Hålla käften!
Just nu är det nog enda jag borde göra – bara hålla käften. Jag har dragits med mina dåliga luftrör i många år, för två år sedan diagnostiserades jag med astma men sanningen är nog att jag har haft det i drygt 10 år.
Varje vinter blev jag förkyld, varje vinter fick jag hosta och förkylningen satte sig i luftrören. Bronkit. Varje vinter. Varje vinter sökte jag hjälp tillslut, efter en sisådär 8-10 veckor när jag liksom inte orkade mer. Alltid samma svar, det är ett virus, det finns inget att göra.
Tills jag hamnade hos en ung AT-läkare som ville göra allting by the book och hon konstaterade efter en mer noggran undersökning att jag har astma.
Sedan dess har jag kunnat medicinera bort besvären varje vinter men i år biter det liksom inte. Astmamedicinen fungerar inte.
Så nu har jag sökt hjälp två gånger den här vintern och faktiskt FÅTT hjälp. Så funkar det när man har astma på pappret, då tas man lite mer på allvar.
Just nu äter jag antibiotika mot lunginflammation och jag hoppas, hoppas, hoppas att detta ska fungera trots att jag inte direkt följer läkares order ”ta det lugnt och försök vara tyst”.
Det i sig är ju lite som att be en sköldpadda hoppa på ett ben när man är hemma med två barn.
Så egentligen tror jag att jag skulle sätta mig i en stuga någonstans och bara hålla käften, men det är ju inte riktigt möjligt det heller så jag gör mitt bästa här hemma med att ta det lugnt och vara tyst. Ni kan väl hålla en tumme eller så för mig? 😉
