sitt hem, och tryggheten i det, så som jag gör så är det viktigt. Några av er förstår det och andra tycker säkert att jag är löjlig. Det är helt ok.

Och det roliga är ju också att när man väl landat i tanken så som jag nu har gjort, med Alex hjälp, så kommer en hel mängd kreativa idéer och framför allt har jag blivit väldigt konkret. Jag skriver listor över saker som vi måste fixa, saker vi vill fixa och sådant som vi kan ta längre fram. Tillsammans håller vi på att prioritera och sätta lite tidsplaner på alla projekt. Så. Himla. Skönt!