Vår stund

Att ha ett trädgårdsintresse innebär per automatik också att alltid ligga back och att alltid ha saker att göra i just trädgården. En sådan sak är att vattna, den kanske enklaste av alla sysslor och en jag verkligen inte har något emot. Tvärt om.

Jag får dessutom finfin hjälp av lillan som är med mig ute varje kväll när jag vattnar, frågar om jag kan fylla på hennes lilla vattenkanna femtioelva gånger och går sedan och skvätter lite här och var. Mest på sig själv de allra varmaste dagarna. Det är en otroligt mysig stund varje kväll och jag njuter, vår stund <3

Den stora är inte lika lätt att locka med längre, det är mycket som pockar på uppmärksamheten när man är ”halv sju” (mitt uttryck nu, inte hans), har kompisar, fotboll, studsmatta, gaming, lego, och allt annat man vill göra.
Han har inte släppt mig helt, han vill fortfarande ha mammakramar och gos och är fortfarande liten ibland men samtidigt är det smärtsamt tydligt hur stor han är och hur fort det går nu.

Stoppa tiden? Inte? Typiskt…

På tal om att det går fort, upptäckte under gårdagens vattningsstund att det knoppar i min Blue Girl ros. Och de första dahliorna är inte långt borta de heller. Ljuvligt var ordet!