Okategoriserade

Signalvärde

Jag känner mig helt slut efter den här valrysaren och jag inser någonstans att jag tar det väldigt personligt. Jag grät när Trump vann förra gången och jag har gråtit även den här gången, känslorna har legat utanpå minst sagt och jag har åkt berg-och-dalbana på valresultatet.

Anledningen till detta är enkel, signalvärdet i att låta en man som Trump bli president är enormt. Det kastar kvinnorrättsfrågan tillbaka, det slätar över beteenden som han uppvisar och gör dem ”inte så farliga”.
Jag ser intervjuer med Trump-anhängare i USA där de svenska reportrarna ihärdigt hävdar att ”han har ju gjort det här” och ”han har ju sagt det här” och allt slätas över med ”det var ju länge sedan”. Man förnekar inte ens, säger bara att det var länge sedan (och då var det ok eller??). Det ger mig kalla kårar.

Ska vi kika lite på vad jag, bara jag, en enda kvinna i världen har råkat ut för?

-blivit tafsad på ute fler gånger än jag kan minnas. Inget unikt med mig alls faktiskt, det har alla tjejer.

-gått på möten med bara äldre män och känt att jag har behövt vara dubbelt så påläst, dubbelt så förberedd för att ens få komma till tals. Jag har också fått mina resultat och analyser ”stulna” av äldre manliga kollegor som lagt fram mitt arbete som sitt eget till chefer och ledning.

-levt i en våldsam relation i 3 år, kom ut med livet i behåll och en ryggsäck jag alltid kommer att bära med mig. 6 års intensiv terapi tog det för att bli Sarah 2.0 och leva det liv jag nu lever.

-blivit kallad ”lilla gumman” så många gånger i mitt yrkesliv att jag tappat räkningen. Oftast i anslutning till situationer där jag råkat presentera kunskap och insikter som de äldre männen i sammanhanget saknat. Aj aj aj, inte bra… (obs! ironi)

-fått ett ”vänligt” tips i förväg gällande kjollängden inför bolag A:s julfest

-blivit inknuffad i ett serverrum på en konferens av en tidigare VD på bolag B som erbjöd mig ”vilket jobb du vill ha” på bolaget om jag bara låg med honom först. När jag vägrade försökte han våldta mig istället men tack och lov var han för full för att lyckas med det. Fräscht…

-blivit ombedd att beställa pizza till killarna när de skulle fira sina framgångar på bolag C. Exakt varför det landade på den kvinnliga kommunikatören kan vi ju fundera på…

-blivit utkickad från mitt senaste styrelseuppdrag för bolag D för att jag som kvinna valde det som var bäst för min familj under en period av tre månader och inte satte bolaget främst. Jag valde min familj före ett bolag har ni hört så konstigt? (obs! ironi…igen) Valde inte bort bolaget alls, skruvade snarare upp min arbetsinsats där, men satte ändå inte bolaget före man och barn och åkte ut.

-blivit upptryckt mot en vägg och hånglad med på en nattklubbb av en av Gladiatorerna. För det är väl klart att alla vill hångla med en Gladiator? Nej faktiskt inte. Inte alls faktiskt.

-varit en av ”flickorna på kontoret” på bolag E. För det är klart att klumpa ihop flickorna på det sättet och tilltala dem i grupp är ju bättre. Speciellt när man ska tipsa dem om kjollängder.

-blivit hotad till livet av en manlig samarbetspartner på bolag F för att jag hade missat att lägga in en länk från vår sajt till hans sajt. Det gick ju att åtgärda på någon minut, troligtvis tog det längre tid eftersom jag skakade så mycket efter att ha blivit hotad på det sättet.

Jag kan, tyvärr, fortsätta och fortsätta och fortsätta. De små sakerna, som sker så snabbt att vi knappt märker dem, glömmer man bort. Andra saker stannar kvar. Och jag är inte ensam. När jag pratar med mina tjejkompisar har alla liknande exempel. ALLA. Och om alla tjejer har liknande exempel då krävs det inget geni för att lista ut att antalet män som beter sig illa är alldeles för stort.

Det sitter i väggarna, det förs vidare i generationer. Och nej, inte alla män. Men alldeles för många män. Det är en stor skillnad där. Och det som krävs, för att detta ska bli bättre, är inte bara att vi kvinnor gör våra röster hörda. Det krävs att ni män, som inte tillhör skaran av idioter också gör era röster hörda. Ni måste stå upp för oss. Ni måste reagera när ni ser felaktigheter. Vi måste tillsammans ta ansvar för detta, för vår egen generation och för kommande generationer. Så enkelt är det.

Det som jag kallar för ”gubbkulturen” är tyvärr så djupt rotat i vårt samhälle, på många arbetsplatser, att gubbarna som utövar den i vissa fall inte ens förstår att de gör fel. Då måste vi tala om det. Påpeka. Markera att vi ser, att vi noterar och att det är fel. Det är vårt gemensamma ansvar.

Och därför är det så viktigt att en man som Donald Trump inte blir vald till president i en stormakt som USA. Det sänder ett budskap, det har ett signalvärde, och det får aldrig, aldrig, aldrig stå oemotsagt. Det får inte accepteras, det får inte slätas över, det är inte ok.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.