Julen är ju på inget sätt över, den har egentligen bara börjat men jag säger ändå God fortsättning. Hoppas att ni har, och har haft, det underbart så här långt. Att dagarna har blivit allt de skulle bli i år och att det känns bra.

Vi har haft det så bra så, trots två små barn är ”lugnt” ordet jag kommer att tänka på först. Detta har verkligen varit en stillsam jul, i lagom tempo med mycket tid för kramar, att bygga ihop leksaker och montera lampor, läsa nya böcker och testa nya spel. Att bara vara tillsammans helt enkelt. Skönt!

Just den delen av denna annorlunda jul tror att de flesta av oss kan behöva mer av även andra år.

Vi firade hos mamma och pappa i Karlskrona igår och utomhus tillsammans med andra sidan av släkten idag. Alldeles lagom och det kändes framför allt rätt. Har insett under den här pandemin att jag nog har ett större rättspatos än jag trott, kanske är jag till och med mer ”blå” än vad mina staplar brukar visa. Jag som annars är en ganska gul(lig) person 😉

Nu väntar fler lediga, lata dagar med boxingday-fotboll, ännu mer julmust och tända ljus. Lugnet fortsätter att regera här hemma, mellan syskonbråken förstås. De är underbara men även de kommer ihop sig ibland. Host host! 😉

Själv funderar jag på hur länge jag kan vänta innan julpyntet ryker? En stor del lär vara borta redan till nyår. Det är sen gammalt i min bok. Jag älskar det under den tid som det ”ska” vara men sen vill jag plocka bort det. Det blir lite för plottrigt för mitt välbefinnande… Läste om en kvinna på Öland som har över 2000 tomtar, fick hjärtklappning och lite, lite andnöd. Hua!

Ett alldeles osammanhängande och märkligt inlägg detta, god fortsättning var nog det enda jag ville ha sagt!

Vill bara titta in en snabbis och önska er en riktigt, riktigt god jul. Hoppas att ni känner er trygga med hur och vart ni firar jul i år och känner du dig ensam får du gärna sträcka ut en digital hand till mig i någon kanal. Jag finns här!

God Jul!

Jo alltså när vi var i stugan i helgen passade jag på att plocka med mig lite av naturen hem för att kunna börja skapa jul här hemma. Det kräver sina granrisruskor, kransar, sina tallvippor och sin mossa. Och en gran.

Jag har de senaste åren gjort samma sak, plockat hem en mini-gran eller en mini-tall från Öland, sköljt av roten och placerat den i min damejeanne. Finns få saker som gör det så juligt på ett lagom rustikt sätt som just detta. Det var ju übertrendigt för ett par år sedan men jag har fortsatt och i år är alltså inget undantag.

Barnen är också otroligt imponerade över att mamma kan dra upp en gran, att det är sandmark där uppe och mer eller mindre bara säger plopp behöver ju inte de veta. Just nu är jag Super-mom!

Att vi sedan fick en gran inne redan i November är ju kanske lite pinsamt, eller inte. Jag har ju sagt att jag går all in på ”Novent” i år och då tycker jag granen passar utmärkt där den står. Jag har ju trots allt inte pyntat den ännu. Men det är väl bara en tidsfråga, jag funderar på om inte svarta band, knutna som små rosetter här och var kan vara alldeles lagom i minigranen?

Den stora frågan sedan blir väl snarare vart sjutton vi ska göra av den stora granen för en sådan kommer vi givetvis också att skaffa. Sedan tidigare jular har vi möblerat om här hemma och den tidigare platsen är nu upptagen. Den tåls att funderas på faktiskt…

För någon dag sedan landade den här i brevlådan och jag blev så himla glad. Det är en adventsbok, ett kapitel om dagen att läsa för barnen ända fram till jul.

Lagom långa kapitel för att inte tappa intresset men ändå driva berättelsen och äventyret framåt.
Och så lekfulla och fina illustrationer som hjälper till att bygga upp spänning och förväntan inför en magisk jul.

Jag ser verkligen fram emot att få börja läsa den här boken för barnen, eventuellt läser jag den själv. I förväg.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Jag älskar julen! Och jag brukar hålla ganska hårt på att det är första advent som gäller, att längta är en del av grejen hävdar jag.
Men i år tänker jag annorlunda, för i år mer än alla andra år behöver jag omge mig med värme, mys och lite extra kärlek. Och vad kan då vara bättre än att smyga igång ”Novent” med ett par hyacinter? Några pysslade pappstjärnor? Ett par filtar extra eller några stjärnor ihopknåpade av kvistar från en av alla turer i skogen?

Nej precis.

Det är alltså fritt fram att smyga in julen redan nu, om du frågar mig alltså, och det tänker jag göra också. Jag dricker julte i skrivande stund och det doftar ljuvligt!

Kanske får det bli ett första julpyssel redan i veckan? Har bestämt mig för att torka apelsinskivor i år och göra långa girlanger av. Det borde ju knappast räknas som fusk ens, passar minst lika bra på hösten i min mening.

Hur gör ni, tjuvstartar ni ”Novent” nu?

Bilden är min egen från December 2015

Hur upplever ni de här sista dagarna innan jul? Stressar ni? Chillar ni? Känns det mycket eller lite? Jag tycker nästan man kan se på människor nu hur olika sinnesstämning de befinner sig i. Vissa går snabbare, ögonen vidöppna och lätt anfådda (ok, något överdrivet kanske men ni fattar) och andra traskar lugnt genom livet med en julmelodi snurrandes i huvudet.

Själv är jag någonstans mittemellan tror jag. Det har varit sjukt hektiskt med jobb på sista tiden vilket ju spiller över på allt det där juliga med familjen man vill ägna sig åt. Så det har varit ett evigt jonglerande och balanserande och prioriterande men från och med i eftermiddag lugnar det ner sig lite eftersom man då faktiskt inte längre kan räkna med att skicka kort och hinna få fram dem innan jul. Självklart trillar det in ordrar ändå men det blir inte alls samma tryck.

Så i helgen ska jag istället ägna mig åt att mysa jullov med Elliot, tillsammanstid med familjen, fixa årets julgodis och planera uppesittarkvällen som går av stapeln här hemma på måndag. Nej, den är inte ”planerad och klar” ännu vilket är sååå olikt mig men också säger en del om hur den sista tiden har varit. Tomtenissan har haft fullt upp ok?

Men det känns ändå helt ok, jag lunkar nog mer än jag springer trots allt och jag vevar julmelodier i huvudet för jämnan. Vilka är era favoriter?

Som den ex-Göteborgare jag är kunde jag bara inte låta bli rubrikens ordvits. För det var det det, nu är jag klar. Alla julklappar köpta och på väg hem för att omsorgsfullt slås in med vackert papper och en gnutta kärlek.

Ingen överkonsumtion utan genomtänkta julklappar till var och en, precis enligt plan. Jag är kort sagt så jäkla nöjd! Och lite lättad. Det är nedrans skönt att kunna sköta alla inköp i lugn och ro (nåja allt är ju relativt) vid köksbordet och vara klar innan kl. 09.

Föredrar det framför att lasta två barn in och ut ur bilen femtioelva gånger, trängas i affärer med dessa två barn som är duktiga som sjutton men ändå har ett begränsat tålamod, känna svetten komma på ryggen och upptäcka att det är 20 meter kö till kassan när man väl har hittat det man söker. ”Den möjligheten fanns inte när ni var små” som mamma sa och nej, den gjorde ju inte det men jag maxar möjligheten just nu.

Så alltså dyker jag nu rakt ner i pyssel, smaker, dofter och tillsammanstid med min fina familj. Hur tacklade ni Black Friday?

Jag har ju berättat tidigare att vi kommer att få sällskap av en tomtenisse i år (igen) och att jag detta år planerat detta snäppet bättre för att göra det enklare för mig själv.

Nu är det snart dags och redan i veckan visade sig ett första tecken från Nisse, ett brev adresserat till Elliot och Juliette från Nisse-liten där han frågar om det är ok att han flyttar in och vart han i så fall kan slå upp sin dörr.

Alltså jag dog nästan är Elliot fick öppna brevlådan och fick syn på brevet. Han var trött och ledsen när jag hämtade honom på Föris men det vände på en sekund. Han var helt hänförd, bar sitt brev som en dyrgrip och har behandlat det som så sedan dess. ”Det här är BARA mitt och Juliettes brev mamma, INTE ditt och pappas”. Lilla hjärtat alltså <3
Så nu har vi sagt ja till att Nisse-liten får komma och bo hos oss och vi (läs: Elliot) har pekat ut en plats där Nisse-liten kan slå upp sin dörr. Alltså julstämning mina vänner, den kommer inte av sig själv men man kan jobba på den och då blir den nedrans bra!

Jag rev pappret lite i kanterna och brände det med hjälp av ett ljus. Över diskhon, mycket försiktigt. Och sedan gjorde jag likadant med pappret till kuvertet som jag sedan vek och fäste med några juliga klistermärken jag hade hemma. Sådant fuffens, så roligt!

Nu har den kommit, den stora jullängtan! Jag är inte mycket av en Halloween-person, inte alls faktiskt, så när Ölands skördefest är passerad och pumporna börjar kännas passé då är det julen jag tar sikte på direkt.

Åh vad jag längtar i år! Efter ett år då jag ska få vara hemma och ordna med alla förberedelser. Pyssla med lilleman och göra julfint i varje vrå de stunder jag är ensam hemma med lillan. Eller att gå upp och sätta mig vid julgranen och nattamma lillan. Om hon fortfarande vill äta på nätterna då vill säga, Elliot gav ju upp det självmant redan runt 3-4 månader. Vi får se.

Men åh så mysigt allt ska bli. Vi har bjudit in våra familjer till att fira jul här i år, vi måste bara kolla om alla kan först. Att planera julhelgen har ju blivit något av ett större pussel på senare år när familjen har vuxit med barn och kusiner. Men desto härligare!
Hur gör ni? Har ni lätt eller svårt att få ihop julpusslet med era nära och kära? Bor ni nära eller långt ifrån? Det är mycket att ta hänsyn till ju.

Men än så länge längtar jag bara och drömmer mig bort till hyacinter och julrosor, saffransdoft och apelsiner med nejlikor, tända brasor och juleljus och så en Disney-gran såklart. Och glögg. Och önskelistor till tomten. Och förväntningar och glittrande barn och om jag drömmer riktigt, riktigt stort ett par fina, välmatchade syskonbilder. Tror ni att jag kan få till det?

Men just idag längtar jag faktiskt också väldigt mycket efter mamma, som kommer hit för att vara med oss i ett par dagar. Så mysigt det ska bli!

Idag går han på jullov, den här lilla stjärnan, vår lilla tomte, han som klappar porslinstomtarna här hemma så försiktigt i sin iver att vara snäll. Han som absolut inte tål ett nej just nu men som väldigt gärna hjälper till och utför uppdrag. Han som helst av allt vill ha sina trasiga jeans till Föris och som om man frågar honom vart han ska åka alltid svarar ”moffa”. Han som fortfarande vaknar i ottan och därmed kommer att ge oss väldigt mycket jul att fira.

Vår älskade, fina lilla kille!