Gravidstatus

Vecka 26, herregud, den här graviditeten rusar fram. Och eftersom jag mest bara njuter av den vill jag gärna att tiden går lite långsammare så att jag hinner njuta ordentligt.

Det blev inget bloggat igår och idag har det varit lika glest med inlägg. Anledningen? Jag har blivit sjuk nu. Inte vattkoppor (än, peppar, peppar, håll tummarna!) men en rejäl förkylning och då måste jag ju erkänna att jag inte är så kaxig. Jag får knappt luft och flämtar mest tills jag får hjärtklappning. Usch och fy, men detta är ju inte gravidrelaterat tack och lov.

Så själva graviditeten då, hur mår vi? Tack bara bra! På torsdag är det dags att träffa läkaren som definitivt beslutar om kejsarsnittet och i nästa vecka träffar jag BM igen för en sockerbelastning bland annat. Är inte ett dugg orolig över den, mest drygt att behöva göra. Så nu rullar det på känns det som.

Vikt? 
Vikten ligger kvar mellan 2-3 kilos uppgång vilket jag är så glad över. Den får gärna stanna där så länge det bara går. Det innebär dessutom att själva jag måste ha gått ner i vikt nu eftersom graviditeten med allt vad den innebär i form av lillan, fostervatten, moderkaka, ökad blodvolym och vätska i kroppen väger mer än så. Ganska skönt faktiskt, jag hade/har att ta av så det är bara välkommet!

Hormoner? 
De ligger på en stabil, hög nivå känns det som. Gråtmild är bara förnamnet… Alex kallade mig för drama queen häromdagen, säkert helt rättmätigt, men jag levererade verkligen ett drama queen svar på det uttalandet så att säga.

Sömn? 
Här börjar det bli lite sämre, jag sover ganska dåligt just nu. Så fort jag lägger mig till rätta och börjar slappna av börjar Dancing Queen i magen att köra sina ”Beyonce under Superbowl”-shower och även om jag somnar tillslut (med ett leende på magen, för det är såå mysigt) så sover jag oroligt och inte alls så djupt som jag hade önskat. Jag vaknar aldrig utvilad längre.

Känner av bebisen i magen? 
Jaaaaa, äntligen! För ett par veckor sedan blev jag ordentligt orolig när jag tyckte att jag kände henne väldigt lite. Trots att jag visste om det där med moderkakan i framkant och svagare fosterrörelser blev jag ändå orolig. Men bara dagar efter att oron slagit klorna i mig började hon plötsligt dansa där inne och nu känner jag henne regelbundet under hela dagarna och varje dag. Så skönt och helt underbart!

Ont någonstans?
Foglossningen sitter ju kvar, den försvinner inte förrän efter förlossningen nu. Men bortsett från den, och bortsett från förkylningen/infektionen jag nu har dragit på mig mår jag kanon.