Okategoriserade

Ni är så fina!

I förra veckan hade bloggen (eller kanske bloggerskan?!) vissa existensiella funderingar. Att blogga eller att inte blogga. Men ni gav svar på tal och det är jag glad för. Tack snälla ni för alla fina meddelanden, kommentarer och uppmuntrande ord.
Om jag vill fortsätta skriva och ni vill fortsätta läsa är det väl egentligen ganska självklart eller hur? Vi kör på!

En annan sak som har hänt under min långa datorlösa period är att jag gått och fått lila hår. Bara sådär. Men va sjutton, det är ju bara hår och jag är supernöjd! Purple hair don’t care så att säga.
Bilden ovan är moi (döh..!) på väg in på ett möte jag var galet osugen på. Allt som rör den grejen (som jag inte kan nämna här) gör mig sjukt osugen. Men det blev ett bra möte som gav lite ny energi.
Och om vi struntar i mötet kan vi ju bara konstatera att lila hår är trevligt.

Annars då, jo vi har fått lillans inskolningsdatum på förskolan. Vilka dubbla känslor det är. Det som dock enbart är positivt är att vi tillslut fick plats på ”rätt” förskola. Det vill säga samma enhet som Elliot går på. De ska inte gå i samma grupp givetvis men att ha dem i samma byggnad gör ju hela hämta-lämna-karusellen betydligt smidigare. Tack för det omsorgsförvaltningen!

Att jag sedan höll på att börja gråta när jag läste brevet, över just dessa dubbla känslor inför hennes inskolning är en annan sak. Hon är redo, hon kommer att älska förskolan och det kommer säkert att gå jättebra. Men mamman har på inga sätt klippt någon navelsträng och minnena från Elliots inskolning är fortfarande jobbiga så det blir lite kaos i huvudet. Men det kommer säkert att gå jättebra och vi har två barn i gruppen vars föräldrar vi redan känner och vars storasyskon går i Elliots grupp. De har berättat om en mysig grupp och trevliga pedagoger. Ja ni hör ju, bara plus egentligen. Förutom den där navelsträngen då. Som jag inte har några planer på att gnaga av den närmsta tiden.

Men detta innebär ju också att jag snart ska börja jobba igen. Ihhh! Åh vad jag längtar! ”Men har inte du jobbat lite hela tiden” tänker du kanske nu. Jo jag har ju det men att jobba så, med en hand samtidigt som man föder barn, ammar, slutar amma, tar hand om barn i största allmänhet blir så ofokuserat. Jag gillar det egentligen inte alls, det har varit sååå roligt att vara med på resan med Cardly under det här året så jag skulle inte välja annorlunda men att få göra det fullt ut från och med nästa år kommer att bli något annat. Och just detta annat längtar jag efter.

Det blir familjelivet 2.0 för oss, två barn på förskolan, två arbetande föräldrar. Åh vad det ska bli kul! Och så ska jag äntligen få börja beta av den där listan på ”vill-måste-borde-önskar-hoppas” gällande Cardly som jag har skapat det här året.

Men för att knyta ihop säcken, tack för att ni är så snälla och fina, nu får ni följa med på min resa ett tag till! Om ni vill 🙂

3

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.