Det börjar hända grejer banne mig

Vaknade upp till detta dis i morse och tyckte att det var det vackraste dis jag någonsin sett.

Tände vår första brasa i vardagsrummet och bara mös, drömde oss bort till julaftons morgon.

Väggarna i allrummet uppe började kläs i gips och precis som i det hus jag vuxit upp i finns det ”inte en rät vinkel i hela huset” enligt Alex och pappa.

Vi har lämnat en stämpel till eftervärlden, en klassiker men den måste göras. Och jag älskar honom som gjorde den lite extra mycket bara därför.

Så var det ju det där med väggmålningarna. En hint om vad vi gjorde.

Tänk att man kan tycka att gipsade väggar är så snyggt? Helt. Slätt. Redo för spackel, slip och tapet. Yay!

Alex monument. Trappen. Grundfärg och bruten färg är nu inköpt. Nyans? Klippa!

En av de återfunna spegeldörrarna är skrapad, slipad, spacklad, slipad och väntar nu på grundfärg. Ytterligare en är halvklar. Ett par till återstår. Eller ett par par. Många.

Ja, det är lite av vad som har hänt i huset idag, inte bara rivning längre som synes utan återuppbyggnad. Oj så spännande. I morgon åker jag motvilligt tillbaka till Göteborg, undra vad som har hänt tills dess?

Nu tända brasa i gästrummet, tillika nuvarande sovrummet och somna till sprak och knaster. Ljuvligt!

Foto: Sarah Andersson