Okategoriserade

En annorlunda söndagskväll

Ja istället för att sitta i soffan, mysa och skriva blogginlägget ”I veckan som kommer…” åkte jag till akuten. Jag har haft problem med min astma sedan i fredags, mina vanliga mediciner har inte hjälpt under helgen. Jag, som inte har haft astma så länge och inte upplevt detta innan, ringde till 1177 men hon konstaterade snabbt att det är bara att åka in. Hepp.

Jag tog ett negativt Covid-test i förra veckan, då ett självtest. Vi kan väl bara säga som så att de inte riiiiiktigt litar på de testerna på akuten. Så klart. Det måste vara försiktiga och jag förstår ju det.

Så via militärtält, slussar och in i ett speciellt mottagningsrum där jag sedan fick stanna hela natten eftersom det ändå var ”kontaminerat”. Det blev som två parallella spår, andningsbesvären och astman som ett och eventuell Covid som det andra.
Det är klart jag har ju haft alla symptom på Covid som man kan tänka sig den senaste veckan (utom doft/smak-bortfall) så jag förstår ju att de vill ta det säkra före det osäkra.

Tester av alla de slag (känns tryggt) och provtagningar en masse, följt av en massa mediciner som jag inte ens hört talas om. Jag har fått sprutor i magen, druckit kortison, tagit tabletter, fått något intravenöst och ja det har verkligen hjälpt. Just nu mår mina luftrör bättre än på länge. Nu var ju en del av medicinen jag fick igår av mer akut karaktär och det återstår väl att se hur det blir när den klingar av. Men jag fick också med mig recept hem för att kunna hämta ut mer.

Och allt detta, jag kallar det ”the royal Covid-treatment” av sköterskor och läkare i full skyddsutrustning och gasmasker. Gasmasker. De gör sitt jobb, tar hand om mig så fint i det ”kontaminerade rummet” med gasmasker. Ett rum som dessutom var indelat i zoner med väldigt tydliga rutiner för hur de ska avlägsna sig, i vilken ordning något tas av, tvättas, spritas och så vidare. Vart de får lägga i från sig utrustning innan de slutligen gick ut via en sluss. Omständigt är bara förnamnet, om de så bara varit inne för att ge mig en filt. Vilka hjältinnor och hjältar!! Och allt detta för mig, en patient under en enda kväll/natt under hela denna långa tid. Man blir ödmjuk minst sagt.

Och så får jag nog säga förlåt till den sjukskötare som fått det otacksamma jobbet att ta ett ”riktigt” Covid-prov på mig. Jag är rädd att jag klöste honom på armen när jag slog och fäktade bort hans arm vid det första försöket… Förlåt!
Han började det hela med att säga att ”jag har förstått att självtesterna ser lite annorlunda ut men den här ska upp” samtidigt som han plockar fram världens längsta tops och visar att den övre delen på 10-12 cm ska in. ”Och den ska vara kvar där i 15 sekunder!” Helvetes jävlar, då var jag inte kaxig alls och det var nog inte vackert men han fick sitt prov tillslut. Och en ursäkt. Eller flera. Fy vad jag skämdes.

Så nu sitter jag i karantän här hemma, igen, i väntan på det riktiga provsvaret. Det är jag och Trumpen, sjukdomsläget är lite oklart. (Första och sista gången ni hör mig jämföra mig med honom) Men jag mår faktiskt oförskämt bra och jag hoppas bara att det består och att de skickar meddelande om ett riktigt negativt provsvar idag så att jag kan börja leva, och jobba, som vanligt igen.

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.