Har ni hört talas om 20 sekundersregeln? Jag har känt av 20 sekundersregeln tidigare, oavsiktligt, men snubblade över den som ett begrepp under alla mina timmar framför Youtube i förra veckan. En vecka som förövrigt får arkiveras som en av de sämre på länge.

Så vad är 20 sekundersregeln? Jo, att saker som tar längre än 20 sekunder att göra/börja med/starta blir mer sällan gjort. BAAM! Det är ju så himla sant! Innan jag skapade min kreativa yta vid skrivbordet ovanför trappen förvarade jag alla mina pennor och papper för skapande i en låda i en hurts. Det innebar att varje gång jag ville skapa något eller vara kreativ fick jag först plocka fram allting och sätta i ordning en plats någonstans där jag kunde vara. En riktigt tröskel, det blev inte av så ofta som jag hade önskat. Nu däremot går jag bara upp och sätter mig och startar. Så skönt!

Och tänk på det, visst är det lättare att bara öppna snacksskåpet och äta något onyttigt än att ta fram ett knäckebröd och en avokado och skapa en riktigt god och nyttig måltid? 20 sekundersregeln.

Eller, det är lättare att knyta på sig skorna och gå en promenad än att ta sig till gymmet? 20 sekundersregeln.

När man börjar tänka på det finns ju det här precis överallt, och då kan man ju vara smart och göra ovanor man vill bli av med till riktigt jobbiga grejer. Flytta snackset om du inte vill äta det, lägg det i en burk, i en låda, högt upp i köket som kräver en pall för att nå. Låter det lockade att ta något då? Inte lika mycket va?

Just snacks är kanske inte min största last men jag kommer definitivt att fundera över vilka ovanor jag vill göra mig av med och sedan skapa riktigt bökiga och tråkiga ”lösningar” för dem. Wish me luck!

Just nu är jag inne i en period när jag känner mig så otroligt inspirerad och produktiv i mitt skapande. Jag har så många bilder i huvudet som vill komma ut och jag sitter nästan varje kväll med block och penna och skapar, skapar och skapar. Intresset för mitt bullet journal-konto har återvänt och jag är så himla glad för det. Det är ett community som är så vänligt och peppande och kontakterna med de andra tjejerna ger mig väldigt mycket. Så egentligen hade jag kunnat sitta hemma hela dagarna och skissa tills fingrarna blödde. En underbar känsla och tid att befinna sig i.

Samtidigt leder all denna kreativitet och inspiration till en stor frustration för någonstans i bakhuvudet maler det hela tiden. ”Jag vill göra något mer av det här”.

Åh om jag fick en krona varje gång någon sa att ”du borde göra något av det där” gällande mitt tecknande och min bullet journal. Då hade jag kunnat sluta jobba vid det här laget. Och tro inte att jag inte vill, åh som jag vill, jag vet bara inte vad. VAD ska detta leda till och hur ska jag bära mig åt?

Jag försöker att vila i tanken och låta den ligga och mala där i bakhuvudet så att kanske, kanske, en dag kommer den att ha marinerats färdigt och så inser jag äntligen vad det är jag ska göra. Eller också blir det inte så, eller också har jag tänkt så alldeles för länge och om jag nu faktiskt verkligen, verkligen VILL göra något seriöst av detta så borde jag ta tag i att bena ut det snart. Nu. Eller igår.

Gah! Sliter mitt hår över det här…

Någon som varit i ett liknande mentalt skruvstäd? Hur gjorde ni för att komma loss?

Ja jag får väl ändå konstatera att jag faktiskt är igång igen. Inte bara med bloggen utan med min bujo. När livet blir lite mycket pausar jag helt men jag får ärligt säga att jag saknar både bloggen, er, och den där kreativa sidan av mig själv alldeles för mycket för att helt sluta.

Och därför är jag så glad över att jag återigen skriver här och skapar i min planner. Men med det kommer också en lust att göra om. Städa upp, rensa och byta utseende på den här bloggen. Skulle det göra någon skillnad? För er som läser eller för mig?

Kanske inte för er, det får ni svara på, men för mig gör det ju skillnad så ja, nu sitter jag och planerar bloggens nya utseende och det är nästan lika kul som att faktiskt skriva här. Ett påskprojekt kanske?

Ja för nu är det ju nästan påsk, nästan, och jag tror att min hjärna har gått på påskledighet redan och inser att något har hänt. När barnen var mindre var en ledighet i ärlighetens namn ingen ledighet. Det kunde vara jättejobbigt och man landade in på jobbet efteråt och var helt slut för någon vila hade man absolut inte fått.
Nu ser jag däremot fram emot just ledighet för det känns ändå som att det kommer att ges möjlighet till det, och vila, under långledigheten. Nedrans trevligt att inse att man har stora barn på vissa sätt.

Kanske finns det då tid till ett påskprojekt eller bloggprojekt i helgen, låt oss hoppas det!

Jag har ju nämnt det här tidigare, att jag sneglat på en Ipad Pro och en Apple pen för att en gång för alla kunna ta mitt tecknande till nästa (läs: digitala) nivå. I fredags tyckte min man att jag var värd just en sådan <3

Jag är som ett barn på julafton varenda kväll när barnen har somnat och jag plockar fram dyrgripen för att teckna, öva, lära. Det är sååå roligt och även om jag inte alls känner de olika penslarna som jag känner mina pennor ännu så går det snabbt framåt.

Tutorials finns det i oändlighet så det handlar bara om hur mycket tid jag lägger ner på att lära mig. Och så är det ju det där med känslan, känslan i en skärm istället för ett papper, känslan i en Apple Pen istället för en fineliner eller en brush pen. Det kommer jag bara hitta genom att rita, rita, rita och rita lite till. Så är det ju, men motivationen saknas inte om jag säger så.

Jag är så glad för min nya leksak och ska alldeles genast lägga bort datorn och bloggen och istället sätta mig med Ipaden, lovar att i alla fall försöka att inte glömma bort bloggen från och med nu 😉

Eftersom jag skriver alla mina inlägg i förväg skriver jag detta tisdag kväll och ni läser det någon gång på onsdagen eller senare. Det är helt enkelt enda sättet för mig att få ihop det, tiden att skriva finns på kvällarna. Och vet ni vad jag gör samtidigt? Tittar på herrarnas slalom från Schladming, få saker är så mysiga att titta på som kvällsskidåkning. I min värld. Så ja, jag har en myskväll och jag hoppas att ni har en lika fin onsdag.

I helgen som gick fotade jag mina illustrationer och teckningar till den kommande webbsidan så det jag egentligen tänkte ägna mig åt här framför tvn är att redigera dem och göra dem klara så att jag har något att arbeta med när jag väl har kodat klart sajten. Vem försöker jag lura, här kodas inget, det används WordPress och dess ”block”, ett äkta fuskbygge mao. Och kör det ihop sig kryper jag till korset och erkänner för proffset i familjen att jag behöver hjälp. Äääääääälskling!

Nåja, hyfsat godkänd är jag ändå på wordpress vid det här laget, det jag däremot är sämre på är indesign. Jag vet i huvudet, och på papper, hur min logotyp ska se ut. Nu ska jag ”bara” omvandla den till vektorgrafik. Oh well, baby steps, snart är den också klar!

Det roliga med hela det här projektet är att det är som att vrida upp värmen på plattan, att jobba med det här har fått min kreativa sida att koka över. Jag skulle kunna sitta och teckna 24/7 just nu. Jag har så många idéer jag vill få ut på papper innan de försvinner, eller snarare innan känslan försvinner kanske. Snälla säg att det finns en kreativ själ därute som känner igen sig i det? Jag kan självklart skriva upp mina idéer på papper för att inte glömma bort dem men känslan, när man är ”i det” och när det mesta som kommer ut på papper ser ut som man tänkte sig. Den känslan går ju aldrig att fånga, den är här och nu och när den försvinner försvinner den. Då spelar det ingen roll vad som står på ett papper, det blir bara inte så. Eller bra. Eller kul. Det blir pannkaka. Låter ju halvt besatt är jag läser igenom vad jag skrivit men kanske, kanske kan någon förstå?

Bild: Sarah Berg©

Om jag hade fått en krona varje gång någon sagt så till mig hade jag varit en god bit på väg mot miljonen vid det här laget. Så fort någon ser mina illustrationer, mitt bujo-konto (och dess följarskara) eller kort jag har textat eller liknande hör jag samma sak ”du borde göra något av det här”.

Det är en jättefin komplimang och jag blir lika glad varje gång <3 Samtidigt som jag blir så otroligt frustrerad för jag vet ju inte vad. Vad ska jag göra då?

Ska jag skapa en egen kalender och sälja? Hög tröskel känner jag spontant. Eller prints i en webbshop? Redan gjort. Och gjort igen. Inte av mig men av många före mig. Öppna en webbshop med handplockade anteckningsblock och pennor? Tveksamt. Idéer poppar upp och jag skjuter ner dem lika kvickt.

Nej jag vet faktiskt inte, det här snurrar mer eller mindre konstant i huvudet på mig och har gjort så i flera år men jag har inte blivit klokare. Nu har jag i alla fall tagit två små steg. Jag har köpt en domän och bestämt mig för att skapa en hemsida/portfolio med en del av mina alster. Bilder, korta texter och kontaktuppgifter. Inte mycket mer än så.

Som en del i detta ingick ju då att gräva fram dessa alster ur gömmorna, mycket gör jag mig av med längs vägen men vissa skisser, mer eller mindre färdiga, har jag hållit fast vid och det finns väl en anledning till det också tänker jag. Och ju mer jag grävde ju mer insåg jag att här faktiskt finns något slags röd tråd. Eller ett par röda trådar, det är illustrationer och handlettering rakt igenom men med olika teman kanske man kan säga. Och det är väl en start så god som någon att inför arbetet med hemsidan och portfolion i alla fall ha hittat ett par kategorier. Yay!

Så vad jag ska göra av det här vet jag egentligen fortfarande inte. Det jag vet är att jag aktivt vill försöka ta reda på det. Hitta min grej och utveckla den. Faktiskt ett av mina mål för året, att hitta min kreativa väg och försöka göra något av ”det här”. Återstår att se hur det går 😉

Efter att ha funderat en del på det här med att blogga eller att inte blogga och kommit fram till att jo, jag vill ju fortfarande, har jag funderat en del på bloggens kostym. Dess utseende. Jag vet inte exakt hur länge den har sett ut som tidigare men gissningsvis ett bra tag, ett par år. Det kändes helt enkelt som att både bloggen och jag förtjänade en nystart.

Jag kikade in till Sara på Träningsglädje och höll på att trilla ur soffan över hur snyggt hon har fått det i sitt virtuella space. Nu ”är” ju Sara långt mycket mer än sin blogg, hon erbjuder väldigt mycket och kan då skapa den här typen av universum för sig själv men jäklar i min lilla låda, det här är en blogg som ska upplevas inte bara läsas.

Och det inspirerade även mig, jag kanske skulle kunna bygga ihop mina olika delar på det här sättet. Bloggen som ett ben, bullet journal-insta-kontot ett annat, illustrationer och företagande ett tredje? Sagt och gjort, bloggen fick en ny kostym och blev mer av en hemsida där just bloggen är en del. En jättestor del. Vad tycks?