Okategoriserade

Årsresumé 2014

IMG_4999(1)(Drömmen blev sann! <3 )

Dag från år 2014 du alltid kommer minnas? En enda dag? Skämtar ni med mig eller? Just det här året känns det svårt att välja bara en dag men när jag börjar sortera bland alla essen i leken är det klart att fredagen den 30/5 hamnar absolut högst i topp. Dagen då vi plussade. Dagen då jag tog tre (!) gravtest och lyckan sköt genom taket! <3

Bästa köp? Om förra frågan hade lite fler möjliga svar är detta mer solklart. Vi har ju för bövelen köpt hus. Drömhuset. Vår Disponentvilla som vi är så glada för. Hemmet som välkomnat oss med öppna armar (dörrar?) och redan är till viss del renoverat. Barnvagnen kommer säkert att bli bra, mammakläderna har ju varit nödvändiga och bebisplaggen är det sötaste som finns men Disponenten alltså. Årets bästa köp alla kategorier!

11015199

Sämsta köp? Fråga mig igen nästa år. Har en känsla av att jag gjort precis som alla andra blivande föräldrar, gått lite för mycket all-in på det här med bebisinköpen och garanterat köpt något som inte kommer att komma till användning. Alls. Köpte lite vår- och sommarkläder precis innan jag plussade. Med facit i hand var ju det lite onödigt med tanke på att sommaren spenderades i plufs-fasen av graviditeten. Men ingenting kan ändå få mig att känna att det var dåliga köp, jag är ju gravid!!

Beskriv din stil under året som gått? Haha, det här blir ju roligt. Det började i träningskläder och med en ganska klassisk stil med mycket svart och grått i sann Sarah-anda. Men allt eftersom året har gått har jag ju ändrat form ganska drastiskt och att tala om stil nu känns som…ett hån? Vilken stil har Barbamamma egentligen? Ser fram emot att göra samma resa fast omvänt under nästa år så vi får väl se hur jag summerar i slutet av 2015.

Gjorde någonting dig riktigt glad? Haha, jo det kan man ju säga. Jag återkommer till det där plusset, eller ”Gravid 2-3” som det stod på ett av testen. Glad? Ja! Överlycklig? Absolut. Eufori? Definitivt!

IMG_5002(1)

Men jag var också rakt igenom lycklig den 14 juni då min bror gifte sig. Hormonstinn och nygravid grät jag nog mest av alla den där dagen. Så fint, så fint, så fint! Och den 17 maj när vännerna Jennie och Jimmy blev herr och fru Glantz. Då visste jag inte att jag var gravid och förstod inte riktigt hur jag kunde gråta sååå mycket i kyrkan. Haha, härliga minnen!

IMG_9304 copy(älskad bror, älskad svägerska)

Genomdrev du någon stor förändring? Hela år 2014 är mer eller mindre förändring. Stora förändringar på jobbet. Att bli gravid. Att bära ett barn. Att flytta från väst- till ostkusten (eller bästkusten/solkusten som jag väljer att kalla de två, jag tänker aldrig, aldrig, aldrig välja!). Att gå från 60 kvm sekelskiftesdröm i Linnéstaden med planer på en balkong till 160 kvm Disponent med tillhörande trädgård om 2500 kvm med två altaner och en balkong är också en relativt stor förändring. Jo, 2014 var nog faktiskt förändringarnas år och det gjorde jag (fast egentligen är vi ett mer rättvisande ord) med den äran!

IMG_5471    (En nyckel, ett hem, en stad, nycklarna till Heaven on First överlämnade till köparen)

Reste du utomlands? Ja, jag hade förmånen att få göra ett par resor utomlands under året. Jag åkte till Frankfurt med jobbet, tätt följt av en skidresa till Österrike och i somras åkte älsklingen och jag på en babymoon till Cypern.

IMG_0007b

Smultronstället uppe på Norra Öland är möjligtvis inte utomlands men det är ändå lite av en utomjordisk upplevelse att komma dit. Varje gång. Känna hur varje fiber i kroppen slappnar av redan ett par hundra meter innan nedfarten till stugan, där Alvaret öppnar upp sig och man kan se Blå Jungfrun mitt i Kalmarsund på sin vänstra sida. Dit åkte vi flera gånger och tänk, nu har vi flyttat närmre just det paradiset <3.

Vad skrattade du åt? Mycket! Min kollega Åsa och jag delar samma humor, lite lagom svart och synisk. Så länge vi delade rum skrattades det väldigt mycket åt saker som fick oss att hantera dagarna lite bättre. Men jag har också skrattat väldigt mycket åt diverse YouTube-klipp (vem har inte det?) och det här är en given favorit.

Vad har du tittat på, på TV? Nu tittar jag ju inte jättemycket på TV men om vi räknar in Viaplay och andra trevliga små tjänster så kan vi enkelt konstatera att SPORT hamnar högst i topp i vanlig ordning. Vinterstudion, Vinter-OS och så givetvis fotbollen. Premier League och Champions League. Men också Homeland (wow!) och Grey’s Anatomy i vanlig ordning. Under hösten har jag sett Maria Langs filmer om Puck på TV4Play, har ni inte sett dem redan är det en rekommendation.

Vad önskar du att du gjort mer? Tränat! Det började bra men med graviditet, flytt, sammandragningar och foglossning slutar min träning för året på ett minimum och det gör mig riktigt ledsen. Det är ju inte jag. Jag har faktiskt sådan träningsabstinens att jag har valt att visualisera hela förlossningen som ett riktigt hårt träningspass. Ett benpass. Ett sådant där man inte vet om man ska spy, sprängas eller börja gråta men där man är riktigt jäkla nöjd efteråt. Jag vet, it’s crazy. Men om jag ser det som ett hårt träningspass vet jag att jag klarar av det.

Vad önskar du att du gjort mindre? Gråtit. Stressat. Med facit i hand har ju allt blivit bra så mina tårar var i onödan. Jag ska försöka minnas det till nästa år om jag skulle hamna i liknande situationer. Men det hoppas jag såklart inte!

Bästa boken du läste i år? Oj, jag har läst många bra böcker i år. Steglitsan som är så hypad kan jag däremot INTE rekommendera. Men Jojo Moyes Sophies val är en bok som fastnat lite extra. Och så Christina Ohlssons Davidsstjärnor. Och jag så träffade jag Ove först i år vilket kändes som sist av alla men jäklar vilken liten gubbe det var.

IMG_8783

Största musikaliska upptäckten? Ehum. Jag är usel på musik. Eller rättare sagt, jag är så mainstream att det är pinsamt. Den här kategorin ger mig inga creddpoäng precis… Svarar det som dyker upp först vilket är en sen upptäckt detta år, Hozier och då kanske främst Take me to Church.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Hm. Kan man svara ”både och” utan att ni tappar förtroendet för mig? Graviditeten och vårt kommande pyre har gjort mig gladare. Liksom vår Disponent. Att få uppleva detta tillsammans med Alex, världens finaste, min älskling, det känns som en saga. Men tyvärr har den upplevelsen samtidigt kantats av en extrem oro som är helt och hållet jobbrelaterad, en oro som krävde att vi mitt i lyckan rev upp vårt hem i Göteborg och flyttade hem till Kalmar. Innan vi visste hur det skulle bli, vart vi skulle ta vägen, vad som skulle hända med min tjänst. Oron då, över att förlora det lilla frö som växte…Usch, det var hemskt. Många krokodiltårar av oro rullade under Juni, Juli och Augusti.

IMG_5410(1)(Älskat pyre <3 )

Största misstaget? Att välja den mäklare vi gjorde när vi sålde vår lägenhet i Göteborg. Inte byrån i sig kanske men just den mäklare vi fick oss tilldelad. Det var inte rätt och besvikelsen över hela den processen var stor, vi har valt att bara helt stänga den dörren och inte fundera mer eftersom ”gjort är gjort”. Har haft ett färdigskrivet blogginlägg om detta liggandes länge men har valt att inte publicera det. Istället gör jag tvärtom, jag lyfter fram den byrå och mäklare vi borde ha valt. Maria på Stadshem. Ett tips om någon skulle sitta med samma val som vi gjorde.

SFD95A7E3C5ED0547FCAE7129A5517ECC5A(Heaven on First stylad. Say no more)

Lärdom om dig själv under året? Att jag är både svagare och starkare än jag trodde. Inte ens jag klarar hur mycket som helst, jag är ingen gås där jobbiga saker rinner av som vatten. Jag påverkas. Jag är sårbar. Jag är ingen superwoman och när kroppen säger ifrån så gör den. Då tvingas jag också lyssna. Men samtidigt är jag stark. När jag nu summerar 2014 har jag, tillsammans med den och dem jag älskar allra mest, klarat av helt otroligt mycket. Mer än jag, och vi, borde kanske. Stundtals har det varit to much det är jag medveten om. Men det gick. We did it. I did it. Jag är starkare än jag tidigare gett mig själv credd för.

Största framgången på det privata planet? Att vi, jag och min älskling, har skapat en grund för vår familj som nu känns trygg och stabil att välkomna ett litet pyre till. Vi ska bli en familj och vi är så redo. Vi har skapat det vi drömt om, byggt upp ett liv tillsammans där vi båda har det bra och där också en ny liten familjemedlem kommer att få det bra.

IMG_9963(Nyblivna husägare!)

Vad spenderade du mest pengar på? Några millar på ett hus får väl ändå sägas toppa den listan 😉 Och förutom själva husköpet har jag spenderat allra mest pengar på saker till vårt nya hem. Saker som gipsskivor och tapeter men också nya möbler och inredning. Om vi räknar bort själva huset är barnvagnen från Bugaboo det enskilt dyraste inköpet.

Något du önskade dig och inte fick? Näe, ärligt talat har jag ”fått” så mycket att jag knappast kan önska eller sakna något mer. Visst hade några miljoner på banken gjort skillnad och en helt besvärsfri graviditet hade ju varit trevligt. Men. Jag är lycklig över att ens få bära ett barn, att min kropp kan och vill det. Och vad gäller det ekonomiska är det heller ingen ko på isen för den situationen skulle vi aldrig sätta oss i. Så vad är det då egentligen att be eller önska om mer? Nej jag är bara otroligt glad över det jag, och vi, har. Våra nära och kära är friska exempelvis, bara en sådan sak.

Vad gjorde du på din födelsedag 2014? Det här är hemskt men jag vet inte. Eller jo, nu vet jag. För jag har bläddrat tillbaka i min dagbok och läst mig till det. Jag jobbade, åt födelsedagslunch med mina kollegor på golfrestaurangen i närheten av jobbet, blev firad av älsklingen både morgon och kväll och hann med ett besök hos mäklaren för att gå igenom en offert på eftermiddagen. Fruktsallad med vaniljkvarg agerade ”tårta” så jag var nog alla tiders nöjd.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Mindre stress och oro, utbytt mot mer träning. Det hade varit bra. För kroppen rent fysiskt och för knoppen mentalt. Håller nu tummarna för att jag får till det bättre nästa år. Oroa er inte, jag har läst på, jag förstår att jag inte får träna på vissa sätt förrän ett bra tag efter förlossningen och jag är införstådd med att jag måste få klartecken på en efterkontroll innan jag överhuvudtaget gör något. Men efter det, då jäklar!

Vad fick dig att må bra? Alex. Genom kriser, graviditetskrämpor och krokodiltårar har han funnits där och gjort det allt mer tydligt för var dag varför jag älskar honom så mycket. Han är min klippa. Och han får mig att må väldigt, väldigt bra. Dessutom har jag en familj och vänner som boostar, peppar och bygger upp mig till den jag är. Jag är sannerligen lyckligt lottad!

Lärde du dig något nytt? Massor!! Att köpa en gammal Disponent gör att man lär sig mycket om krypgrunder, bergvärmepumpar, trädgårdsskötsel och annat ”husigt”. Att vara gravid gör också att man lär sig en väldig massa om kroppen, vad som faktiskt händer när man är just gravid. Saker jag aldrig har funderat över tidigare, jag har ju aldrig behövt. Nu vet jag exempelvis hur foglossning och halsbränna känns, erfarenheter jag i och för sig kunnat vara utan om jag fått välja men likväl nya lärdomar.

De bästa nya människorna du träffade? Åh den här typen av frågor får jag alltid lite ångest över. Lite ingen-nämnd-ingen-glömd-principen. Men det är ju ett både mesigt och tråkigt svar så jag ska ändå försöka formulera något. Rolle och de andra byggubbarna som jag teamade ihop med i Frankfurt för att bygga mässmontern var trevliga bekantskaper. Anders och Kerstin som vi köpte Disponenten av likaså. Och så mina nya mamma vänner.

Något du var stolt över? Min mage. Barnsligt stolt. Att vi ska bli föräldrar min älskling och jag. Ler ett präktigt leende i min ensamhet bara av att skriva meningen. Men jo, jag är stolt över min mage. Och vårt hus. Löjligt stolt över att kalla Disponenten för vårt hem.

Och så är jag stolt över min bror. Min lillebror som av allt att döma är mer storebror än lillebror. Han som inte heller han klarar av allt men som är starkare än han tror och som den 14 juni i år växte ungefär två meter i mina ögon när han med känslorna på frackslaget och tårar i ögonen gifte sig med sin älskade Emelie. Min lillebror är en man. Någons man. Emelies man. Och den han är, och det han gör för sin familj gör mig väldigt, väldigt stolt.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år? Jag tänker inte vara gravid igen under nästa år, jag tänker inte flytta från Disponenten och jag tänker inte oroa mig så mycket. Jag har ju en ny livsuppgift framför mig och jag har ingen illusion av att mammarollen kommer att vara enkel eller självklar men jag ska jobba på det. Både på att bli en bra mamma och på att inte bli en perfekt mamma. Och med det menar jag att jag ska försöka att inte lägga för stor press på mig själv. Allt måste inte alltid vara perfekt, inte heller jag som mamma.

Högsta önskan just nu? Att den stundande förlossningen går bra och att vårt lilla pyre föds pigg och kry. Det är min mest direkta önskan. Och att min familj ska få må bra, att vi ska få fortsätta ta hand om varandra.

Ja hörrni, där har ni mitt år i ett fåtal bilder men desto mer text. Är ni med mig ett år till? Vad vill ni se och läsa mer om detta år?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.