Första dagen av många

Idag är första dagen på resten av mitt liv. Eller i alla fall på den närmsta framtiden av mitt liv. Idag är jag inte längre på semester utan är officiellt föräldraledig och inväntar med spänning det som komma skall.

Efter fem veckor tillsammans med Elliot och fyra veckor tillsammans hela familjen känns det ohyggligt tyst i huset idag. Tomt. Men skönt. Får man ens säga så? Jo när man är höggravid får man.

Jag har börjat sova ruggigt dåligt sedan någon vecka tillbaka, magen är rejält stor och otymplig och jag hittar inga bekväma positioner. När jag väl sover snarkar jag, vilket jag aldrig gör annars, och det är som bekant inget gott tecken för kvalitén på själva sömnen.

Så att vara ensam hemma och kunna vara precis så trött som jag är känns perfekt. Projekten den närmsta tiden är få och små, måla en list då och då, tvätta lillans kläder och fixa färdigt i hennes rum så sakteliga, packa BB-väskan och vila. Det låter inte så tokigt eller hur?

Föräldraledighet nummer 2, let’s go!

PS. Blev överraskad av världens finaste vänner med en babyshower igår. Ska bara återhämta mig från den chocken innan jag berättar mer!