That’s a (two) first

Oj oj oj, livet med barn blir aldrig långtråkigt eller hur? Eller som man planerar.

Igår var Juliette med på sin första tjejmiddag, det var dags för bokklubbskväll hos Linda och i vanlig ordning har jag sett fram emot detta enormt mycket. Både för att det alltid är grymt att träffa tjejerna och få en kväll tillsammans. Och just för att Juliette skulle få följa med.

Det blev precis så mysigt som jag trott och vi blev bortskämda med god mat, en massa skratt och prat och tända ljus och höstmys så till den grad att jag blev alldeles varm i hela kroppen. Så fint!

Tack Linda för ännu en härlig kväll och tack för Juliettes fina presenter. Wow!

Men.

Sen hände det andra saker. Vi åkte hem runt 21:30, kl. 22 ammade jag sista gången för natten och sen la vi oss i sängen, Juliette på mitt bröst som så ofta. Kl. 23 börjar hon hulka och kräkas slem. Så himla otäckt! För allt slem kommer ju inte upp och det gjorde att hon inte kunde andas utan fick flera andningsuppehåll på kort tid. Efter ett par sådana kräkningar och uppehåll ringde jag 1177 och de bad oss åka in till barnakuten vilket jag gjorde.
Sen spenderade vi ett par timmar där med undersökningar, då mådde lillan ändå ganska bra mellan varven, ingen feber och inga förkylningssymptom. Vi fick åka hem framåt 02 men väl hemma fick lillan hög feber och blev plötsligt jätteförkyld. Jag har suttit vaken med henne, och gör fortfarande, vågar inte somna när hon fortfarande får andningsuppehåll då och då.

Väntar samtal från barnakuten kl. 13, i natt trodde de inte att det var RS-virus eftersom hon varken hade feber eller var förkyld men det är hon ju nu, med besked. Så nu får vi se vad de säger efter dessa förändringar.

Usch ja, man är inte så tuff när de små mår dåligt och detta var faktiskt vårt första besök på barnakuten, med Elliot har vi aldrig behövt åka dit. Tack och lov!