Hon bara slutade

En kväll när jag satt och nattade Juliette för ett par veckor sedan räckte hon plötsligt över sina två nappar (alltid en i munnen och en i handen) till mig med orden ”mamma ta dom”. Lite förvånad blev jag minst sagt men jag bara tog emot dem, la undan dem och sedan nattade vi utan nappar den kvällen.

Kvällen därpå samma sak, då hade jag dessutom i förväg rensat sängen på nappar och vi tänkte att det var lika bra att haka på det här sluta-med-napp-tåget eftersom hon tydligt hade bestämt sig för att det gick nu. En gång på förskolan har hon frågat efter napp men inte mer än så och nu har det som sagt gått ett par veckor och napparna är borta.

Elliot gav sina nappar till ”kaninbebisarna” i trädgården när han var ungefär 2,5, också det en ganska odramatisk historia. Jag kan inte minnas att det var tårar alls över detta utan snarare att han var pepp på att få ge dem till kaninbebisarna. Juliette är ju bara nyss fyllda två så jag tänkte nog att vi framåt jul kunde göra någon grej av det och ge dem till tomtenissarna eller liknande men nu behöver vi alltså inte det.

”Mamma ta dom.”

Kan ge mig sjutton på att hon kommer att komma en dag, om inte allt för lång tid, och säga att hon inte vill ha blöjor mer och då kommer det att vara klart med det. Hon slutade med välling på kvällen (somnade alltid med den när hon var liten) helt på eget bevåg och nu napparna.

Lilla hjärtat, du har blivit så himla stor! <3