En prick, två prickar, tre prickar…

…och ni förstår vart det här är på väg. Nu går inte vattkoppor bara på förskolan utan även här hemma. Jag trodde nog faktiskt att vi skulle klara oss, febern försvann i förmiddags och de få prickar han hade kunde jag i princip avskriva som värmeutslag eller insektsbett.

Men.

Man ska inte jinxa saker och nu sitter vi här med många prickar och en kille som somnade samtidigt som han kliade sig.
Det känns väldigt dubbelt det här, skönt att få det gjort på något sätt men samtidigt lite kämpigt. Å andra sidan känns det bättre att det kommer nu än framåt hösten när vi har ett spädbarn i huset.
Det som skaver lite är att vi inte vet om Alex hade det när han var liten, jag har inte haft det men har börjat vaccinera mig. Dock inte fullt ut då det är flera sprutor med ett års mellanrum. Så om vi ska hoppas på någonting nu är det väl att det stannar vid ett rimligt antal prickar för lilleman, att Alex faktiskt hade det när han var liten och att mitt skydd efter en vaccination räcker. Håller ni tummarna för det är ni snälla?

Nu ska jag googla vidare på ”vattkoppor gravid” och fundera ut bra saker vi kan ägna oss åt den närmsta tiden lillprick och jag. Tips?