Absolut ingenting

Jag blev faktiskt sjuk. Jag tänkte hela helgen att jag var förkyld men ska man se helt ärligt på det så var jag, och är jag, faktiskt sjuk. Hur ofta blir man riktigt sjuk som vuxen egentligen? Så pass sällan att det är svårt att ens inse när man är det.

En snäll kollega skrev till mig i morse att ”ibland måste man bara tillåta sig själv att bara vara sjuk” och om hon bara visste hur rätt hon har. För det låter ju vansinnigt självklart men jag har så svårt för det där. Jag kan liksom inte. Har tydligen svårt att ens säga att jag är sjuk, har ännu svårare för att vara hemma utan att göra någonting. Inte vika tvätt, inte baka något, inte måla något, inte städa, plocka eller förbereda något. Det är så svårt att jag mest vill somna för att slippa tänka på det.

Och ja jag fattar hur det här låter.

Men låt oss då säga att jag jobbar på det just nu för just nu orkar jag ingenting. Absolut ingenting. Knappt ens titta på tv, där har vi nivån.

Men för att inte dö av tristess växlar jag mellan att titta på Anna & Philip (How to renovate a Chateau) och Alyssa (Regretlyss) och drömma om att köpa ett BnB i Toscana eller någonstans. Jag menar drömma kan man ju 😉