Ett riktigt fynd!

Vet ni, i förra veckan var jag tidig till en lunch med bestie så jag passade på att gå i butiker en stund, ensam. En helt galen känsla, att befinna sig i ett köpcentrum utan barnvagn och utan barn som potentiellt tröttnar och blir missnöjda inom noll sekunder. Det var befriande!

Jag hade egentligen inget mål med mitt strosande och hade absolut inte tänkt köpa något men då, helt plötsligt, stod de där. Mina nya, helt perfekta ankelboots. Bara sådär.

Jag har letat efter nya dito hela säsongen, eftersom mina tidigare sakta men säkert fallit i bitar, men har uppenbarligen missat dessa helt. Alla jag har hittat har haft något litet fel, för hög klack, för låg klack, fel form på klack, fel form på tå, fel material, en dragkedja eller annan detalj som stuckit ut på ett sätt som jag inte gillat och så vidare och så vidare.

Men nu alltså, på någon slags super-mega-slut-rea stod de plötsligt där för ynka 199 kr och ropade på mig. Vi kan väl säga så här, jag provade dem och sedan tog jag inte av mig dem. Så fina och helt perfekta till jeans, kjol, croppade jeans och till och med till barbent i början av våren. Tänk er dessa till en småblommig klänning och kanske en jeansjacka. Ljuvligt!

Att jag dessutom kom hem och senare samma dag lyssnade på ett avsnitt av Säker Stil, med mina gurus Ebba och Emilia, och fick höra att de spanat in just denna typ av lite fyrkantig tå på sitt besök i Borås häromveckan gjorde ju inte att jag kände mig mindre nöjd. Tvärtom.

Så när jag sedan gick och mötte bestie för en sååå efterlängtad lunch, bara vi, inga barn, kunde jag stoltsera med att komma i alla fall i närheten av hennes shopping skills.
Nu låter det ju som att Jennie är en shopoholic vilket inte alls är fallet men hon är så jäkla smart i sin shopping och har en helt otrolig förmåga att nosa sig till de där riktigt stora fynden. Dem som sådana som jag aldrig hittar. Jag lovar att hon skulle kunna trilla över en perfekt Jetson i cognacsfärgat läder med lagom patina på en auktion också, det är liksom medfött. Ett sjätte sinne.

Och lunchen? Ja den var som balsam för själen, jag har känt mig lite låg ett tag vilket kanske, eller kanske inte, har gått att läsa mellan raderna här. Att få träffa henne gav en sådan energiboost. En sådan lyx att få ha vänner som Jennie i sitt liv, det önskar jag er alla. Fast just bestie delar jag inte med mig av, snålt va? 😉