Sockerbelastning i vecka 26, en prövning!

Usch och fy, i morse var jag hos barnmorskan för en sockerbelastning. Med tanke på min ålder och att mamma faktiskt hade graviditetsdiabetes tillhör jag en riskgrupp och får alltså denna lyxbehandling. Jättebra att de kollar givetvis men fy bubblan så äcklig den där drycken är och jag blir både yr och illamående av att dricka den. Hua!

Två timmar i väntrummet insvept i en blå landstingsfilt är inte heller någon hit men vad gör man inte? Där satt jag och jobbade och frös och mådde illa och längtade efter min smoothie som väntade ute i bilen. Man får varken äta eller dricka från kl. 24:00 innan man gör en sådan här belastning. Inte tugga tuggummi, inte dricka vatten, ingenting. Och eftersom Elliot vaknade 05:10 i morse hade jag varit uppe utan mat och dryck i ganska många timmar redan när jag kom dit.

Oh well, för att fokusera på något positivt, alla prover de tog, alla värden, var jättebra. Sockerbelastningen visade heller inget konstigt så nu kan vi bocka av den på listan.
Och jag fick höra lillans hjärtljud igen, starka, rytmiska och alldeles fantastiska. Vill bara att hon ska komma ut så att vi får träffa henne snart, längtan blir ännu större när man får komma så nära som man gör via hjärtljuden, 146 starka slag/minut. Lilla hjärtat!

Bild på ytterst mycket vardagsrealism och icke-bloggvärdigt material: Sarah Berg