Vet ni vad?

Jag har haft en liten hemlis för er ett tag. Eller inte en så liten faktiskt. Den kommer i alla fall att bli ganska stor…

Japp.

Ni gissar helt rätt, Elliot ska bli storebror och vi väntar vårt andra barn vilket känns precis så nedrans fantastiskt som jag drömde om innan det här blev verklighet.
Att skapa ett liv, bli gravid, bära och föda ett barn det är verkligen ingenting som jag tar för givet. Jag, vi, har så många runt oss som har kämpat, och kämpar, för detta och tacksamheten jag känner är enorm.

Så ja, nu vet ni också lite mer om varför bloggen tvärdog strax efter nyår i samma veva som den mördande gravidtröttheten kickade in parallellt med sjukstugan. Jag hade helt enkelt inte förmågan att skapa något då. Och som alltid får jag dessutom lite skrivkramp när jag inte kan skriva om det som rör sig allra mest i huvudet. Men nu vet ni, det kommer att bli gott om gravidtankar, familjetankar, tvåbarnsmammatankar och annat här framöver, var så säkra, för det är ganska mycket sådant som snurrar i huvudet just nu.

Vi var och gjorde KUB-ultraljudet tidigare i veckan och allt såg bra ut vilket gör att jag nu vågar berätta det för er. Vi är bara i vecka 13 men det…eh…är ganska svårt att dölja. Så nu får ni helt enkelt följa med på resan, så roligt och så pirrigt.