Vår nyårsafton

Vi hade inga stora planer i år och tur var väl det eftersom de två små var lite smått förkylda och vi hade fått ställa in de planerna i alla fall. Med en liten rädd hund är det också ganska skönt att vara hemma i just lugn och ro denna kväll.

Vi hade handlat hem och förberett det mesta så vi mös omkring i pyjamas mer eller mindre till eftermiddagen, spelade spel, lekte, läste och gjorde det som föll oss in tills det var dags att börja laga mat.

Killarna ansvarade för förrätten, alla hjälptes åt med varmrätten och Juliette och jag tog hand om desserten. Väldigt lyckat det får jag säga.

Barnen gillar ju när det är fest och allt från dukning och dekorationer till matlagning var kul. Även här märks det ju att de är större, de är med på ett annat sätt, Alex och jag kan slappna av mer och det är allmänt lugnare på något sätt. Det är klart att de stimmar och härjar, missförstå mig rätt, men inga blöjor ska bytas mitt i allt eller någon som knappt kan gå själv som kräver en vuxens övervakning hela tiden. Det är bara lättare.

Så efter att ha nattat barnen, något tolvslag orkar de inte hålla sig vakna till, övergick vi till att lugna Alice och filosofera vidare över året som gått. Oslagbara timmar bara vi två.

Och sen bryter ju helvetet ut, i alla fall om du är en liten rädd hund. Så med henne skakandes i famnen satt jag i vår säng vid tolvslaget samtidigt som Alex höll koll på om barnen skulle vakna. Vilket de gjorde, men först när allt började klinga av. Sen fick vi söva om dem och då, lagom till 01:30 var det någon foliehatt här ute som verkade hitta ytterligare bombtårtor och fortsatte eländet i 20 minuter till. WTF! Suck! Men då vaknade i alla fall inte barnen och Alice kröp in under vår säng tillslut.

Bortsett från det här med raketerna var det en riktigt, riktigt fin nyårsafton och nu är det bara det vanliga, ”hur kan det redan vara 2022?” kvar.