Jag visade ju upp vårt kök i förra veckan i ett inlägg om ett hörn av huset jag inte visar så ofta. Anledningen? Jag, eller vi, är inte så nöjda med köket i sin nuvarande form. Det är en rest från tidigare ägaren och det lämnar, enligt oss, en del att önska.

Men precis som jag skrev i förra veckan har det stor potential. Ytorna är stora, ljusinsläppet underbart och känslan för köket är verkligen att det är husets hjärta.

Så.

Hur skulle vi vilja att det ser ut då? Ja, nu är ju detta min vision och jag vet att Alex skriver under på en del av det men kanske inte allt. Vi får se. Jag misstänker att han, som har en mycket större passion för matlagning än mig, kommer att bry sig mer om den faktiska utrustningen i den kommande köksrenoveringen och jag om utseendet. Men inte enbart, såklart.

Men med det sagt, så här får vårt kommande kök gärna se ut enligt mig. Jag drömmer om en mörk blågrå nyans på luckorna, kombinerat med en vit bänkskiva av carraramarmor och handtag i mässing, dekorerade med ljust läder.

Jag drömmer också om kaklade väggar ända upp till tak, vita standardplattor i halvförband med ljus fog och antingen väggfastbelysning eller hängande ”naken” dito från taket.

Jag tar mig friheten att drömma bort vårt nu rutiga köksgolv (det tar för sig alldeles för mycket) och drömmer istället om ett ljust trägolv, ett vitpigmenterat vaxat plankgolv, och en hörna av köket får gärna tapetseras med en mönstrad, dov tapet som matchar luckorna. Den plats där själva matplatsen står.

Till sist drömmer jag också om att ta fram murstocken och mot den bara tegelväggen placera ett svart vitrinskåp för förvaring av porslin istället för det ”serveringsskåp” av färdiga skåpsmoduler som nu finns. Där detta skåp nu finns tänker jag mig istället endast underskåp med en bänkskiva för förvaring och dekoration.

Och så får vår nyinköpta matgrupp följa med in i det nya köket, så var det ju tänkt redan när den inhandlades.

Ja lite så tänker jag, det hade definitivt gjort att jag velat visa upp Disponentens kök betydligt oftare än idag.

Det här är en rolig ”utmaning” i en julkalender som riktar sig till bloggare som ju allt som oftast plockar undan, plockar bort, stylar och fixar innan de fotar sina egna hem. Jag fick fundera ett tag men vet ni, det finns en plats i vårt hus, ett rum, som vi använder överlägset mest men som jag inte visar speciellt ofta då det inte är så himla fint just nu. Det står på önskelistan över kommande renoveringar. Köket.

Så here we go, här är vårt kök, förvisso stort men lite dumt planerat och inte speciellt snyggt gjort av tidigare ägaren tyvärr. Hellre än bra skulle jag säga. Men det som jag ändå älskar med köket är ljuset, de två fönstren som släpper in ljus från två håll. Storleken = potentialen. Det nya köket kommer att bli grymt här en dag. Och så är det ju, som i nästan alla hus, dess hjärta. Vi spenderar så mycket tid här och det är ett rum som trots sin icke-perfekta finish är skönt att vara i. Det där som inte går att sätta fingret som liksom bara finns i känslan och inte går att varken renovera bort eller till. Det finns redan här och det är underbart.

Japp, där har vi det, en hörna i hemmet jag aldrig, eller sällan, visat.

*Detta är en del i Kajsons julkalender som är en bloggjulkalender med olika tema varje dag – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

Vi lever med ett kök som är en rest från de tidigare ägarna. Hyfsat nygjort men inte riktigt som vi skulle vilja ha det om vi hade fått välja.
Någon gång kommer vi att få välja, en köksrenovering finns där någonstans i horisonten, men inte riktigt ännu. Och tills dess väljer jag istället att spela på de strängar som ges, det vill säga det lite lantliga temat som ju de facto passar både huset och det nuvarande köket.

En sak som retar gallfeber på mig är prylar. Pryttlar. Som står framme, grupperar sig och tenderar att växa i storlek allt som tiden går. Och sådant har man ganska mycket i ett kök. Så när jag såg att netto sålde emaljprylar, i den något mer bond-köks-aktiga stilen passade jag på och nu har vi istället dolt prylarna i dessa. Mycket nöjd måste jag säga. Just en brödburk har dessutom stått på önskelistan ett bra tag och denna var ett fint alternativ för en minipeng.

Tillfälliga lösningar, jobbar ni också så? Ibland, för att inte säga alltid, blir det bäst att jobba med det som finns och inte motarbeta huset eller lägenheten.

Foto: Sarah Berg