Le table

Här är det, mitt fyndade klaffbord som jag hämtade hem i fredags kväll och sedan har ägnat ett par timmar åt att börja förvandla till det bord jag sett framför mig i vårt nya kök sedan jag klev in i lägenheten på Första Långgatan första gången.

(Japp, det betyder alltså långt innan budgivningen ens var igång. Jag är knäpp. I know!)

Nu har det hittat hem till oss, blivit slipat, slipat och slipat ett par omgångar till. Jag blev lite förvånad, och besviken, när jag såg bordet första gången och insåg att bordsskivan var lackad men bestämde mig i samma stund för att åtgärda det. För bordet i övrigt är perfekt. Storleken, benen, klaffarna, allt är precis som jag vill att det ska vara.

Så nu har jag alltså slipat, herregud vad jag har slipat. Och här skulle jag vilja säga till alla er som funderar på att slipa ett lackat bord, DET GÅR! Jag läste en hel del på olika forum innan jag satte igång och efter att ha läst dem började jag undra om jag tagit mig vatten över huvudet. Ska man tro forumen går det inte att slipa utan en maskin och helst ska man nog lämna in bordet till ett proffs. Jisses, jag har använt fyra olika sandpapper och en kloss. 60, 100, 150 och 180 är det jag har använt och det har gått alldeles utmärkt. Har det varit jobbigt? Ja men självklart, det var ganska jobbigt, jag fick ta det som ett träningspass, jag har nu lite ont i handen men herregud, det tog mig en dryg timme och sedan var det klart. Så tveka inte, bara gör! Det går visst!

(Som alltid ska man då tillägga att det är mycket bättre om man är utomhus eller har en verkstad, det är inte opti att göra i en hall i en lägenhet, men det är en heeeelt annan fråga)

Nöjd? Jättenöjd!

Så nu står bordet lite undanställt i väntan på vidare behandling. Efter att ha blivit grundlurad på forumen om själva slipandet tänker jag rådfråga mina föräldrar om hur jag nu ska behandla bordsskivan. Jag har vuxit upp i ett hem fyllt av avlutade trämöbler och deras erfarenhet känns därmed betydligt mer relevant än knasiga forum.