Några timmars magi!

Jag önskar verkligen att jag kunde ta med er allihop till jobbet varje dag, det jag upplever där är så spännande, intressant, fantastiskt, magiskt, hett, vackert… Att ni kunde få höra ljuden, allt väsande och fräsande av eld, vatten och glasmassa, det hårda mot det mjuka. Det industriella mot det glasklart vackra…

Ett glasbruk är inte vilken industri som helst och en glasblåsare är en konstnär av stora mått. De är så skickliga och får det att se så enkelt ut men när man får möjlighet att testa lite själv inser man på nolltid hur enormt svårt det är.

Idag var jag i hyttan kl. 06:30 för att bevittna hur Kjell Engman jobbade fram ny konst tillsammans med ”sitt” team i Verkstad 12. Glasblåsarna vid ugn 12 har jobbat tillsammans med Kjell i tjugotalet år och deras samarbete är fantastiskt. Bara det är roligt att bevittna. Kjell litar till 100% på mästaren och mästaren känner Kjell så väl att han vet vad han tänker, önskar och vill.

Eftersom jag, dessvärre, inte kan ta med er allihop och jag misstänker att ni inte är på väg förbi bruket precis i dagarna (fast ni är varmt välkomna, hör av er så ska jag visa er runt!) så tar jag med mig bruket till bloggen istället. Detta är ett axplock av bilder som jag tog under de två timmarna jag stannade i hyttan i morse. Glaset, hettan och magin är svår att fånga men jag lyckades ganska bra idag i alla fall!

Saxar av alla möjliga och omöjliga slag. Och en spade. Och en Dagens Industri.

Tuomi är mästarnas mästare när det kommer till frihandsarbete, idag några djävlar och bockhuvuden.

Den här pjäsen väger en del, att vara glåsblåsare är ett tungt jobb.

För de allra största pjäserna krävs två glasblåsare som turas om att hantera de cirka 15 kilo glas som är fästa längst ut på pipan. Allt för att inte slita för mycket på kroppen.

Flaskan värms upp, kyls ner, värms upp, kyls ner… Allt för att glaset ska vara tillräckligt mjukt eller tillräckligt hårt för det steg i tillverkningen som ska genomföras.