Vardagsrummet
-
Villhöver en fåtölj
I min jakt efter möbler till vårt nya kontor (ja jag ligger alldeles för långt fram i tanken men jag letar brett efter alternativ just nu för att hitta känslan i hela huset) trillade jag över den här och vips så uppstod ett nytt villhov.
Herregud så fin den hade varit ihop med resten av möblerna i vårt tv-rum. Byrån som vi landade i som ”tv-bänk” är nu på plats och fyller sin funktion alldeles utmärkt. Sväljer massor och ger en bra tyngd åt den stooora tvn. Det blev liksom bättre balans där nu. Gott så.
Något det också blev är väldigt grått. Soffan är grå, mattan är gråblå, byrån är nu grå. Det känns helt enkelt väldigt…grått. Behöver få in lite mer färg och tänker att jag ska gå åt grönt även om det är ganska ovanligt för att vara jag. Anledningen är att den stora kakelugnen i rummet är just grön och jag vill inte blanda alldeles för mycket, gillar inte när det blir för rörigt. Så gröna kuddfodral alltså. Hit me!
Tycker att det är ganska svårt, de flesta kuddfodral jag hittar just nu faller mig inte i smaken. Jag får rådfråga mamma, hon är en fena på att hitta fina kuddfodral som inte ser ut som ”allt annat”!
-
Det bidde en byrå
Alltså, att det skulle vara så svårt att hitta en ny tv-möbel som funkar ihop med den nya tvn trodde jag aldrig. Jag gillar ju liksom att titta på inredning, älskar när det finns behov av att faktiskt köpa inredning osv. Men det här liknar ingenting jag tidigare varit med om.
Det gick inte.
För det första har vi en vägg som är 160 cm att förhålla oss till, tvns storlek gör också att allt under 140 cm skulle se dumt ut. 150 cm hade varit optimalt. Let me tell ya’, det är inte ett standardmått på tvmöbler, bänkar skänkar, skåp, sideboards, köksskåp eller liknande. Jag har tittat på allt!
Dessutom får det inte vara för högt, tvn är redan stor och behöver ju inte hamna i taket. Och skjutdörren som är i väggen bakom gör alla vägghängda lösningar omöjliga.
Vet heller inte om det är pandemin som ställer till det men det mesta hos de flesta är slut, kommer inte in igen, eller har eventuellt leveransdatum i maj.
Phew!
Tillslut bestämde vi oss för en byrå. Den har rätt mått och innebär samtidigt massor av förvaring vilket man ju aldrig kan få för mycket av. Jag var först rädd att den skulle se lite för snäll ut men har bestämt mig för att testa den så här, behövs det byter jag ut knopparna mot dessa för att den ska passa ihop med alla andra svart detaljer i tv-rummet.
Första, och förhoppningsvis sista, gången som jag har så svårt att lösa ett inredningsproblem.
-
Att det ska vara så svårt?
Ja herregud hörrni, att hitta en ny tv-bänk, att det ska vara så svårt. Vi köpte en ny tv, modell ”mycket större än tidigare”, och behöver en ny tv-bänk för att det ska kännas stabilt och bra, för att vi behöver förvaring och för att det inte ser klokt ut med en gigantisk tv på en för liten tv-bänk.
Allra helst skulle jag hänga upp både tv och förvaring på väggen men se det går icke för i den väggen sitter en skjutdörr så den är liksom lite special och inget man skruvar upp tunga saker i.
Dessutom är väggen 160 cm vilket verkar vara ett ovanligt mått på dessa möbler, 120 är för kort för tvn och de flesta verkar annars vara 180 cm.
Voine.
Och så vill man ju inte att den ska vara för hög.
Det känns som att jag har googlat sönder internet vid det här laget men jag hittar inget bra. Det som är bäst just nu är den här från Mio, jag tycker den är jättefin, passar våra behov på många sätt. Men den är lite väl hög… Nu lutar det åt den i alla fall, fast utan benen. På sikt kanske jag köper andra ben från Pretty Pegs istället, typ de här. Vad tror ni om det?
Herregud alltså, vi som bara behövde en ny tv. Inredningsdomino, ibland är det kul och ibland är det bara…svårt.
-
Ett ”litet” test
Otaliga är de ommöbleringar jag har ägnat mig åt i detta hus sedan vi flyttade in. En hit och en dit ni vet. Testa lite, ångra sig, flytta tillbaka. Eller någon helt annanstans. Måla om lite. Sälja av något, fynda något nytt. Sådär håller jag på.
Och även om jag tycker mig vara ganska duktig på att liksom kisa med ögonen och visualisera slutresultatet av mina upptåg finns det vissa saker som bara måste testas på plats. Viss möbler, ofta de större, måste jag få se på plats innan jag bestämmer mig. Den nya möblering vi har i tv-rummet nu exempelvis, den ”dök upp” när julgranen åkte ut och till en början på prov. Det tog dock bara ett par dagar för oss att enas om att det faktiskt kändes riktigt bra och att provet alltså blev något lite mer permanent.
Övervåningen Lite.
För nu har jag en ny idé, jag funderar på att byta plats på soffgruppen uppe och soffgruppen nere. Ja ni hör ju, detta är inte ett test av det mindre slaget det är ett som är säkert. Det är heller inget jag kan göra själv i en handvändning utan på alla sätt och vis behöver Alex hjälp med. Jag tror dessutom att soffan uppe behöver monteras isär innan det ens är aktuellt. Men tja, jag funderar en del och tror att det skulle kunna bli riktigt bra. Vad tror ni?
-
I behov av färg
Grått + grått = grått. Enkel matematik. När den tidigare soffan, i en kall ljusturkos nyans, försvann och ersattes av en ljusgrå dito förändrades rummet.
Tillsammans med det lika grå betongbordet som finns där blev det alldeles för grått och soffan som tidigare klarat sig utan färgklickar i form av kuddar skriker nu efter det samma. Den gråa nyansen är fin, det är bara det att en ljusgrå soffan kan vara det vanligaste du hittar i ett svenskt hem just nu. Det är så…vanligt. Och jag dömer inte ut det, vi har själv en ljusgrå Howardsoffa och fåtölj på nedervåningen men här, där den turkosa bott in sig, känns det nu lite tråkigt.
Men sådant är till för att lösas och detta skulle kunna vara en sådan. En matta för att binda ihop hela möblemanget och tillföra den färg som jag just nu saknar. Och så några kuddar och en pläd i vårens ljusa pasteller.
-
It wasn’t me
Jag lovar, det var inte jag. Inte den här gången. Jag måste ju erkänna att de allra flesta inredningsinitiativen här hemma är mina. en sisådär 110%, och jag får allt som oftast min vilja igenom. Ni kan ju fråga Alex vid tillfälle hur det förhåller sig med man cave kontra bibliotek i det här huset. Men bara om ni har gott om tid. Så att sä’…
Men.
Den här gången sa det bara poff så var gamla soffan borta med vinden och ersatt av en betydligt ljusare, nättare variant som ”ticks all the boxes” för oss båda. (älskar det uttrycket, hur skulle ni sagt det på svenska?)
Vi ville bli av med fåtöljen då den var i vägen rent rumsligt. Men vi ville samtidigt skapa fler, eller minst lika många, sittplatser. Dessutom var vi låsta vid en balkongdörr och en öppen spis som gjorde det hela snäppet svårare men skam den som ger sig. Den soffa vi nu har valt ät IKEAs Söderhamn i färgen Isefall ljusturkos. Jag är nästan löjligt nöjd.
I know, I know, ljusturkost + tyg + barn = dumt. Men tvättbar klädsel och det faktum att det är just IKEA och därmed inte kostar skjortan gör att det ändå känns helt rätt!Ett infall och initiativ så här i juletid som verkligen föll mig i smaken.
Thanks baby!
Den här bilden är ju bara för rolig ”vad gööööör du mamma? jag slidar in här med gåstolen lite bara, hoppas jag inte stöööör”. Älskade stjälpreda! <3
Foto: Sarah Berg
- Drömhuset, Fixat & Donat, Hemma hos Disponenten, Hemma hos oss, Inredning, Inspiration, Vardagsrummet
Mässingssamlingen
Jag vet att ni är många som tycker att det är lite jobbigt med mörkret. Jag förstår er på ett sätt men jag ser också fördelar med denna mörka årstid. En av dem är att den lilla superhjälten somnar om betydligt lättare om han vaknar på natten eller för tidigt på morgonen nu när det är mörkt i rummet. Värre var det när det faktiskt var soligt och ljust kl. 05…
Sen är det ju det där med ljusen också. Jag känner just nu ett stort behov av att besöka Herr Kamprads butik igen för att fylla på ljusförrådet. Jag är inne på stumparna och det duger liksom inte.
I helgen som gick fick mässingsljusstakarna flytta från fönstret i hallen (som nu ääääntligen ska renoveras, yay!!) och ett par av dem fick klämma ihop sig på bordet i salongen. Nedrans fint med många ljus tillsammans och extra fint när dessa ljus är i olika höjd. Jag är mycket nöjd med denna rokad. Vad som hamnar i hallfönstret på sikt får vi se när renoveringen är klar.
Foto: Sarah Berg
-
Den runda pricken över i:et
Äntligen! Eller f***ing finally som en mindre belevad person skulle ha sagt. Vårt soffbord är här. Och med risk för att citera en viss ölreklam så var det worth waiting for. Utan tvekan.
Med bordet på plats, med sina mässingsfärgade ben, knöts hela rummet samman på precis det sätt jag tänkt. Den ljusa marmormönstrade skivan matchar fint mot både soffgruppen och det målade matsalsbordet.
Ah.
Ni vet ett sådant där moment. När man blir så där vansinnigt nöjd. Och tänker att det var värt att leta igenom halva internet och att vänta i 13 veckor. På just det där bordet.
Och nu är det alltså här. Äntligen!
Foto: Sarah Berg
-
Addera, addera, addera
Det här hörnet av vår salong har jag visat tidigare, när det efterlängtade sideboardet (som egentligen är ett laptopbord) kom på plats tillsammans med den bakvända duken.
Sedan dess har jag adderat, adderat och adderat. En sådan här plats, som så uppenbart kan dekoreras och ”stylas” i all evinnerlighet måste, enligt mig, få växa fram i sin egen takt. De senaste tre tilläggen till detta hörn är klämtavlan på väggen till vänster, en del nya urklipp/riv ur magasin som mer än tidigare andas värme, sommar och lugn.
Dessutom har damme jeannen i grönt glas bytts ut mot den kopparfärgade metallkorgen i vilken jag har placerat vacker björkved (tänk att vi har en hel vedbod fylld med denna fantastiska ved!)
Just nu känner jag mig ganska nöjd med det är hörnet men som ni förstår är detta en plats i ständig förändring och så snart vi börjar gå mot höst snarare än sommar kommer känslan att förändras och därmed också viljan att uppdatera det här.
Foto: Sarah Berg
-
Kan inte hålla mig
Ni som har hängt med här sista tiden vet att jag har letat efter, bestämt mig, gått miste om, fått ett tips och slutligen beställt ett rullbord som sideboard till vår salong. Leveranstiden på detta bord är sanslöst lång men jag kan liksom inte hålla mig. I tanken har jag redan piffat det där rullbordet och dekorerat det enligt konstens alla regler. Och de saker som jag tänker mig ska finnas på, eller omkring, detta bord bildar nu travar och högar längs väggen där det ska stå tillslut.
Idiotiskt på så många sätt, jag vet, tänk bara städningen av den här hörnan den närmsta 13 veckorna(!). Men just nu struntar jag i det och bestämmer mig för att se detta som ett konstnärligt stilleben istället. I en sisådär 13 veckor. Och dammet får jag ta hand om allt efter som. Klart som korvspad att man kan piffa på golvet.
Foto: Sarah Berg