Gravidstatus

Ja hörni, hur börjar man ens en gravidstatusuppdatering i vecka 37? Jag är gravid. Kort och gott J Ä T T E G R A V I D. Det är väl ungefär så det känns. Efter att ha haft en drömgraviditet så gott som hela tiden kom de här sista veckorna lite som en käftsmäll. Jag hade helt enkelt glömt hur det är.

Det mesta hemma är förberett och klart, de få inköpen som behövdes den här gången är avklarade. Queen B’s rum är så gott som klart, vagnen är återigen en liggvagn, blöjor i storlek 1 är inköpta, nappar är kokade. Ja ni vet, det mesta praktiska är klart. Vi känner oss helt enkelt redo nu. Kanske är det också därför som de här sista veckorna känns extra långa?

Det roligaste som hänt måste ju ha varit förra veckans tandläkarbesök, bilden till detta inlägg tog jag precis innan jag åkte (ursäkta den skitiga spegeln, med en treårig hemma har jag gett upp…). Jag blir hämtad i väntrummet precis som vanligt, vaggar bredvid tandsköterskan ända in i undersökningsrummet och sedan börjar hon gå igenom någon slags hälsodeklaration innan hon vill börja röntga mina tänder. Men vänta lite nu säger jag då, jag är ju gravid, det sa jag till er redan på telefon när ni ringde och bokad tiden. Va säger hon då, är du gravid??

Öh… Jag blir inte mycket mer gravid än så här va? Eller kanske bara lite överviktig? Blivit lite för mycket av det goda i sommar? Jag kunde faktiskt inte hålla mig för skratt utan skrattade henne rakt i ansiktet. Otrevligt? Ja visst men återigen, jag var i vecka 36 då och enligt mig själv ganska uppenbart gravid.

Vikt? 
Det pendlar nu lite mellan 9-10 kg plus och det känns helt ok. Det är betydligt mycket mindre än när jag väntade Elliot vilket känns lugnande inför hösten när de där kilona ska börja jobbas bort igen. Även om jag har 3 veckor kvar ungefär har jag svårt att tro att jag lägger på mig ytterligare 15 kg nu. Phew!

Hormoner? 
Det här har varit konstant genom hela graviditeten. För en fullständigt korrekt bild är det nog Alex ni bör fråga men jag känner mig otroligt lättpåverkad. Gråter till varenda bok jag läser, klarar inte av minsta lilla sorglighet, blir ledsen av minsta lilla. Känslorna är lite ”all over the place” så som de är i barnfödartider.

Sömn? 
Det här skulle jag kunna skriva långt och länge om men det är så nedrans deppigt och trist så det hoppar jag över. Jag sover lite och dåligt. Punkt. Effekterna blir som förväntat.

Känner av bebisen i magen? 
Holy moly! Missförstå mig rätt nu, det är mysigt med kontakten man får i magen. Det är det, verkligen. Men ibland börjar jag tro att hon inte gillar mig. Jag kan inte minnas att det var så här mycket rörelse med Elliot. Det är nästan obehagligt stundtals. Det får mig att tappa andan fullständigt och kan nästan ge mig svimningskänslor. Queen B river av sina cresendon som allra bäst från kl. 17 och framåt. För den som vill se en mage in motion kan jag snart börja ta inträde. Detta är också den främsta anledningen till att jag inte längre sover som en vettig människa.

Ont någonstans?
Japp, nu har förvärkarna satt igång på allvar. Förvärkar, sammandragningar och en slags mensvärk som strålar ner i rumpan och längs låren. Och så har jag plötsligt ont i huvudet varenda dag. Det är helt klart så att kroppen ställer om sig och ställer in sig på den stundande förlossningen. Jobbigt såklart men coolt ändå!

Och därmed har jag nog författat min sista gravidstatus, några fler graviditeter räknar jag inte med och några fler statusar blir det nog inte nu. Nästa gång skriver jag förhoppningsvis en förlossningsberättelse istället.

Nu ska jag göra mitt bästa för att istället njuta av de här sista veckorna av min sista graviditet trots värkar och annat. Kram på er!