Maten & träningen

Nu tänkte jag att vi skulle vara lite ärliga igen, jag tycker att det är viktigt. Can’t help it liksom. På frågan ”tränar du lika hårt och mycket som tidigare nu när du äter mer raw och detox-inspirerat?” svarar jag nej.

I början av min detox gjorde Sassa klart för mig att det var lugnare träning som gällde. Detta var inte perioden då jag skulle sätta PB i marklyft utan kanske jogga i lugnare tempo, ta fler promenader istället för löparrundor och inte styrketräna lika tungt.

Som med allt annat gjorde jag som hon sa och mådde kanon. Jag minskade min träningsmängd och märkte samtidigt stora resultat på vikt och mått. En smått hisnande känsla faktiskt, ”herregud jag tränar ju mycket mindre och får ut så mycket mer”. Jag har fått detta till mig tidigare, från PT-Chris hemma i Kalmar och från läkare. Patienter med hypotyreos ska inte träna varje dag. Varannan dag är lagom. Vilodagar viktigt. Gärna ett mer avslappnande yoga-pass någon dag i veckan.

Det handlar om binjurarna och deras känslighet för stress vilket påverkar insulinnivåerna. Jag har tidigare tränat mycket, ofta och tungt i förhoppning om de stora resultaten. Starkare har jag blivit men inte mycket smalare. Hela tiden känslan av att jag vill/borde/måste/skulle träna ännu mer, ännu hårdare, ännu tyngre. För mig som hypotyreosare, och säkert för många andra också, är inte detta svaret. Mer vila och lite lättare träning har varit melodin. Kanske förändras detta framöver, kanske inte. Men just nu försöker jag lära mig att varannan dag är ok. Att promenader istället för löpning också är ok. Att ett överkroppspass och ett benpass i veckan funkar och att jag inte måste träna en muskelgrupp om dagen. Jag lär mig. Sakta men säkert. Och nej, med den mat jag nu äter tränar jag inte alls så hårt som tidigare.

Ärlighet alltså, vilken grej!