Baby blues bland annat
Ja hörni, man vet att det kommer och ärligt talat har jag nästan välkomnat den den här gången – ”the baby blues”. Den kickade in på allvar två dagar efter Juliettes ankomst, i samband med att vi åkte hem från BB.
Det bara sprutade av känslor, hormoner, tårar och bröstmjölk just då och att få gråta lite var en ganska fin befrielse faktiskt. Sen har det väl mer eller mindre fortsatt så i någon vecka för att nu ha avtagit något. Kroppen är härlig och märklig på samma gång, det får man ändå konstatera. Att befinna sig i bebisbubblan precis veckan efter en förlossning är en berg-och-dalbana, och här måste jag återigen få flika in ett halleluja till alla mamas för jösses vad vi och våra kroppar faktiskt går igenom. Man skulle ju göra det tusenfalt för sina små men ändå, det är ingen plättlätt match alla gånger.
Jag har gråtit över syskonkärleken Elliot visar Juliette, över att hans tid som vår ”bebis” nu definitivt är slut (kändes som att vi kom hem till en femåring och inte en treåring), över hans känslor inför allt det nya, över ömma bröst, över en mage och ett sår som gör ont och över hur fina Alex och Elliot såg ut när de satt i trädgården och åt varsitt äpple.
Ja. Jo. Hrm. Baby blues som sagt.
Men det tydligaste baby blues-ögonblicket den senaste veckan var nog ändå när jag fick syn på min bästa väns yngsta lilla son, som just nu figurerar i Elodie Details stora höstkampanj, på Instastories. Jag har sett bilderna innan såklart men helt plötsligt blickade hans stora blå ögon mot mig på skärmen och då rann det över igen. Fina, fina lilla pojke!
Så som ni hör är allting precis som det ska. Känslor, hormoner, tårar och bröstmjölk sprutar åt alla håll tycker jag. Eller det har gjort. Det börjar lugna sig lite nu faktiskt. Phew! Och tänk, idag är det den dagen då vårt planerade kejsarsnitt egentligen skulle ha ägt rum, så overkligt långt borta att tänka så nu när lillan har varit hos oss så länge redan och är så självklar här hos oss <3.
Bild: på världens sötaste lilla Gusten, Elodie Details
