Det börjar kännas nu

Den här dagen är en av de sista hemma själv med henne. Den lilla solstrålen, mammas hjärta, hon som bara ler och dansar sig genom livet.

Det är inte den allra sista och det är nog tur det för då hade mammahjärtat knipit alldeles för hårt. Men vi kan väl lugnt säga att jag suger ur det sista ur de här dagarna så mycket jag bara kan. Följer i hennes fotspår, hennes rytm, kramas så mycket det bara går och stjäl pussar så ofta jag kan. Som jag kommer att sakna henne snart <3

Annars peppar vi för Luciatåg på förskolan ikväll, jag hörde dem öva när jag kom och hämtade tidigare i veckan och det är ju så gulligt att man nästan avlider lite. Så himla gulliga. Och duktiga. 

Och i morgon är det redan fredag och ännu en vecka har passerat och fört oss närmre jul och nyår, snälla någon, stoppa tiden nu jag orkar inte så fort det går! 

Ps. Alex hjälpte mig igår kväll och nu har vi förhoppningsvis fått bort det virus som knölat sig in här och stökat till på sista tiden. Kommentera gärna om ni kan/inte kan läsa det här idag så vet vi om det vi gjorde igår fungerade eller inte <3