Hemma hos Disponenten
-
Plötsligt händer det
Nu har jag börjat. Nu har det smugit sig in något glasägg, några marmorerade diton och fjädrar lite här och var. Påsken står för dörren och det känns nedrans fint i år.
Det ska bli mysigt med lite ledigt tillsammans, träffa familjerna och bara ta det lite lugnt. Det har varit ett par intensiva helger med mycket planer ett tag så en längre påskledighet blir perfekt.Påsken är så mycket mer avslappnad än julen ju, färre måsten och mer njut så att säga. Och då ska det tilläggas att jag ju älskar julen och allt den för med sig men det är så himla mycket jag vill hinna med då att det lätt kan bli lite overload. Påsken däremot då är jag nöjd om jag får ett ägg och tid med min familj. Det räcker liksom.
Klart jag har ett glasägg! Som synes i hiskeligt grönt, gissningsvis sodalimeglas och inte kristall. Men jag har fastnat för det där ägget av någon anledning och med lite godisägg i framöver blir det så fint så. Kalla det tradition i miniatyr kanske? Har ni pyntat ännu? Vad är det i så fall som får plats i ert påskpyntande? Vad är viktigt?
För mig är faktiskt inte påskliljorna så himla viktiga, gult är liksom inte min färg. Tyvärr. Så dem kan jag skippa. Men lite brunt björkris däremot är mer än välkommet. Som ni kanske minns fick vårt ris flytta in tidigt i år eftersom vi gjorde lite dekorationer av lera under en vabdag. Så det riset har fått små musöron redan, men det får vara så, det känns hoppfullt på något sätt. Och sedan någon dag tillbaka alltså även fjädrar.
Kanske pysslar jag ihop en påskkrans av ris och några överblivna fjädrar. Kanske inte. Det blir bra oavsett för större krav än så här har jag inte på påsken. Fint ju!
-
Hjälp, vad är det för en ros?
Jag har gjort mig av med många av trädgårdens rosor sedan vi flyttade in för fyra år sedan. Inte slängt såklart men gett bort. Några har jag dock valt att behålla, för att jag tycker att de är så vackra och för att de passar där de står. Jag trivs med dem.
En av dem är faktiskt den vackraste ros jag någonsin sett. Färgen, storleken och doften, a l l t med denna ros är underbart. Jag har ingen aning om vad den heter (gör ni?) och därför vet jag inte så mycket om den, eller hur jag borde sköta om den.
Jag funderar lite på om jag vågar flytta på den? Just nu står den precis vid dörren till vårt uthus och nog för att den pryder sin plats men den tar lite stryk just där när gräsklipparen ska in och ut, när Elliot är där och styr och ställer eller faktiskt när man råkar klämma den i dörren. Ni förstår ju, där kan den inte stå kvar, denna skönhet. Men hur är det med rosor, vågar man flytta dem och i så fall, vilken tid på året? Nu?
I förra veckan blommade den och jag plockade då in denna vackra blomma. Nu har jag istället tagit in två knoppar som jag ville rädda från den annalkande frosten och kanske inte minst blåsten. Tror ni att dessa kommer slå ut?
-
Hjälp! Vad ska jag plantera i den?
Den här sommaren har inte endast bjudit på en sovrumsrenovering, den har liksom förvandlat min man till en livs levande Ernst här hemma. En kap- och gersåg och ett gäng spillbitar var allt som behövdes för att få igång hans kreativitet.
Jag passade då på att önska mig en blomlåda som ska få stå ute vid vägen (vårt hus ligger ca 20 meter från vägen med en smal liten väg in till oss) vid brevlådan och markera såväl adressen som privat väg. Skyltar är på gång!
Jag har haft den här idén ganska länge och nu förverkligade Alex den lite kvickt. Underbart teamwork eller hur?
Nu till min fråga och det jag verkligen behöver er hjälp med. Eftersom blomlådan kommer att hamna en bra bit ifrån huset skulle jag vilja fylla den med växter som ”sköter sig själva” så gott som. Växter som kräver minimalt med omsorg men är fina ändå. Och nej, jag tänker alltså inte plast…
Frågan är, finns det? Och vad sätter jag i så fall? Gärna några perenner så att jag inte behöver göra om hela lådan inför varje säsong. Vad tror ni om det, är det möjligt?
Och just det ja, inga hängande växter som drar sig ner över kanten då jag ju ska sätta skyltar där med adressen.
Hjääääälp!
-
Sovrummet!
Att dra igång en sovrumsrenovering den här sommaren kan ha varit det dummaste någonsin. Men vem kunde ana att det skulle bli så här varmt? Ingen! Att vänta med sådana här projekt till semestern tror jag snarare att de flesta gör.
En kväll tejpade jag för alla dörrar in till rummet med skyddsplast, med Alex på insidan, för att han skulle slipa spackel. Det kändes grymt! Stackarn fick krypa in och ut ur rummet genom ett av fönstren…
Själv har jag målat rummet två gånger de senaste dagarna, och virket till sänggaveln minst lika många, och om det har gått åt tio liter färg har jag nog förlorat minst lika mycket vätska. I runda slängar. Det är egentligen inte rimligt att hålla på som vi gör, inte alltid roligt och inte helt vettigt men det är nödvändigt om vi vill få rummen klara innan lilla J’s ankomst vilket vi ju vill.
Nu är det färdigmålat på väggar och i tak och Alex har byggt den sänggavel som hela kortsidan består av. Med hjälp av en stark svåger har sängarna dessutom flyttat ner och vi ska premiärsova i nya sovrummet i natt.
Nu återstår faktiskt bara att skjuta dit golvsocklar, slutstryka alla fönster- och dörrfoder och ta hjälp av bonussvärfar med elen och de nya lamporna. Som jag längtar, jag återkommer med bilder när vi är helt klara!
Elliot ska nu få välja om han vill byta rum till vårt nuvarande, som är större, eller ha kvar sitt nuvarande och det som blir över ska inredas till lilla J. För familjens preggo känns det skönt att få klart detta så att lillans rum kan göras färdigt. När jag var hos barnmorskan senast fick jag med mig en informationsbroschyr med alla telefonnummer till förlossningen, vad jag bör packa i BB-väskan och så vidare. Det börjar bli allt mer uppenbart att Queen B snart gör entré.
Men nu så, en bra bit på väg med vårt nya sovrum, så skönt! Och jag lovar att uppdatera er med bilder på slutresultatet, hur vi har gått till väga, färgkoder etc. så fort vi är klara!
-
Bokhyllan på plats!
En av förutsättningarna för att tömma och kunna börja renovera vårt blivande sovrum var att flytta upp den sista bokhyllan från det som har varit bibliotek, gästrum och kontor sedan vi flyttade in. Jag har sakta men säkert tömt den (huuuur mycket ryms egentligen i en bokhylla?!) och i lördags hjälpte älsklingen mig att bära upp den.
Minst lika sakta men säkert flyttades så böcker och annat upp och jag började pussla. I min värld är en bokhylla inte enbart till för böcker. Hur mycket jag än älskar just böcker blir det lite…enformigt och platt om det bara är böcker i alla hyllor.
Jag gör så här istället, blandar och ger, varierar ryggar in och ryggar ut, liggande högar, rader, lådor, ljuslyktor, växter, tavlor…you name it. Allt för att skapa lite liv och djup i hyllplanen.
Jag ska heller inte påstå att det kommer helt självklart, det kändes som ett tusenbitarspussel till en början och jag funderade fler än en gång på hur fasen det såg ut i hyllan innan jag flyttade den egentligen. Jag gjorde något av en grovskiss, satte mig och tittade på den hela kvällen, såg vad som var fel och vad som saknades och justerade det igår.
Nu ser den ut så här och jag känner mig ganska nöjd minsann! Som synes måste en del tavlor nu flyttas om men det kommer så småningom. Gravidtempo it is!
-
Den är klar!!
Jag var som ett barn på julafton här hemma i lördags eftermiddag när själva stommen till pergolan var rest. Då satt inte en enda regel på taket ännu men det blev så tydligt hur detta utrymme skulle bli, jag kunde se det framför mig och verkligen visualisera ytan. Det var fantastiskt!
Hur det sedan utvecklades under söndagen när takreglarna började komma upp och när jag till sist fick börja hänga upp gardinerna, ja då var det julafton och födelsedag på samma gång.
Nu är det klart, nu står den där den så efterlängtade pergolan och alla funktioner är på plats. Lite återstår för att ge den rätta känslan, även om där finns gott om myskänsla redan nu, men vi ska bo in oss och känna efter lite. Idéer finns det gott om.
Men det som är så roligt är att jag var lite nervös innan, tänk om det inte skulle bli så bra som vi trodde? En pergola är ju jäkligt permanent, inte ett parasoll du fäller ihop och flyttar om du inte blir nöjd. Tänk er ”spikar-i-nya-väggar-ångest” upphöjt i två. Jag var rädd att det skulle bli en för stor förändring på huset. Att balansen på vårt väldigt symmetriska sekelskifteshus skulle tippa.
Men det har blivit precis tvärt om! Den känns så självklar, huset har saknat den och nu känns det snarare tomt att tänka sig huset utan den. Att addera pergolan skapade istället en balans som behövdes. Man hör ofta inredare prata om att ”dra ut huset” och ”förankra huset”. Det är precis vad denna pergola har gjort med vår kära Disponent.
Och lite roligt är det att vår snart 100-åriga granne, vars barndomshem detta hus är, kom in i måndags och berömde oss. Han tyckte att det hade blivit så fint. Det om något är väl ett gott betyg!
-
Drömhelg
Det känns som att jag skriver ”drömhelg” varje helg men det känns verkligen så, varje helg. Soligt och härligt hela tiden och en massa måsten som blir gjorda av bara farten för att vi alla njuter så mycket av tillvaron. Stanna tiden!
Den här helgen har vi verkligen fått mycket gjort i trädgården och det känns så skönt. Den där enorma lavendelhäcken vi har längs huset sydsida är nu tämjd och vi kan väl konstatera att jag gick vinnande ur striden tillslut. Förutom att rensa bort alla vissna fjolårsblommor har jag kapat den en halvmeter eller så, på bredden! (Japp, ni gjorde rätt matematik, den är gigantisk!) Men nu är den alltså ”bara” bred och inte för bred och jag har dessutom fått bort helt otroligt många sniglar/snäckor på köpet. Jag lovar att om någon hade gett sig på att tillaga dem hade de haft en smak av lavendel. Fusionfood-kockar får gärna höra av sig.
Alex har klippt gräset, med hjälp av lilleman som gick två steg bakom honom utan att vika en tum under de två timmar det tar att klippa hela härligheten. Han, Elliot alltså, har längtat efter det här hela vintern, att ta fram pappas stora gräsklippare, och nu äntligen hände det. Han pratar redan om nästa helg då pappa har lovat att de ska klippa igen. Lilla hjärtat alltså <3
Och så hjälpte Alex mig att såga bort en del grenar på våra fruktträd som behövde tas bort för att ge mer liv till trädens övre krona. Ett tungt jobb som till och med jag insåg att jag inte skulle ge mig på.
Kort sagt, vi har levt utomhus den här helgen och jag är alldeles lycklig! Dessutom tittade Johanna och Danne förbi (svägerska och svåger) och nu är den där pergolan ganska mycket närmre verklighet än dröm. Nyp mig!
Sa jag att alla körsbärsträden har slagit ut också? Älskade trädgård, vad gör du med mig?
-
Den där tanken
Jag har haft en tanke som skavt, en idé som jag inte riktigt kunnat släppa utan som behövde luftas ordentligt. Jag hemnet-knarkar som ni vet och ibland trillar man över objekt där man känner att ”jo, det här måste vi nog” och så var det nu. Jag kände på alla sätt och vis att detta var en chans vi var tvungna att ta och kunde inte få den tanken ur skallen.
Men ibland (alltid?) ska man lufta sådana tankar med sin bättre hälft, han tittade, lyssnade, räknade och så började vi rada upp allt vi vill ha i ett boende. Som läge, ytor, rum, karaktär och mycket mer. Vi konstaterade också vad vi absolut inte önskar oss, vad som går bort, vad vi (eller kanske ska jag säga jag…) absolut inte kan tänka oss och då blev allt plötsligt så självklart.
Vi ska ju bo här. Precis just här där vi bor nu.
Det här huset har själ och hjärta och hur ytligt det än må låta så är det viktigt för mig. Jätteviktigt. Det finns hustyper och platser som jag har väldigt svårt att se mig själv trivas i och för någon som älskar sitt hem, och tryggheten i det, så som jag gör så är det viktigt. Några av er förstår det och andra tycker säkert att jag är löjlig. Det är helt ok.
Och det roliga är ju också att när man väl landat i tanken så som jag nu har gjort, med Alex hjälp, så kommer en hel mängd kreativa idéer och framför allt har jag blivit väldigt konkret. Jag skriver listor över saker som vi måste fixa, saker vi vill fixa och sådant som vi kan ta längre fram. Tillsammans håller vi på att prioritera och sätta lite tidsplaner på alla projekt. Så. Himla. Skönt!
-
God Jul redan i dörren
Jag nämnde i söndagens ”I veckan som kommer…” att jag hade en del julfix kvar att ordna för att få det riktigt juligt och mysigt här hemma. Mestadels i form av växter och blommor och kanske framför allt vår entré, det är ju där hela julkänslan börjar.
Nu känner jag mig mer nöjd efter att ha piffat och puffat ihop det här. En ljusslinga längs dörren, en annan runt handtaget. En sockertoppsgran, en lite mindre sockertoppsgran, lite bärljung och julrosor. Och så granriskransarna med vinröda sidenband, känns inte det lite som ett måste när man har en dubbeldörr? Jag tyckte det och Disponenten verkar hålla med.
Så nu känner vi oss väldigt juliga här hemma, redan i dörren. Det blev verkligen mysigt och välkomnande, precis som tanken var, och inte bara när det är mörkt utan faktiskt även på dagen. Blandningen av de gröna granarna, den röda bärljungen och de vita julrosorna i sina pilkorgskrukor känns helt självklar där på Disponentens något nötta och skavda trappa.
Har jag sagt att jag älskar julen?
Nu tar vi helg tycker jag, efter 2 h sömn i natt är this mama glad om hon håller sig vaken tills Idolfinalen startar. Vem som vinner kan man väl ta reda på i morgon tänker jag 😉
-
Nytt i köket
Som jag nämnde i torsdagstrion igår praktiserade vi ketchupeffekten i köket under söndag/måndag, och då menar jag inte den här ”2,5-åring äter pommes med dip helt själv”-effekten utan mer av en plötsligt händer det variant. Vi har gått och varit sugna på att byta ut köksmöblerna ganska länge. Vi har ett stort kök, förvisso ganska uselt planerat men det drömmer vi om att få ändra på, men med en ganska liten matplats.
Det ställer vissa krav på vilka möbler som står där och vi har inte riktigt fått till det. Jag gillade förvisso den kökssoffa vi hade men Alex, med en rygg som inte är helt hundra, gillade den inte alls så…pang. Nu har vi sålt bord och soffa och istället köpt ett helt nytt möblemang. Ett möblemang som dessutom kan kompletteras med dessa drömstolar framöver (nehej, jag har inte gett upp hoppet om dem älskling!) och som funkar alldeles utmärkt för lilleman och båda hans föräldrar.
Dessutom passade vi på att möblera om lite på kuppen och har nu fått bättre möbler, en helt ny känsla och bättre plats i den hörna av köket som inte är som störst. Perfekt!
Först händer ingenting, sedan ingenting, därefter ingenting och plötsligt bara händer det. Ungefär så gick det till.
