Ok så sommaren har inte precis bjudit på det vackraste eller varmaste av sommarväder. Vad gör man då? Man drar igång lite renovering, pyssel och fix hemma såklart. Mitt i Elliots senaste utvecklingsfas (som har fått honom att gå från att sova hela nätter i egen säng till att så gott som aldrig sova någonting i någon säng) vilken har fått hans mamma att förvandlas till något zombieliknande väsen, drog vi igång.

Jag är nämligen inte mycket för att sitta stilla och känna efter hur jäkla trött jag faktiskt är, vad blir bättre av det liksom? För vila är det inte tal om ändå, lilleman är precis hur pigg och glad som helst på dagarna. Och själv är jag inte känd för att kunna sova mitt på blanka dagen, trots att jag snittar tre timmars osammanhängande sömn per natt just nu.

Alltså kör vi fönsterrenovering. I skift kan man säga. En renoverar och en står för underhållningen av 6-månaderskillen. Har fortfarande inte riktigt vant mig vid det där, att inte bara kunna hugga i och dra båda två. Men men, det är en period i livet det här också, som allt annat.

De fönster som nu får vår kärlek, omsorg samt nytt kit och färg är våra två badrumsfönster. De var long over due men vi hann inte med dem i höstas innan väder och vind gjorde det omöjligt att renovera fönster. Nu däremot, gör vädret oss kanske inte precis en tjänst men gör det åtminstone möjligt.

De stackars fönstren var ”mäklarbilderrenoverade” sedan tidigare. På med lite vit färg där det syns mest men strunta i underarbetet. Ungefär så. Nu gör vi det här från grunden istället. De är nedslipade så gott som trärent, får nytt kit och kommer att målas enligt konstens alla regler. I samma färg dessutom. Tidigare hade man struntat i att måla insidan vit utan låtit den vara kvar i den lindblomsgrönbruna färg som jag gissar att hela fönstren hade en gång i tiden.

Härlig känsla det där ändå, när man ser hur fint det blir av ens ansträngningar och slit. Det väger upp sömnbristen ganska bra tycker jag.

Foto: Sarah Berg i sömnen. Eller hur det nu var med den saken.