En dyna och en lördagskväll

Vad gör man en lördagskväll när sambon är iväg på nöjestripp med jobbet och lilla vovven har ont i tassarna? Man syr en dyna!

Exakt till vad jag skulle ha en dyna tänker jag inte tala om riktigt ännu, allt har sin tid och sitt blogginlägg så att säga. Men jag behövde en dyna med måtten 120 x 46 cm och jag hittade den på IKEA. Eller rättare sagt, jag hittade en madrass till en spjälsäng för ynka 79 kronor med måtten 60 x 120 cm som jag klippte till lite geschwinnt och vips hade jag en dyna med rätt mått.

Nu är inte en klippt madrass det sexigaste jag kan tänka mig så ett överdrag av något slag var också ett måste och jag valde ett grått, granska grovt, linnetyg. Dynan är tänkt att sittas på (som alla dynor?) och för att inte ställa allt för stora krav på att dynan alltid skulle vara slät och fin tycker jag istället att den gott kan få vara lite skrynklig och o-perfekt. Det gör den bara finare. Det gråa linnetyget var alltså perfekt!

Jag rispade kanter med nagel, strök och pressade, mätte, sydde, vände, vände tillbaka, sydde ”fyrkantiga hörn”, klippte, vände igen och trädde på och…voila! Ett alldeles utomordentligt fint fodral var klart! Det enda som nu behövs, som i skrivande stund inte är helt klart, är ett ceriserosa siden band då jag tänker mig att bara använda knytband i bakkant för att hålla ihop mitt fodral. Vem vet, någon kanske spiller och vi kanske vill tvätta det?

Varför ceriserosa? Ja det kan man ju undra, svaret får ni i morgon! Jag kan dock svara på varför jag vill ha sidenband. För att bryta av helt mot det grova linnetyget.

Konstraster alltså, gillar dem!

Foto: Sarah Andersson