Okategoriserade

Prestationshjärnan och den duktiga flickan

Någon mer här som känner igen begreppet ”prestationshjärna” och kan identifiera sig med det? Precis vad jag trodde. Jag har mött min och insett att den finns och att den påverkar mig alldeles för mycket.

Prestationshjärnan. Perfektionisten. Den del av mig som alltid måste leverera, gärna överprestera, med ett leende och en klackspark. Eventuellt ett litet sång och dansnummer, ta-da!
Prestationshjärnan som säger till mig att det bara är när jag presterar enligt mina egna, högt uppsatta, förväntningar som jag duger. Då har jag varit duktig. Klapp på axeln.
Men också prestationshjärnan som tar in samhällets normer och börjar värdera dessa. Prestationshjärnan som säger mig att förutom det jag själv tycker och tänker så SKA, BORDE och MÅSTE jag en massa annat för så ser samhället ut.

Jag har mött denna del av mig själv, jag är extremt medveten om den och jag försöker ge den allt mindre utrymme. En balansgång givetvis för jag vill ju prestera, jag vill alltid leverera, men det är väl snarare det att jag också vill känna mig nöjd när jag gör det. Och att hitta good enough (ett uttryck som i mina öron mer låter som ”mjaaaa, bra men inte tillräckligt…)

Sen har vi den duktiga flickan, starkt förknippad med prestationshjärnan såklart men hon har funnits med mig sedan jag var yngre och mindre medveten om det här. Men jag är, precis som så många av er, ett skolboksexepel på duktig flicka. (Prestationshjärnan suger i sig detta som socker för någonstans är det ju ändå bra att vara duktig eller? Check i den rutan..!)

Och om man inte har levt under en sten de senaste 10-15 åren så vet man också att det där med Duktig flicka är något man ska slipa ner och börja släppa på. Helt rätt såklart, jag jobbar på det också.

Och så någonstans i detta, mellan prestationshjärnan och den duktiga flickan och tankarna på good enough och att ge sig själv ett break lite oftare har man en sjukdom som gör att man måste vara en duktig flicka på många sätt för att ta hand om sig samtidigt som man ska gå emot den rådande trenden i samhället om att ”maxa träningen” för se det vill sjukdomen inte alls att den duktiga flickan ska utsätta kroppen för. Men då mina vänner, då skriker prestationshjärnan så högt att den duktiga flickan håller på att få tinnitus. För så kan man ju bara inte göra!

Jag kommer att få göra en ganska stor livsstilsförändring under 2020 och jag är så peppad på detta, men det kommer att kräva mycket av mig och när jag sitter och planerar och funderar så slår det mig detta. Hur jag förutom kostomläggning också kommer att få kämpa mot prestationshjärnan och den duktiga flickan. För nu ska jag ju vara duktig, på sätt och vis, om det nu är duktigt att ta hand om sig. Samtidigt som jag ska gå emot träningsvågen som sveper genom samhället och gå lite snett mot strömmen där. Det kommer att skapa intressanta och stundtals svåra tankar det här. Men jag tänker att det är som med det mesta, är man medveten om det från början är mycket vunnet eller hur?

Vill ni veta mer om hur och vad det är jag ska göra under 2020 så kika in i morgon, då lovar jag att berätta mer!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.