Vi två blir tre

  • Vi två blir tre

    Pigg och glad

    Jag trodde att jag skulle vara dödstrött idag, med tanke på den långa och intensiva gårdagen, men det har gått över förväntan. Och just nu känner jag mig nästan lite hög på livet på något sätt. Att komma ur den där första tidens graviditetsdimma är underbart. Det är som att få livet tillbaka på något sätt. Och där befinner jag mig just nu, jag mår på det stora hela jättebra och känner mig knappt gravid alls vissa stunder. Vilket är en lite lite otäck känsla på sätt och vis men jag känner bebben allt mer och det känns tryggt.

    Idag fick vi sällskap hem från dagis av våra kompisar. Och som de tog sällskap de där två, hand i hand hela vägen hem. Elliot släppte inte ens för att plocka upp sin keps när den blåste av. ”Hålla handen tillsammans”, de pratar mycket om att samarbeta på dagis så jag gissar att de samarbetade hela vägen hem. Mammorna gick någon meter bakom och försökte att inte dö söthetsdöden.

    Väl hemma gick det däremot lite utför, det var två väldigt trötta barn idag och de varvade sina sammanbrott så att någon var ledsen ungefär hela tiden. Ibland är det väldigt svårt att vara tre år och idag var en sådan dag. Men ungefär när det var dags för Lotta och Hanna cykla hemåt började de plötsligt lugna sig båda två. Gissar att Lotta somnade lika gott som Elliot gjorde ikväll.

    Vi hann i alla fall få en snabbkaffe på trappan Hanna och jag och jag har minsann för mig att vi hann prata lite mellan alla sammanbrott också. Man får inte ha så stora krav som mamma 😉

    Men ändå sol, vår och värme, det gör gott för humöret det eller hur?

  • Vi två blir tre

    En dag att spara

    Jag är lite hög på den här dagen, det har varit så mysigt från början till slut. Detta trots att lilleman slog upp sina stora blå redan 05:13 i morse.
    Vi har helt enkelt haft världens bästa dag. Och att få träffa kompisarna i Karlevi och leka av sig lite, OCH se en livs levande äkta bebis. Eller faktiskt tre stycken. Det var toppen det. Stora höjdpunkten var nog ändå när mamma Jennie kom med glass som de båda småkillarna fick äta i lekstugan. Det toppar nog den här dagen om man frågar den nu sovande prinsen. Lilla hjärtat alltså!

    Och som om inte det vore nog fick vi med oss ett helt gäng revor av jordgubbsplantor hem så under eftermiddagen har vi dessutom planterat dessa tillsammans, som jag lovat lilleman, och kan nu bara inväntar de röda, goda gubbarna. Mums!

    Som sagt, jag är hög på känslan av den här dagen och ska spara den länge, länge i hjärtat!

  • Okategoriserade,  Vi två blir tre

    Nattskräck

    Vi har välkomnat en ny rutin här hemma de senaste veckorna, eller välkomnat och välkomnat, han klev in utan att fråga kan man säga. Nattskräcken.

    Är ni några som har upplevt detta med era barn? Varje kväll runt kl. 22 börjar det, när Elliot har sovit i ungefär tre timmar. Till en början gnyr han bara men blir sedan mer och mer orolig och ledsen och…icke kontaktbar. Han varken sover eller är vaken vilket gör att det är stört omöjligt att föröka lugna honom på vanligt vis genom att krama, klappa, säga att vi är där och så.

    Berättade på Föris igår efter att hans pedagoger sagt att han varit ganska trött och fick då veta att detta var jättevanligt bland barnen i hans ålder just nu. Men hur länge ska det hålla på? Tycker så synd om honom och det sliter på en redan minimal sömn att bli av med två timmar mitt i natten. Någon som vet och har erfarenhet?

  • Vi två blir tre

    Att hämta på Föris med pulka

    Vilken lyckoträff, att ta med pulkan till Föris idag och dra hem en liten solstråle i solsken och kyla med knastrande snö under fötterna.
    Jag undrar just vem som var gladast över detta? Jag vet i alla fall att mitt hjärta slog lite fortare och blev lite varmare av denna enkla lilla händelse som blev så stor. Att döma av bilderna var lilleman ganska nöjd han också.

    Har ni varit ute och passat på att njuta av snön och solen idag?

  • Sarahs funderingar,  Vi två blir tre

    Ett samtal från Förskolan

    Man liksom vet att det inte precis är bra nyheter när numret från förskolan visas i displayen på telefonen när den ringer kl. 08:50.

    Inte vinterkräksjukan, inte vinterkräksjukan, inte vinterkräksjukan.

    ”Hej, det är Marita från Mattisborgen…”

    Inte vinterkräksjukan, inte vinterkräksjukan, inte vinterkräksjukan.

    Det var inte vinterkräksjukan men väl ett sprucket ögonlock vilket givetvis inte heller är bra men frågan är om det ändå inte är lite bättre. Det var lite oklart hur illa det var ställt med ögat och pedagogerna ville inte vara dem som fattade beslutet om han borde åka in eller inte vilket jag har full förståelse för. Efter ett samtal med 1177 bestämde vi oss för att hämta hem honom men att vänta och se. Man kan vänta upp till 8 h med att tejpa ett sår, det visste inte jag men det kan ju vara bra att veta.

    Så vi har haft en dag hemma istället med en kille som liksom har haft lite av en ”fredagen den 13:e” idag men ganska mycket otur och en hel del tårar. Tillslut var han mest trött och grinig, såklart, men vi slapp i alla fall läkare och sjukhus. Livet med barn blir sannerligen lite mer oförutsägbart.

    Nu sover den lilla boxaren, såret är någon cm men har redan börjat läka fint. Han är mest svullen och har en blåtira med ett sår på ungefär. Jag hoppas att han nu drömmer söta drömmar om att den lilla nissen kommer och hämtar hans teckning i natt.
    Han ville prompt lämna något i nissens brevlåda idag och det blev en teckning. Återstår bara att se vad nissen ska lämna som tack för denna fina gest. Får fundera på den ett tag!

    Trevlig helg mina fina, hoppas att ni har och har haft en fin fredag!

    Bild härifrån

  • Juligt,  Sarah tipsar,  Vi två blir tre

    Nisse har flyttat in

    Han är här nu, vår alldeles egna tomtenisse-inneboende. Ända fram till julafton ska han bo hos oss och se så att vi är snälla och härliga mot varandra. Dessutom kommer vi att att bjudas på små upptåg och få lite uppdrag längs vägen. Och vet ni, redan idag, på den allra första dagen så visste tomtenisse att någon skulle hänga upp en adventskalender på väggen under natten. Hur spännande som helst!

    Jag hade förberett Nisses ankomst hemma innan jag hämtade Elliot från Förskolan igår, så när han kom hem satt dörren och brevlådan på plats och ett första litet brev hade levererats. I det stod det att det har flyttat in en av Tomtens tomtenissar och att han ska vara här hela vägen fram till Julafton. Och så berättade han såklart om adventskalendern som kommer att hänga på väggen när Elliot vaknar i morgon (läs: idag). Mycket spännande!

    OLYMPUS DIGITAL CAMERA

    Elliot tittade storögt, plockade upp brevet och lyssnade stilla och noga när jag läste vad tomtenissen hade skrivit. Så himla roligt! Sen pratade vi om tomtenissen igen när vi gick och la oss igår och när han väl hade somnat tassade jag ner och hängde upp adventskalendern och de 24 kommande överraskningarna.

    Foto: Sarah Berg

  • Vi två blir tre

    Underbara, goa onge

    Alltså jag vet inte vad det är men Elliot är i en alldeles underbar fas just nu. Eller vi är. Det kanske är taskigt att lägga hela ansvaret på en så liten person.

    Men Elliot alltså, han är så gosig, rolig, busig, underbar just nu att jag får passa mig så att jag inte pussar sönder honom. Att umgås med honom är en fröjd och förra veckan, när Alex jobbade så mycket, fick vi massor med egentid och mys på tu man hand. Det var så härligt. Det har helt svängt från att handla om att ”ta hand om” till att bli ”umgås med” och nedrans så fint det är.

    Om det nu ska komma en trotsålder där runt tre år ska jag vara så tacksam för den här perioden för jäklar vilken härlig kille vi har hemma just nu. Solstråle!

  • Vi två blir tre

    Mål och drömmar

    Man kan lugnt säga att sommarens bröllop var en enda stor dröm som gick i uppfyllelse. Ett lifegoal om man så vill. Något som, inte alla, men många drömmer om att göra i livet. Hitta sitt livs kärlek.

    Med denna dag och tid bakom oss har vi nu börjat drömma framåt. Vad vill vi uppnå i livet? Hur vill vi leva? Nu och om 10 år? Vad är viktigt för oss?

    Har ni gjort det? Satt er ner och verkligen funderat? På sådant som redan är bra och som gärna får fortsätta att vara det eller sådant som man kan drömma om framöver? Det har vi börjat göra och det kan stundtals kännas ganska svindlande.

    För.

    Det är underbart att upptäcka att man i mångt och mycket lever så som man vill leva. Och det är stort att få drömma om framtiden. Tillsammans. Att skapa en gemensam målbild över livet tillsammans, tillsammans med Elliot och senare när Elliot flyttar hemifrån.

    Svindlande, spännande, lärorikt och lite pirrigt. Och samtidigt är jag (och vi) så otroligt ödmjuka och tacksamma för situationen vi befinner oss i precis just här och nu.

    Livet alltså, tänk att vi får leva det!

  • Vi två blir tre

    Nytt till lilleman

    Brr vad det har blivit kallt helt plötsligt. Bor man hos en gammal Disponent som vi gör känner man av de kalla vindarna allt för väl och det har det verkligen bjudits på de sista dagarna.

    Jag har till och med skakat fram Elliots vinteroverall om det skulle bli så kallt och i övrigt sett över fleecetröjor, överdagsbyxor, jackor och annat och insåg att det fanns en lucka i garderoben. En varmfodrad jacka. Ni vet, en helt vanlig vinterjacka.
    Vi har nästan bara funktionsplagg till Elliot, lager på lager för att kunna variera med väder och vind (!) men det finns ju också tillfällen när man inte vill dra fram skaljackan med ett lager fleece under utan bara en vanlig, varm, snygg, jacka.

    En sådan har nu införskaffats och lilleman blev så himla fin! Vår stora kille <3

  • Vi två blir tre

    Söndagsmorgon i skogen

    Tack vädergudarna för att ni bjöd på perfekt skogspromenadväder i går morse. Elliot vaknade tidigt och vi hann med både brasa i mörkret, kaffe, välling och frukost innan klockan var halv nio.

    Eftersom Alice ändå behövde en morgonpromenad tänkte jag att vi lika gärna kunde dra på utflykt direkt vilket vi också gjorde. Ut i skogen, vilket låter mycket mer exotiskt än elljusspåret här i Förlösa.

    Men.

    Det luktade tallbarr och mossa och solens strålar silade så vackert mellan stammarna och vi hade en alldeles ljuvlig förmiddag tillsammans. Det är ett riktigt utomhusbarn vi har berikats med. Han älskar verkligen att vara ute. Så gott som jämt.

    Foto: Sarah Berg