För många år sedan köpte jag en Aeropress av Sofie på Kahls och det är utan tvekan det godaste kaffe jag druckit. Jag använde den dagligen och hade alltid en Aeropresskaffe i min termosmugg när jag pendlade till Kosta som jag gjorde på den tiden.
Tyvärr har en del av den spruckit och jag hittar inte just den delen som reservdel.
Men jag fyller ju år snart och jag funderar på om inte detta kan vara en perfekt present. Men då uppstår ju frågan om det är en ny Aeropress (så som jag beskriver den ovan kan man ju verkligen tycka det) jag ska önska mig eller en pour over?

Aeropress eller pour over?

Jag har varit nyfiken på pour over ganska länge, har ju druckit det på bättre caféer men skulle gärna ha en hemma. Det ser ju så vansinnigt läckert ut att tillreda en pour over, det är en liten procedur med aeropress också så är det just det man vill ha får man det där också. Men omväxling kanske förnöjer? Det kanske är dags för en pour over nu då?
Eller en Aeropress?
Eller en pour over?
Eller en Aeropress?
Eller…

Ja lite så går tankarna. Vad säger ni? Jag har ju en del kaffeproffs här det vet jag, vad hade ni köpt? En Aeropress eller en pour over?

Alltså, nu är det dags. Oj så dags det är. Jag måste klippa mig.
Mitt hår har nu, ännu en gång, bara gått å vuxit i flera månader utan större insats från min sida och nu är det sådär ingenting alls eller mittemellan igen som jag inte gillar.
Jag klippte av mig håret (som det kändes i alla fall) till en lob i vintras men nu är det långt igen och jag har samtidigt gått och väntat lite. 

För min frisör har varit föräldraledig och jag har testat att gå till en annan under tiden men inte blivit riktigt nöjd. Hon har klippt mer som hon har velat än som jag har önskat så att säga och det gillar inte jag. Med Amanda är jag alltid jättenöjd och då är det värt att vänta på <3

Nu vet jag att hon tar lite kunder då och då igen och hoppas att jag kan få en tid någon gång. Pinnar bilder av den här typen i mängder. Jag har tappat ganska mycket hår på sistone och det känns betydligt tunnare än vanligt så att låta det få vara lite ostyrigt och lockigt som det ju är i sig självt hade varit det allra bästa tror jag. Att inte behöva föna och styla så mycket. Tjejen i Unionen reklamen har en klockren Sarah-vill-ha-frisyr. 

Japp, måste klippa mig alltså, ibland är det som sagt värt att vänta på och i det här fallet vet jag att det är så. När Amanda kan, då är jag redo helt enkelt!

Är ni nördiga när det kommer till kaffe? Jag är nog det, inte alltid men ofta. Jag ”skyller” kärleksfullt på Sofie och Tony som drev Kahls kaffe nere på Baronen när jag jobbade i samma byggnad och köpte lunchkaffe hos dem varje dag. Det blev liksom…finsmakeri. Det var alltid finkaffe eller inget kaffe alls på den tiden. Det var där och då jag lärde mig att dricka kaffe.

Så när jag fick syn på det här setet från Bodum höll ögonen på att trilla ur, en kvarn, en press och en isolerad mugg. Jisses, det här måste vara den perfekta presenten till alla oss kaffenördar där ute. Det och en pour over och kanna möjligtvis.

Dessutom hajade jag till över produktbilden, fotad i skugga. Jag vet inte hur många produktfotograferingar jag närvarat vid eller skrivit briefer till men det är många. Skugga var aldrig ett alternativ, kristall gör sig bäst i ljus. Men det här var intressant, det fick i alla fall mig att reagera. Snyggt!

Tankar energi alltså? Aktivt laddar er själva igen, eller kanske i alla fall nollställer er. Jag tror att jag kanske inte är världsbäst på detta…

Jag tankar definitivt energi under mina promenader, bra musik, varmt och skönt väder och oftast en magisk utsikt över åkrarna där jag brukar gå. Men det är ju en slags energi, eller kick, man får av att röra på sig. Endorfinerna liksom sipprar ut ur öronen tillslut. Den här energin prioriterar jag och planerar för (just nu i alla fall) och är ganska duktig på att få till.

Den andra energipåfyllningen, när man faktiskt aktivt vilar. Stillhet. Den är jag galet dålig på. Även lediga dagar far jag runt som ett jehu hemma, plockar, fixar, städar, vattnar, plockar, sorterar, plockar, rensar och…sa jag plockar?

Igår kväll var Alex ute och sprang och jag skulle ut på min PW när han kom hem. Jag var så trött att jag satte mig i hallen, ombytt med skorna på och höll på att somna på fläcken. Men jag kände att om jag inte sitter redo kommer jag inte att komma iväg på min runda. Rundan i sig var jätteskön, ganska sval, men efteråt kände jag mig nästan onykter när jag sjönk ner i soffan.

Ikväll ska jag därför göra ingenting. När barnen har somnat ska jag sitta stilla i soffan och möjligtvis titta på fotboll. Eventuellt sova. Det ger sig. Men jag planerar in vila.

Hur gör ni? Vilar ni naturligt eller får ni planera för det?

Jag kan titta på det här hur många gånger som helst tror jag. När jag tänker efter har jag nog redan gjort det. Den här killen är dans personifierad. Och en dos kroppskontroll. Och piruetterna? Domarnas reaktioner genom hela klippet säger egentligen allt.

Det är vackert, rått, perfekt, hårt, känslosamt och det får mig att vilja börja dansa igen. Varje gång. Nu är inte ens jag så dum, jag slutade för att knäna inte höll och det lär inte ha ändrats tills idag men åååååh vad kroppen kan längta efter dansrörelser.

Det får bli lite dans i vardagsrummet när luftrören tillåter framöver istället. Och så kan jag ju alltid fortsätta titta på klipp från World of Dance… 😉

Vet ni, jag har blivit väldigt mycket duktigare på att ta hand om min hy. Besatt är väl att ta i men enkelt uttryckt har mitt intresse för krämer ökat med en sisådär 20 000% under det gångna året.

Det är kanske är detta som är min ålderkris trots allt? Jag känner nog inte att det är så mycket åldersrelaterat (fast det är klart att huden behöver mer hjälp på traven nu än för 20 år sedan, host host…) utan snarare en vilja att ta hand om mig själv överlag som har kommit efter barnen. Det är liksom min tur nu, att ta hand om mig själv på flera olika sätt för att finnas till för dem så länge som möjligt. Sen struntar väl de i om mamman har något glow eller inte, givetvis, men mamman själv bryr sig en gnutta 😉

Så allt från daglig hudvårdsrutin till masker i långa rader är nu frekvent förekommande här hemma och när det nu slår om till vinter och minusgrader ökar jag takten ytterligare med ännu mer fuktbomber till hyn.

Gör ni likadant?

En annan sak, eftersom jag fortfarande kämpar väldigt med andningen får jag extremt torra läppar. Idominsalva brukar vara det som fungera bäst och dagens tips, att borsta läpparna. Har ni inte testat så gör det, det funkar! Ta en gammal tandborste, torr, och borsta läpparna försiktigt varje kväll. På med idominsalva (tunt lager) och sov så gott. Det gör underverk!

Just nu går jag dessutom och väntar på den första leveransen av min julklapp från Alex, en prenumeration på GlossyBox. Han kan min man och har uppenbarligen snappat upp vad som händer här hemma <3

Nästa vecka är det äntligen dags för nya naglar igen. De jag har nu är på lång övertid, det blir ju så när man börjar nytt jobb och är osäker på hur allt kommer att fungera, jag vågade helt enkelt inte boka en ny tid ”i tid” och då får man glatt vänta sen. Går man till den bästa så gör man 😉

Men nu alltså, äntligen dags och nu är jag sugen på mörka höstnaglar som omväxling till allt ljust senaste halvåret. Mörkt rödbruna vore snyggt och kanske en annan form än den klassiska mandelformen som jag alltid kör? Lite mer fyrkantiga? Fast längre än dem på bilden här.

Vi får väl se, skönt ska det bli i alla fall. Just nu är de så långa att de är i vägen när jag tränar och då har det gått för långt, haha.

I Augusti fyller jag 40 (!) och det kommer frågor från både höger och vänster om vad jag önskar mig denna dag. Jag tycker på ren svenska att det är SKITSVÅRT att önska mig saker. Inte för att det inte finns saker jag skulle vilja ha, men för att det snarare är saker jag tänker att jag ska köpa till mig själv. Unna mig själv. Inte saker som jag har mage att önska mig av andra. Verkligen inte.

Så att önska är svårt, alltid, men just i år kommer jag inte undan. Och då är ju frågan, vad är en 40-årspresent egentligen? Olika för olika generationer har jag märkt och måste den egentligen vara ”ett minne” och vad är egentligen det då?

Men ok, här kommer ändå en önskelista med högt och lågt och kanske kan det inspirera fler som fyller jämt i år, eller någon som känner någon som fyller jämt. Ni förstår.

Kan parfum vara en 40-årspresent? Jo jag tycker faktiskt det och mina stora favoriter sedan många år tillbaka är Burberry Brit Sheer och Marc Jacobs Daisy. Den senare kanske jag borde ha vuxit ifrån men icke.

Jag älskar smycken och har på senare år fastnat fullständigt för Drakenberg & Sjölins vackra dito. Ofta väldigt enkla, nätta och klassiska smycken. Som dessa, oh så vackra.

Saker till hemmet är för visso inte en personlig sak (det där kan också vara viktigt har jag märkt) men för någon som älskar sitt hem och är en riktig hemmatjej är det kanske helt perfekt? Nya stolar till matbordet? Eller den fina vägglampan som skulle vara pricken över i:et vid soffan?

Och hur är det egentligen med en lagom rustik frukostservis? Alldeles, alldeles underbart om du frågar mig. Huruvida det kvalar in som present bryr jag mig inte alls om.

Jag har i ett annat, mer privat, forum också önskat mig en handväska och en taklampa. Ljuvliga och vackra båda två. Och med Intersport i blodet har jag också önskat mig ett helt nytt träningskit, ni vet, skor, tights, linne, sport-bh, hela kånkarongen.

Men vet ni, om vi bara är friska och kan träffas allihop i den allra närmsta familjen och fira lite kommer jag att vara allra gladast för just det. Det här året har ändå fungerat som en ypperlig påminnelse om just det. Jag önskar mig fint väder så att vi kan sitta ute på pandemi-lagom avstånd och bara njuta. DET önskar jag mig!