Hemma hos Disponenten,  Inredning

Hustankar

11015199

Vad är det med oss och att namge våra hus egentligen? Insåg häromdagen att de flesta inredningsbloggar jag läser har namn på sina hus. Ett bloggfenomen givetvis men ändå. Här hemma har vi Disponenten, Sara har Hundraåringen och Emma har precis flyttat från Lutande huset till Lanthandeln.

Delvis beror ju detta på att just dessa är hus med ett par år på nacken. Ett hundratal sisådär utan att räkna allt för noga. Och jag tillhör ju dem som gillar de där gamla husen, med golvknarr, oräta vinklar och gamla glasrutor.

Det är ytterst sällan jag faller för en nyproduktion, men det händer, och jag tror att det beror på att jag är så frälst i det vita och ljusa när det kommer till inredning.
Men vad då tänker du nu, nyproduktioner är ju just det, vita och ljusa. Japp det är de och då blir det lite för bra med enbart vita möbler, textilier eller tavelramar. Ett nybyggt hus, vitt och ljust i grunden, behöver hjälp på traven i form av trä eller andra naturmaterial, växter och strukturer och sådant som liksom ”jordar” huset. Håller ni med? Har ni inte sett mäklarbilder av nyproduktioner med vitt på vitt som bara blivit kalla och opersonliga?

Då trivs jag bättre med vår fiskbensparkett och mossgröna kakelugn som ger mig möjlighet att go bananas med vita möbler, vita väggar och annat ”ljust och fräscht” utan att skapa känslan av sjukhussal från 1920-talet.

Vet egentligen inte vart jag ville komma, från husnamn, via nyproduktion till fiskbensparkett. Det var dagens fundering det. Utan egentlig slutkläm. Jag lämnar det så idag.

Mäklarbild av vår Disponent tagen förra sommaren.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.