gravidstatus vecka 29
Family of four

Gravidstatus vecka 29

Vecka 29? Va? Sen när då? Sedan igår tydligen, vi byter vecka på måndagar och det är ju fasligt praktiskt. Men det går vansinnigt fort just nu och det är lika härligt som skrämmande. Herregud hon är snart här och vår sista graviditet är snart över? Nu ska njutet av det här härliga maximeras på alla plan det vill jag lova. Dags för en gravidstatus vecka 29!

Vikt? 
Vikten pendlar nu mellan 3-4 kilos uppgång och det känns fortsatt fint att den inte rusar. Jag läste i en av mina gravidappar att jag nu bör öka mer än ett, men mindre än tre kilo, per månad under denna sista trimester och det hade ju varit himla skönt om det kunde landa där någonstans så att min viktuppgång motsvarar vad en graviditet faktisk väger. Den som lever får se helt enkelt, förutom att försöka äta regelbundet och justera det jag äter för att hantera halsbrännan gör jag ingenting alls för att påverka detta. Visst är jag medveten men jag äter samtidigt allt och prick det jag är sugen på.

Hormoner? 
Jo tack, jag är så gråtmild att det inte är klokt och tycker att så mycket i världen är jobbigt att se eller läsa om just nu. Jag fixar det inte. Jag får tårar i ögonen bara Alex skriver på messenger att lämningen gick bra på morgonen och att Elliot var glad för att en viss pedagog var där <3 Och så börjar jag tappa stresståligheten helt. Så var det i början av graviditeten, det försvann sedan men är nu på väg tillbaka. Troligtvis av den enkla anledningen att jag känner mig så begränsad i vad jag kan göra och inte just nu att minsta lilla grej blir stressande. Oh well, bara 10 veckor kvar!

Sömn? 
Nja, det här är inte min paradgren just nu. Det börjar göra ont att ligga i vissa positioner och jag vaknar ofta på nätterna av att Queen B kör ett stenhårt danspass där inne. Precis som med Elliot får jag kramp från ryggraden och längs med de nedre revbenen fram mot bröstbenet om jag ligger på vänster sida. Men det är nog främst lilla J som väcker mig och det blir en del toalettbesök. Dags att ställa om huvud och kropp till ”inte sova på nätterna”-inställningen som är praktisk att ha efter förlossningen…

Känner av bebisen i magen? 
Ja det kan jag verkligen nu, det känns som att hela jag flyttas om där inne. Vet att jag sa om Elliot också att han var en karatekid i magen men minns ändå inte riktigt den här känslan. Missförstå mig rätt nu, det är jättemysigt att hon ger sig till känna så ofta och så mycket, men vissa rörelser känns nästan lite obehagliga. Jag undrar om det kan ha att göra med moderkakan som ligger framkant den här gången? Det är liksom väldigt få sparkar rakt ut fram på magen utan de flesta kommer på sidorna eller långt, långt ner. Som att hon försöker sparka sig ut. Någon som känner igen det här?

Ont någonstans?
Fortfarande bara foglossning, den är värre än tidigare och vissa dagar riktigt, riktigt dålig. Jag har dessutom börjat få en del sammandragningar vilket är helt normalt så här långt in i graviditeten, det oroar mig inte ett dugg. Med Elliot hade jag dem ju från vecka 12 och då var det värre. Nu kommer de när jag vet med mig själv att jag överansträngt mig och det är på sätt och vis ganska bra för då vet jag ju vart gränserna går. Annat är det med foglossningen som är hel irrationell och omöjligt att förutspå eller påverka. Hur som helst, detta känns dock som så himla vanligt och normalt (nu låter jag som en barnmorska där allt är normalt vad man än frågar om…) men det finns ju så många andra gravidkrämpor man kan drabbas av så jag är ändå tacksam så länge det stannar vid detta.
Oh, och just det, halsbrännan. Den börjar bli lite värre att hantera nu när magen växer men går fortfarande att styra väldigt mycket med hjälp av vad man äter. Socker har jag ju försökt utesluta sedan tidigare, inte helt men så gott som och det hjälper jättemycket. Kaffe, the och kolsyrade drycker går också bort och det gör enormt stor skillnad. Och så har jag lärt mig att det hjälper att dricka mjölk. Så en skål jordgubbar med mjölk varje kväll nu är rena rama medicinen! Mumma!

Och det var det, tredje trimestern. Graviditetens sista fas är här och nästa gång jag skriver en gravidstatus är vi en bit i på 30-någonting veckorna. Holy moly! I slutet av Augusti får vi veta vilket datum vi får som BF för kejsarsnittet, åh vad jag längtar efter det. Ett datum att förhålla sig till. Konstig känsla det där, att få ett datum och en tid att infinna sig. Men jag börjar ändå vänja mig vid tanken nu och vill bara få det där datumet, lilla J’s födelsedatum, att ta sikte på <3

Den vackra bilden på mig och kulan är tagen av Sara Jonasson, @fotograf_sara (instagram) och togs någon gång kring vecka 19 om jag inte minns helt fel. 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.