Ska jag våga?

Det är med darriga fingrar och en del bävan jag börjar skriva detta inlägg, ska jag våga publicera det och hoppas att alla virus nu är bortplockade och åtgärdade? Tja, jag måste ju testa och se, sajten är scannad enligt konstens alla regler och nu ska det vara borta men det vet man ju hur det kan vara med sådant…

Hur som helst, jag har inte bara jagat virus sista tiden, jag har också bevittnat det sötaste av luciatåg utanför förskolan i torsdags kväll. Små, bylsiga lucior, stjärngossar, tomtar, tärnor och pepparkaksgubbar i en lång rad som charmigt ostämt sjöng den ena söta sången efter den andra. Japp, det kom en liten tår. Precis som det ska vara. Herrejisses.
Men det är ju så hjärteknipande med de där små och när man dessutom kan se utvecklingen från år till år hos sin egen lilla tomtenisse så blir det ju liksom så att det måste rinna över lite. Stora lilla killen <3

Och så har vi hunnit med en tur till ön, i mestadels ösregn, för att spana in det pågående poolbygget, dra ner den härliga Ölandsluften långt ner i lungorna och få lite spänning i form av ett strömavbrott de sista timmarna innan hemfärd. Låt mig skriva under på att det blir becksvart på norra Öland då. Tur att mamma och pappa också var där när det skulle värmas gröt på grillen med pannlampa som enda ljuskälla. Voine!

Nu är Alex på julfest med Hatstore och jag tänkte sätta mig framför brasan och slå in julklappar. Det ni, julstämning deluxe! Vad hittar ni på ikväll? Det känns som att detta är julfesternas stora helg för alla företag.