Perenner

Jag har förvandlats till en engagerad trädgårdsarkitekt på sista tiden. Att Elliot numera är självgående på ett ”inte-livsfarlig-för-sig-själv-längre” vis underlättar hela trädgårdslivet något enormt och då kommer också alla planer och projekt upp till ytan igen. Allt blir aktuellt och allt är roligt.

Vi ska låta bygga en stödmur runt den parkeringsyta vi numera har för våra bilar. I mellanrummet som blir mellan mur och parkering ska vi plantera lavendel, någon marktäckare och en väl vald perenn. Något högt, något lågt och med lite olika blomningsperiod. Ungefär så tänker jag mig det hela. Och i färgskalan lila, vitt och eventuellt något rosa.

Runt den gamla dammen (som inte längre är en damm men som ändå bäst beskrivs på det sättet) påbörjade jag arbetet redan förra året med att gräva bort en del av den hosta som vuxit där i många år. Jag gillar den inte och trädgårdssnäckorna gillar den desto mer så alla blad var bara uppätna ändå. Nu har jag bestämt mig för att resten också ska bort. Bort, bort, bort och istället ersättas med väl valda perenner.Mycket är redan klart men det som återstår är det zickzack-iga på skissen ovan. Längs ena sidan fortsätter jag nog med pioner och vit trift som jag planterade förra året men omväxling förnöjer och det är ju en ren lyx att få sitta och googla, titta, fundera och välja.

Har haft en period då känslan för huset och trädgården har varit ”sisådär” efter höstens och vinterns händelser kring vägbygget men nu börjar det äntligen kännas roligare igen. Härligt!