Sovrummet är så gott som färdigt, lamporna och gardinerna var nästan pricket över i:et. Men bara nästan. För det som återstår nu är sängbord och golvsocklar. Det kommer verkligen att bli pricken över i:et det.

Problemet är bara att vi inte vet, eller kan komma överens om vilka sängbord vi ska ha. Jag har hela tiden sett en vägghylla framför mig. Alltså inga stora, ”tunga” sängbord utan en mer luftig och flytande variant som gör att rummet inte upplevs så snävt och som inte gör så mycket väsen av sig. Alex vill däremot gärna ha en variant med låda för att kunna lägga undan sådant som inte är så snyggt men bra att ha nära, som laddare och airpods och annat.

Här ungefär har vi kört fast, det har tagit tvärstopp. Samtidigt som jag kan reta ihjäl mig på de gamla sängborden som vi nu fortfarande använder då de i mitt tycke ”förstör” hela rummet. Det är ett stort ord, jag inser det, men ni vet, de passar inte in i det nya sovrummet utan ser ut som två flygplansvingar på varje sida om sängen.

Så, är det någon klok läsare som sitter inne på ett tips? Ett litet, nätt sängbord, vägghängt, med låda, i ljust trä?

Jag tror i och för sig att jag kan ha hittat ett bra alternativ, en vägghylla gjord av konsoller från Mio, hyllplan från IKEA med en lämplig ask, dessa från Åhléns, att lägga det där i som man inte vill ha framme. Och så den där knopplisten som jag bestämt mig för. Hur bra är inte det?

”Älskling, jag har en idé…”

Inlägget publiceras i samarbete med Lamp24.se

Hur vi än känner inför hösten finns det en sak vi kan vara säkra på, den kommer att komma. Solen går redan ner tidigare, det är en annan klarhet i luften på morgonen när man kommer ut och om ni lovar att inte berätta det för någon kan jag avslöja att jag redan har funderat på juldekorationer. True story!
Det kommer helt enkelt att bli mörkare och mörkare och i vårt nya, mörka, sovrum kommer belysningen att bli allt viktigare.

Vi har redan införskaffat de två sänglamporna, varav en faktiskt också får agera fönsterlampa då sängen delvis står framför ett fönster. (Ett helt inlägg att vänta om detta, och vår egendesignade och tillverkade sänggavel framöver tror jag, rummet är väldigt speciellt och kan kräva sin förklaring)
Men för städning och andra upplysta tillfällen behövs också en taklampa. Det är inte direkt lågt i tak men jag känner ändå att varianter av hängande taklampor inte kommer att göra sig i detta rum. En sådan skulle ta för mycket plats och fokus och det vill jag inte.

Jag började då titta på plafonder men…nej, jag hittar ingen jag gillar som passar rummet. Det blir alldeles för mycket ”pensionär” över dem. Alternativt modernt och funkis vilket varken rummet eller huset är.

Men så hittade jag de här fina varianterna hos Lamp24.se. En modell med frostat glas och en med klarglas. En variant med fyra ljuskällor och en med två.

Jag gillar verkligen den stora varianten med fyra ljuskällor men funderar på om den, liksom en hängande variant, kommer att ta för sig allt för mycket i detta ändå ganska lilla rum. Jag vill att taklampan ska vara vacker att se på men inte dra blickarna till sig. Motsägelsefullt? Ja kanske men jag tror ändå att ni förstår.

Sen har vi varianten med klarglas som också är väldigt, väldigt fin. Jag tror att den här skulle lysa upp rummet betydligt bättre när den är tänd så ur städsynpunkt vore det kanske det bästa valet. Men jag tror ändå att jag just nu lutar mest åt modellen med två frostade kupor.

Bilder: lamp24.se

Ja att sovrummet har fått flytta ner under sommaren har inte undgått någon läsare av den här bloggen. Det är jag ganska säker på så som jag tjatat hål i huvudet på er om denna renovering.

Men.

Det är intressant det där, när en sådan flytt av rum sker så flyttar även vi ner. Jo, självklart när vi sover men rent allmänt också. Jag spenderar nu klart mer tid på nedervåningen efter att Elliot har somnat. Tidigare stannade jag ofta kvar på övervåningen, framför tvn, i soffan med datorn eller vid min lilla skrivplats. Alltså inte specifikt i själva sovrummet. Ändå dras jag nu till nedervåningen som en fluga till en sockerbit.

Visst är det konstigt? Just nu vet jag knappt vart jag ska befinna mig eller vart jag ska lägga ifrån mig dator, bok eller telefon. Det blir intressant att se vad som händer när det faktiskt dyker upp något sevärt på tv igen. Kommer jag att gå upp då? Eller när sammandragningarna är över efter förlossningen, kommer det kännas mindre jobbigt att gå upp för trappan då? Jag hoppas verkligen det, jag älskar ju vår övervåning!

Bjuder på en liten, liten sneakpeak av det som är vår sänggavel idag. Lovar fler och bättre bilder över helheten när de rätta sängborden, belysningen och gardinerna är på plats.

Som ni har sett och hört både här och på Instagram är vi nu igång med renoveringen av det nya sovrummet. Vi ska flytta ner vårt sovrum när lilla J kommer, barnen får varsitt rum uppe och vi har vårt sovrum nere. Liiiite opraktiskt till en början, absolut, men ju äldre de blir desto bättre kommer det att fungera. Och det är ett ljuvligt rum vi nu tar i besittning. Det är något med ljuset i det där rummet, fönster åt två håll, en handmålad kakelugn, en skjutdörr, ett persikoträd och en vägg av lavendel utanför fönstret… Det kommer att bli så fint!

Åh.

Men innan vi är framme vid den där bilden som, i alla fall jag, har på näthinnan ska det ju göras något åt det här. För här kommer före-bilderna. Så här ser det ut nu, eller har sett ut under helgen. Alex är så gott som klar med att gipsa nu. Jag vet hur vi kände på övervåningen, när det väl satt gips på väggarna där såg det plötsligt ”nästan klart” ut. Precis samma känsla får jag nu. Efter att ha tittat på rivna väggar ser det plötsligt väldigt helt ut.
Nu återstår spackling och slipning av det, eventuellt, tråkiga underarbetet innan vi kan börja med det roliga målandet. Själv ska jag börja måla alla fönster- och dörrfoder i veckan om det hinns med.

Alex har varit grym i helgen och kört på som en maskin där inne utan att tappa huvudet vilket inte är helt självklart i ett så här gammalt hus. Det finns exakt noll räta vinklar eller plana ytor och ytterväggarna här har varit mer lika en hoppborg än släta väggar. Jag är imponerad av min man!
Själv har jag försökt peppa på alla sätt jag kunnat, hållit i en gipsskiva då och då och langat skruv eller skruvdragare ett par gånger men mest hållit koll på Elliot som givetvis gärna vill hjälpa sin stora idol. Elliot är verkligen jätteduktig när vi håller på hemma för han är så intresserad och nyfiken och liksom låter oss fixa utan att bryta ihop eller gnälla. Men givetvis vill han också hjälpa till lite här och var och då gäller det ju att vara på hugget.

Och här har vi den då, väggen som ni redan har sett på Insta-stories och som merparten av er tyckte att vi skulle behålla. Vi var verkligen inne på det också, länge. För vi tycker att den är fin och ger karaktär till rummet och huset. Men. Nu hade vi ställt oss in på en annan stil i det här rummet. En rå, gammal trävägg passar helt enkelt inte in. Det spretar och blir varken eller på något sätt. jag hoppas nu istället att vi hittar fler väggar av den här sorten i huset i kommande renoveringar (det kommer vi att göra, det är ett trähus i grunden) och att vi då kan spara den där istället. Kanske i hallen?

Hur som helst, grymt kul att vara igång och heja älskling för helgens insats. Jag vågar nästan påstå att det värsta är gjort nu!