Hörseltest

Nya hörseltest? Elliot igen? Nej inte alls, nu är det Juliettes tur. Eller tur, det är verkligen ingen tur. Här kan vi snacka om otur och inget annat. När vi låg på BB var utrustningen som de använder för att göra hörseltester på de nyfödda ivägskickad på reparation (I know, I know, har de bara en??) så de kunde aldrig göra undersökningen då utan vi skulle bli kallade till den senare.

Någon kallelse kom aldrig så vi ett av de vanliga besöken på BVC frågade jag om hon kunde se att den var på väg eller vad som hade hänt. Någon vecka senare kom en remiss upp till öron på en undersökning som har ett namn jag inte kommer ihåg som tar 90 minuter med sövning.

VA?

Det måste ju ha blivit något fel tänkte jag och ringde upp dem. Fick efter många turer tala med en audionom som utför dessa undersökningar på just barn och fick då veta att eftersom Juliette nu har blivit äldre, större och mer rörlig är detta enda sättet att göra undersökningen på.

Oh.

My.

God

Jag blev både matt och gråtfärdig på samma gång, bara för att deras jäkla maskin var trasig när lillan föddes och de sedan inte kallade oss som de lovade så måste de nu söva henne för att kunna göra undersökningen. Exakt vad jag tycker om detta lämpar sig inte att skriva ut på en blogg men jag är arg. Jättearg.
För med både min egen och Elliots historik går det ju inte att hoppa över undersökningen (vilket vi har blivit erbjudna). Jag tror inte alls att Juliette hör dåligt, hon ljudar, härmar ljud och börjar ”prata” på ett sätt som Elliot inte gjorde i samma ålder så jag är inte orolig. Men det är klart att jag vill att de kontrollerar detta så att vi vet säkert.

Och då måste hon alltså sövas.

Oooom jag inte tror att jag kan hålla henne i djupsömn i 90 minuter i ett undersökningsrum uppe på sjukhuset. Nog för att jag är en super-mom men det klarar ingen.

Bild på vår alldeles nyfödda lilla J, då de borde ha gjort den här kontrollen.