Vi två blir tre

Mjölk, allergi och amning

Jag har tagit en liten bloggsemester. Delvis frivilligt och delvis ofrivilligt. Jag har lagt allt mitt fokus på min familj och på projekt ”sluta amma”. Den storyn är och blir ganska lång, den kanske inte intresserar dig alls och då är du välkommen tillbaka en annan dag för jag lovar att detta inte ska få ta upp hela bloggutrymmet, just nu behöver jag bara få det ur mig.

När jag skrev det här för ett tag sedan fick jag mycket fin respons och pepp från er som sa ”du måste sluta för din egen skull”. Det hade ni nog rätt i på många sätt men jag satt då i en sits där vår lilla E inte tålde mjölkfri ersättning, inte mjölkfri välling eller mjölkfri gröt. Vad sjutton gör man då? Jag kunde ju för sjutton inte gå upp och värma en portion kalops mitt i natten.

Jag ville sluta, jag vill fortfarande sluta, men jag hamnade i ett läge där ju mer man inte kan få något, desto mer vill man ha det. Att känna så, att det inte fanns någon väg ut, var som en tvångströja där remmarna drogs åt lite mer för var dag. Jag bet ihop, tog en dag i taget. En dag till. Och en dag till. Men känslan av att inte orka mer växte och tillslut brast det.

Jag grät, Alex tröstade och Elliot tittade på. Sen tog Alex över taktpinnen och vi bestämde oss för att göra ett nytt försök med vällingen den kvällen. Vi blandade en liten mängd, med bara hälften mängd pulver sett till vatten och gav honom kanske två tre klunkar. Det verkade gå bra och jag fortsatte amma, nattade och vi gick och la oss. Halv tolv ungefär vaknade jag av att Elliot var vaken och hade kräkts. Det har iofs aldrig hänt innan men var ingen jättekatastrof. Vi bytte om, fixade sängen och jag satte mig för att amma igen för nu var han ju hungrig.

Då händer det.

Lillen kaskadkräks som en fontän rakt upp där han ligger i min famn, så illa att jag någon minut senare stod i duschen för att tvätta håret. Say no more. Det är ju de här kräkningarna han har uppvisat vid varje felaktigt intag sedan han var liten, kräkningar jag har pratat med BVC om men alltid bara fått till svar att ”alla barn kräks”. Jo jag vet, men inte så här.
Nyduschad bebis och nyduschad mamma vaggade och tröstade fram till 02 innan han lyckades somna om efter denna, för honom, otäcka händelse.
Dagen därpå ringde jag till BVC, med gråten i halsen, och då äntligen fick vi den hjälp vi har väntat på sedan han var 5 veckor. Då blev vi lyssnade på, tagna på allvar och fick plötsligt tillgång till helt andra mjölkfria alternativ än dem vi tidigare blivit rekommenderade.
Den ersättning vi nu ger, och som funkar, är för hypoallergiska barn. Den är mjölkfri men också fri från mycket annat då man nu misstänker att han även är allergisk mot vissa sädesslag. Det är en senare fråga, just nu är jag bara glad att ersättningen funkar här och nu.

Att dra ner på amningen har gått bra, det tog ett tag för honom att vänja sig vid smaken och flasktekniken men nu funkar det bra.

Men.

Att sluta amma helt, att ta bort bröstet från någon som enbart har ammat i hela sitt sex månader långa liv, som alltid har fått somna vid bröstet. Ja det är helt enkelt inte lätt. För någon av oss. Skuldkänslorna är stora som berg och vi gråter nog ungefär lika mycket här hemma på kvällarna, E och jag. (Och då ska inte ens gå in på mjölkstockningen, febern, huvudvärken och influensasymptomen. Det kommer att vara värt det men är aningens besvärande)

Så där har ni anledningen till min frivilliga och ofrivilliga bloggsemester, jag fokuserar på annat. Ungefär varje minut av varje dygn just nu går åt till att fundera på detta. Lära sig att planera när man helt plötsligt inte bara har maten med sig. Hitta rutiner och hålla koll på tider och fundera på hur fasen vi ska göra ikväll för att han ska kunna somna utan mig.

Vi hörs lite på andra sidan så att säga, när vi kommit en bit på väg i detta tragglande och mamman kanske eventuellt blivit något klarare i skallen för just nu är den väldigt grötig måste jag erkänna…

2 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.