Inte längre kala väggar

I helgen fick jag så äntligen tid att börja fylla våra väggar här hemma med tavlor, en klocka och lite smått och gott som väggar bör prydas med.

Det finns ju alltid ett ganska stort mått av hål-i-väggen-ångest inblandat i det här men jag har blivit ett fullblodsproffs på att täcka hål efter tavelkrokar så nu försökte jag intala mig att det är ok. Det enda som jag ännu inte vågat mig på är Stringhyllan som ju obönhörligen måste sitta med fyra skruv och plugg för att det ska hålla ordentligt. Hua, de hålen kan inte ens jag täcka över…

Nåväl, några tavlor har som sagt kommit upp och jag ska visa mer längre fram, dessa sitter vid vårt matbord i vardagsrummet, alltså inte i köket och som ni ser är det en blandning av mina egna alster och…just det en annons. Det är ju ”det nya” sedan en tid tillbaka, riv ur det du gillar ur tidningar och rama in. Det är precis vad jag har gjort här, en DV fick sätta livet till och vips så hade vi en ny tavla. Jag tyckte att tjejen behövdes i samlingen och med tanke på vad som sitter på väggen snett mittemot så skapar detta en välbehövlig balans. Exakt vad vi har på den väggen visar jag en annan dag.

Oj så långt det här blev för ett par tavlors skull, så kan det gå!

PS. Det finns en historia kring den rutiga tavlan som är ganska kul. Den var med i den utställning jag hade på CalmArt Gallery i Kalmar för ett par år sedan. Galleriet ägdes av en konstnär och en ytterligare man som inte hade fullt så stor koll på just konst. När jag och konstnären var i färd med att hänga utställningen kom denne andre man förbi och började titta på rutorna. Konstnären var ganska slängd i käften och säger ”ser du vad det föreställer?”. Näe svarar mannen,”jag har ingen aning” ”Det är en kvinna som badar i vassen” svarar konstnären.” ”Aha, svarar mannen, ja nu ser jag ju, jaja” Det finns ju ingen som helst sanning i detta, målet var att INTE skapa mönster i rutorna men gud vad jag skrattade. Kvinna badar i vassen alltså. Det är vad den heter numera.